Löpning Träning 66 inlägg 6546 visningar

Ensam tjej i löpspåret

Caroline Elensky
1981 • Stockholm
#1
22 oktober 2008 - 21:09 (Redigerad 28 oktober 2008 - 10:29)
Gilla
Hej!
Jag är en nyfrälst löpare som nu när höstmörkret kommer börjat oroa mig. Jag undrar helt enkelt hur "farligt" det egentligen är att vara ute och springa själv i slingor. Jag håller till i Skatås, Göteborg och trots lampor eller till och med på tidig eftermiddag när jag är ute och springer så har jag börjat titta bakom axeln när jag springer. Att ge mig ut när det är mörkt finns inte ens, men skulle verkligen vilja fortsätta löpa i slingor då jag älskar den härliga omgivningen. Men tyvärr så börjar jag dra mig för att ta på mig löpskorna då jag är rädd - hur känner ni andra????

Vi kanske skulle starta en "löppool" ute i skatås. Ett sätt skulle ju kunna vara att starta en mailing lista där man kan skicka ut när man vill ut och springa och se ifall andra vill hänga på. Några intresserade? Jag kan i såfall skapa en "löpgrupp mail", om ni inte vill lägga ut er mail här på forumet så maila mig: peterssoncaroline@yahoo.se eller "jogg.se maila" mig.
< < < 1 2 3 4 > > >
Tomas
1967 • Svea rike
#41
25 oktober 2008 kl 16:55
Gilla
Snorungarna borde få en näsbränna. Ibland önkar man att man var Spiderman.
MetaW
1962 • Stockholm/Södermalm
#42
25 oktober 2008 kl 18:38
Gilla
Hej Annie, det där lät inte kul. Får jag fråga var det hände någonstans?
1967 • Tungelsta
#43
25 oktober 2008 kl 19:21
Gilla
Jag har börjat springa före jobbet klockan 5 på morgonen, då är jag inte ett dugg rädd fast det är mörkt. Inga idioter är väl ute då.
Johan I
1987 • Örebro
#44
25 oktober 2008 kl 19:29
Gilla
Annie:
Ojoj, vilka idioter. Sådana borde inte få vistas ute bland folk.

Tycker dock inte att man skall fokusera detta ämne helt till ett "man vs kvinna"-ämne, i Annies situation hade det nog lika gärna kunnat vara en man/kille som sprungit förbi och hade även då fått fula ord efter sig och kanske t.o.m. mer än så... är väl oftare som män/killar blir misshandlade på stan av "ungdomsgäng" än kvinnor/tjejer?

Menmen oavsett kön skall det inte accepteras överhuvudtaget.
Men att vara rädd hjälper inte, det är det de vill att man skall bli, så att de kan göra vad de vill och få vad de kallar "respekt" (vilket inte är i närheten av riktigt respekt).
Däremot kan man så klart försöka vara lite försiktig med var man vistas och när.
Kristofer Hindersson
1975 • Norrtälje
#45
25 oktober 2008 kl 19:37
Gilla
Jag har börjat springa före jobbet klockan 5 på morgonen, då är jag inte ett dugg rädd fast det är mörkt. Inga idioter är väl ute då.


Kanske inga idioter, men en och annan tokstolle... :-D
#46
25 oktober 2008 kl 23:23
Detta inlägg har raderats
1972 • Partille
#47
26 oktober 2008 kl 09:07
Gilla
@Annie
Har du anmält det?
Det behövs bara 100 anmälningar för att Polisen skall göra något :(
Jennie
1976 • Kållered
#48
26 oktober 2008 kl 10:52
Gilla
Statistiken om överfall utanför hemmet och medias intresse för att sälja lösnummer genom rädsla är viktigt att poängtera- överfall/våldtäkt av okänd gärningsman händer inte jätteofta! Men det händer, och vem vill bli en siffra i den statistiken? Några enkla saker att tänka på: Att vara uppmärksam -dvs inte ha musik i öronen, då kan du lättare upptäcka en eventuellt hotfull situation och undvika den vilket så klart är det allra bästa Att vara förberedd (med en nyckel som man ska krångla ur en handske kommer man inte så långt, men att ha en liten hårspray redo i handen kan vara bra). Självklart ska telefonen vara med, men räkna inte med att hinna få upp den om du själv blir överfallen, den kan du snabbt tillkalla hjälp med efteråt eller ringa om du ser någon annan bli överfallen. Givetvis bör man tänka på var man springer. Jag skulle inte springa i Skatås själv/utan (stor) hund när det är mörkt ,delvis eftersom det faktiskt är lite läskigt och därmed ingen njutning, men framförallt av den enkla anledningen att ett elljusspårsområde med glest med löpare vore det första stället jag skulle bege mig till om jag själv var ute efter att överfalla en tjej. Spring hellre någonstans där det finns mer folk omkring. Om du ändå skulle bli överfallen, kan det vara bra att ha följande statistik i bakhuvudet- i 20% av fallen blir våldet värre om du gör motstånd men 80% kommer undan. Rätt goda odds mot statistiken för att inte göra motstånd;100% våldtäkt. Var rädda om er på ett smart sätt och njut av träningen!

