19 januari 2019 kl 22:28
Jovisst har jag gjort samma sorts tabbe!
Skulle springa Stockholm marathon - på den tiden starten gick på eftermiddagen.
skulle få skjuts till tunnelbanan av grannen, vars hustru skulle skjutsa oss 20 minuter i 12.
För att inte stressa upp mig donade jag med lite annat, hade ju "all tid i världen".
Upptäckte plötsligt att klockan var sådär 11:35 och jag hade inte packat någon väska.
rafsade ner allting i en kasse och sprang över till grannen som satt i bilen med hustrun vid ratten. Puh!
Kom till tunnelbanan, visade upp nummerlappen, pratade lite taktik med grannen och allt gick som vanligt med ombyte och allt tills jag skulle ta på mig vänsterskon och upptäckte att det var en högersko!
Tog av den andra. men det var också en högersko!
Panik! Kliade mig i huvudet och kom på att jag hade ju två par skor som var nästan likadana, nu hade jag en högersko från vardera paret!
Bytte tillbaka till sandalerna som jag åkt dit i, stoppade löparskorna i den delvis fyllda ombytespåsen och sprang ut.
Jag hade ju kommit i ovanligt god tid så det var en halvtimme kvar till start men vad skulle jag göra? Försökte få en funktionär att hjälpa mig att ringa på en taxi men gatorna var avstängda så det var ingen idé sa hen. (hade ingen mobil själv) Funderade på om det fanns en sportaffär nära nog att köpa nya skor i men bestämde mig för att det skulle bli för dyrt.
Sprang ut på Valhallavägen och fast det var stopp och tomt på bilar i de flesta riktningar lyckades lyckades jag till slut få tag på en taxi som körde mig hem. Hoppade ur - dörren var låst! Ringde på utan resultat, ropade på barnen (hustrun var borta), tog cykeln ur det olåsta garaget och cyklade unt kvarteret och letade där de brukade leka, bad grannarna om hjälp medan taxichauffören blev alltmer otålig!
Till sist hittade grannarna mina barn på baksidan av huset, de hade varit ordentliga och låst eftersom de var utom synhåll!
Nu låste de upp, jag rusade in efter den saknade skon och plånboken, sedan blev det ilfärd och lite diskussion om hur nära vi kunde komma medan jag knöt på mig båda skorna i bilen. Jag hoppade av vid Teknis, betalade och sprang sedan med ombytespåsen genom LillJansskogen tills jag kom ut bakom GIH lagom för att höra startskottet gå.
En hjälpsam funktionär fick syn på mig och tog hand om påsen så jag kunde fortsätta fram till Lidingövägen och kliva över något staket lagom till när min startgrupp passerade!
Det blev på så sätt mitt första ultralopp, knappt 43 km.PB blev det nog ändå, det brukade det bli på den tiden.
Trassel har jag haft fler gånger men det här var Dundertabben!