Annie F
1981 • Tullinge
#49
26 oktober 2008 kl 13:01
Gilla
Mette detta hände i Älvsjö, på en välbelyst gata i närheten av stationen

Nej jag har inte anmält och nu är jag inte rädd längre enbart förbannad och som Johan skriver var det nog inte det faktum att jag var tjej som triggade dessa killar utan snarare att jag var ute och spang.. hade det varit en kille/man så hade han fått höra j-vla bögj-vel eller nåt liknande.



1965 • Borås
#50
26 oktober 2008 kl 20:52
Gilla
Jag tycker att det är lite av fascinerande att tjejer/kvinnor alltid tycks tycka att de är de enda som kan råka illa ut.

Risken är väl lika stor att en av det mer manliga könet råkar illa ut, blir misshandlad, nerslagen, rånad och kanske till och med våldtagen när de springer.

Samma fenomen kan man ju se inne i städerna där det i alla fall förr fanns så kallade "tjejtaxi" då tjejerna kunde åka taxi billigare hem från krogen bara för att de inte skulle råka illa ut. Att vi killar kunde råka lika illa ut var det väl ingen som tänkte på.
Sofia Zinad
1975 • Göteborg
#51
27 oktober 2008 kl 00:14
Gilla
Blir glad när jag läser några inlägg från män som beklagar att tjejer blir rädda, utan att som man känna sig hotad eller känna sig ruvad på uppmärksamhet. Vissa av inläggen är mer i linje med det senare och jag tycker att det är så otroligt barnsligt! Det är det ynkligaste jag vet att ha så stort behov av att synas så att man inte kan lyssna till kvinnor som är rädda eller råkar ut för våld, för att man känner sig personligen anklagad av det eller bara inte klarar av att kvinnor får uppmärksamhet. Här handlar det dessutom om att få uppmärksamhet för något som är ganska besvärligt.

Visst är det så att män som befinner sig utomhus löper större risk att misshandlas, men jag tror inte att det gäller motionsslingor och parker, det är typiska platser (förutom hemmen såklart) för sexförbrytare även om övergrepp sker väldigt sällan.

Dessutom stämmer det inte alls som Magnus Nilsson från Linköping säger att man som kvinna har samma chans att klara sig som man. Det tyder bara på en dålig inlevelseförmåga (det är synd om mig också, hallå se mig! Det börjar redan på dagis att killar ska ha mer uppmärksamhet!)

Visst finns det fysiskt starka kvinnor och fysiskt svaga män, men vanligtvis är det svårar för mig som kvinna att kunna avvärja ett angrepp från en man. Inte för att det är mer synd om mig, utan för att det är så! Jag tycker att det är dåligt att nonchalera de rädslor som tas upp här i tråden med att kvinnor ska sluta gnälla! Det är okänsligt du vet inte om det finns någon här som råkat ut för övergrepp. Så lite ödmjukhet! lJag har en kompis som cyklade från en man i Slottsskogen i Göteborg som försökte ge sig på henne., det sker saker där även om det är sällan.

Men jag hoppas också att alla som älskar att springa fortsätter att göra det och hittar ett sätt att känna sig trygga. Var empatisk!
Ola
1970 • Stockholm
#52
27 oktober 2008 kl 00:43
Gilla
Lättast är nog att springa tillsammans med någon. Kanske någon från denna community om man inte har någon att springa med redan. Att börja argumentera om vem som har störst anledning att vara rädd är ganska onödigt.. man måste väl inte ha särskilda skäl för att få känna sig rädd?
Patrik Billberg
1973 • GBG
#53
27 oktober 2008 kl 01:13
Gilla
Plockat ifrån Johan I´s inlägg tidigare... "Däremot kan man så klart försöka vara lite försiktig med var man vistas och när."

Skall det vara så att man skall behöva tänka sig för var man går/springer då är det något som är helt skruvat i vårat samhälle.

Själv är jag kanske lite korkad som springer där jag känner för det och har inte stöt på några problem eller kännt mig rädd .....än i alla fall.

Förrutom när jag var på torpet sist och min lilla skogsrunda avslutades med att man är uppjagad i ett träd av en tokig älg morsa då jag hamnat emellan henne och kalven...men det är ju en annan sak

Blir riktigt upprörd och tok förbannad av det som Annie skriver. Synd att man aldrig är i närheten när något sådant händer. Då skulle miffot få smaka på 10´ volt.....bra apparat att ha i bilen för övrigt..;-)

Men ärligt talat vad kan man göra för att minska rädslan för er som vill jogga efter mörkets inbrott?

Det skall ju inte vara meningen att inför en jogging tur att plocka med sig hela arsenalen med spray, nycklar, överfalls larm osv...det är jobbigt nog att bara komma ut.
Då skall man inte behöva känna sig obekväm inför varje gathörn/kurva för att det eventuellt skall hoppa ut några jävla miffon som har lämnat hjärnan hemma eller kanske inte fått någon vid födslen.

Det skall ju inte vara meningen att man som tjej/kille måste ringa runt till någon kompisar bara för att man skall ut på en schysst kvälls runda bara för att känna sig trygg.

Detta fenomen kanske bara är ett mer storstads relaterat problem jag vet inte?
Men som sagt hoppas att alla som har rädslan för att dra på sig skorna för en skön löprunda en kväll kommer ut ett par gånger utan rädsla för att något skall hända och kan börja känna sig trygga med en kvällsrunda.

Då puffar man upp självförtroendet och känner sig starkare och man ser säkrare ut när man kommer löpande på sköna tomma gator. Sen en vacker dag så kanske man kan känna sig såpass trygg att man kan lämna vapen arsenalen hemma och få en lugn och avslappnad tur till slut.

Inte så mycket konkret men jag hoppas att ni mindre korkade fast räddare än mig kommer ut efter mörkets inbrott då det dominerar en hel del av året.

Vad kan vi som inte är rädda göra?

Jogging pool för rädda?
Säkra turen lista?
osv...
Några andra förslag?

Tycker för övrigt att det är mycket beklagigt att det finns en sån här tråd överhuvudtaget....man skall känna sig trygg oavsett var man befinner oavsett tidpunkt punkt slut.

//putte
Annie F
1981 • Tullinge
#54
27 oktober 2008 kl 08:15
Gilla


"Jag tycker att det är lite av fascinerande att tjejer/kvinnor alltid tycks tycka att de är de enda som kan råka illa ut."

Svar till Anders:

Jag tror inte att det är många av oss som tror att vi är ensamma om att råka illa ut men att veta att även män kan råka illa ut innebär väl inte automatiskt att vi känner oss säkrare. Snarare tvärtom, jag e inte jättekaxig inombords när min make är ute och joggar sent på kvällarna heller!

Min rädsla grunnar sig i två väldiigt jobbiga erfarenheter tidigare i livet. Ingen av dem på en joggingrunda visserligen utan en händelse inträffade när jag och en kompis cyklade hem från skolan när vi gick i femman och den andre när jag var på väg hem från krogen. Klarade mig bägge gångerna men oj vad det har satt sina spår! Inte minst nu när jag själv fått egna tjejer som om några år säkert cyklar själva hem från skolan....

Därtill har jag nyligen haft praktik på rättspsyk där det "sitter" en hel del människor som gjort mindre trevliga saker...

Men nog om mig. Hur känner du dig själv när du är ute och joggar sent om kvällarna i mörker? Alltid macho? Om inte är du hjärtligt välkommen att vara med och vädra dina känslor här inne. För är det nåt som hjälper är det att få sätta ord på sina känslor!
1974 • Halmstad
#55
27 oktober 2008 kl 08:32
Gilla
I går var jag ute på en slinga och sprang. Vid ett ställe där grusvägen grenade sig kom det upp en löpare bakom mig. Denna låg bakom mig ett bra tag och bytte jag sida så bytte denna löpare också sida. Jag sprang fortare då ökade bakomvarande också. Om jag drog ner på tempot gjorde den bakomvarande det samma. Man kan säga att löparstegen var lite stelare än dom brukar vara. Efter ett tag fick jag nog och stannade nästan upp. Då sprang löparen om. Det var en tjej som hade skrämt upp mig dessa kilometrar.. Alltså en kille kan också bli orolig i spåret.
Aina Ellingsen
1974 • Huddinge
#56
27 oktober 2008 kl 11:27
Gilla
Jag springer aldrig i skogen när det är mörkt. Det spelar ingen roll vad statistiken säger. Grejen är ju bara den att om det händer i skogen är hjälpen så långt borta.

När jag ger mig ut så meddelar jag alltid min man vilken av mina slingor jag kommer att springa samt hur lång tid det kommer att ta. Jag har alltid mobil med mig samt pannlampa.
Leif A
1946 • Sigtuna
#57
27 oktober 2008 kl 15:03
Gilla
Jag har följt den här bedrövliga tråden ett tag nu. Att den överhuvudtaget ska behövas! Visserligen har jag både boxats och sysslat med kampsport i ganska många år nu men visst blir man rädd ibland. Just det som Rikard råkade ut för har hänt mig också, och då var jag inte stor. Själv springer jag gärna/helst i mörker och då på skogsstigar, men jag ska ju till och från också.
Är det så att en tjej inte vill springa om för att slippa ha en kille bakom sig? Men ändå ha lite sällskap?
Och hur ska man göra när man springer ikapp någon, speciellt en tjej? Heja glatt och springa vidare kan man inte göra förrän man är ikapp och förbi.

Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#58
27 oktober 2008 kl 15:23
Gilla
Ja, det är hemskt att denna tråd ska behöva finnas. Jag har själv vissa betänkligheter när jag ska ge mig ut efter mörkrets inbrott. Men jag försöker tänka som så att ingen ska få begränsa mig och att ju fler tjejer som ger sig ut, oavsett vad det gäller, desto tryggare blir det. Jag tycker om att det är folk i spåret, allra helst tjejer, och jag menar att vi ska ta ifrån det fåtal sjuka individer som finns makten över oss.
Till alla er killar som bryr er kan jag ge ett tips som jag tror att alla tjejer håller med om, oavsett om det handlar om löpspåret eller t.ex. då man går från buss/tunnelbana - gå inte precis bakom. Gå om eller håll rejält avstånd. Det är sinnesjukt att man som kvinna ska behöva reflektera över hur man har tillgång till sitt eget samhälle, men tyvärr så gör vi ju det.
1981 • Jönköping
#59
27 oktober 2008 kl 15:40
Gilla
Detta är något jag har funderat på sista tiden när jag varit ute och sprungit, man har sett att tjejer har en lite annan attityd, en mer skrämd attityd, numera när de är ute och springer eller promenerar.

Själv skulle jag absolut inte har några bekymmer om någon vill ha sällskap när jag är ute och springer. Det är oväsentligt om jag ska springa framför eller om de hellre vill ha mig springandes jämte. Men om någon kommer ifatt bakifrån och gärna vill ta rygg och märker att framförvarandes löpsteg och rytm ändras ge er gärna till känna på något sätt. Det spelar ingen roll om man är tjej eller kille för det är lika obehagligt att inte veta vad som är bakom.
Anette Björkman
1978 • Lund
#60
27 oktober 2008 kl 21:07
Gilla
Eftersom jag inte bor i Lunds bästa kvarter valde jag att stanna i Skrylle på väg från jobbet idag med förhoppningen att det skulle finnas ngn slinga med elljus. Jag kände mig mycket tryggare där än att springa inne i stan när det är mörkt. Mest för att det är inget ställe du åker till om du inte är sugen på att idrotta.. eller är det bara så det känns.. men jag kunde fokusera på min löpning mycket mer än jag gör i stan. Men visst kollar jag mig över axeln.

Jag är väl medveten om att risken för att jag ska bli överfallen är ganska minimala men faktisk risk och upplevd risk går inte alltid hand i hand. Min upplevda risk när det gäller mörker och folkfyllda områden är säkert helt uppåt väggarna. Inte blir det bättre av att ens mor och mormor kommer med kommentarer som att jag ska vara medveten om att det var ett våldtäktsförsök inte så långt från där jag bor osv. Jag är medveten om att jag inte ska lyssna på sådant, men man gör det omedvetet.

Jag hade önskat att jag inte hade en orolig känsla i magen när jag sätter igång..
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.