Löpning • Träning • 66 inlägg • 6620 visningar •

Ensam tjej i löpspåret

Caroline Elensky
1981 • Stockholm
#1
•
22 oktober 2008 - 21:09 (Redigerad 28 oktober 2008 - 10:29)
Gilla
Hej!
Jag är en nyfrälst löpare som nu när höstmörkret kommer börjat oroa mig. Jag undrar helt enkelt hur "farligt" det egentligen är att vara ute och springa själv i slingor. Jag håller till i Skatås, Göteborg och trots lampor eller till och med på tidig eftermiddag när jag är ute och springer så har jag börjat titta bakom axeln när jag springer. Att ge mig ut när det är mörkt finns inte ens, men skulle verkligen vilja fortsätta löpa i slingor då jag älskar den härliga omgivningen. Men tyvärr så börjar jag dra mig för att ta på mig löpskorna då jag är rädd - hur känner ni andra????

Vi kanske skulle starta en "löppool" ute i skatås. Ett sätt skulle ju kunna vara att starta en mailing lista där man kan skicka ut när man vill ut och springa och se ifall andra vill hänga på. Några intresserade? Jag kan i såfall skapa en "löpgrupp mail", om ni inte vill lägga ut er mail här på forumet så maila mig: peterssoncaroline@yahoo.se eller "jogg.se maila" mig.
< < < 1 2 3 4 > > >
Krister Lind
1960 • Borlänge
#21
•
23 oktober 2008 kl 10:45
Gilla
Som ett tidigare inlägg nämnde, slå ihop er och spring gemensamma löppass. I t.ex. skatås borde det väl gå att komma överens om en tid en eller ett par veckodagar i veckan.

Fast det är bedrövligt att det ska vara såhär. Alla, oavsett kön, borde kunna vistas ute när som helst utan att behöva vara rädda!
Caroline Elensky
1981 • Stockholm
#22
•
23 oktober 2008 kl 10:47
Gilla
Tack så mycket för alla svar! Gillar verkligen statistiken -är definitivt något jag ska tänka på när jag är ute i spåret och oron kryoer fram. Ska nog dessutom inhandla ett överfallslarm. Samtidigt så blir man ju så j arg att det är så många tjejer som är rädda - bara det är peppande att ge sig ut!.
Pernilla Lindgren
1965 • Ljungskile, Uddevalla
#23
•
23 oktober 2008 kl 10:58
Gilla
Jag vill helst inte springa ensam på elljusspår ens på dagtid. Det får bli skogen hemma, i mitt egna spår, eller på grusvägar.
Kanske paranoid, men man vet aldrig.
Stannar aldrig på ödsliga rastplatser när jag kör bil ensam heller, det har jag aldrig gjort. Se vad som hände i Gällivare.....
Som kvinna utan självförsvarsteknik eller styrka är man enormt utsatt.
Det finns "fôlk te allt" här i världen.
Anders S
1973 • Göteborg
#24
•
23 oktober 2008 kl 11:22
Gilla
Skall man tänka rationellt är det nog säkrast i mörkaste skogen och minst säkert ju närmare staden man kommer som flera har varit inne på. Och det borde gälla oavsett aktivitet.

Hörde en polis tala om skillnaden mellan säkerhet och trygghet.

Även om nyktra pensionärer löper väligt liten risk att råka ut för ngt på stan på fredag- och lördagkvällarna känner de sig otrygga medan berusade tonåringar har en helt motsatt situation. De känner sig trygga, men löper förhållandevis stor risk.

Trygghet är komplext och byggs av många olika faktorer både samhälleliga och individuella.

I Skatås är jag övertygad om att man motionerar i stort sett riskfritt, möjligtvis med undantag för hundägare efter att ha läst i trådar här på jogg ,-)

Allie K
1974 • Knivsta
#25
•
23 oktober 2008 kl 11:23
Gilla
I elljusspåret där jag bor var det en kvinna som blev utsatt för ett våldtäktsförsök för några år sedan, på eftermiddagen. Trots att hon hade hund med sig. Så jag springer bara där när jag vet att det är mycket folk där. Däremot är jag inte rädd för att springa i andra skogar, där det inte är elljusspår. Det känns som att risken är minimal att nån galning står och väntar ute i en skog där det knappt rör sig några människor alls.
Frida E
1975 • dalby
#26
•
23 oktober 2008 kl 13:24
Gilla
Så resonerar jag också, har alltid sprungit i mörker (vad gör man annars under väldigt stora delar av året??) och känner att ju mer obygd desto mindre chans att nåt skulle hända. Hur skulle nån ens kunna hitta mig när det är helt mörkt, ens om de skulle försöka? (så resonerade jag iallafall förr, innan jag började ha pannlampa). Vilken galning ställer sig på lurpass mitt ute i mörka skogen, han måste ju inse att sannolikheten är rätt liten att nån ska komma traskande förbi just då. Har iofs aldrig tvekat över att springa på elljusspår heller.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#27
•
23 oktober 2008 kl 15:01
Gilla
Instämmer med övriga manliga skribenter...sorgligt att så många är så rädda...det ska inte behöva vara så!!! Som man kan jag också ibland känna mig otrygg men jag brukar tänka att jag förmodligen springer ifrån eventuella idioter....

En fråga till er tjejer; Jag har vid något tillfälle ebjudit mig att springa en stund i sällskap med en ensam tjej jag träffat på i löpspåret, men tvekat inför "erbjudandet", kanske känns det också "hotfullt" att en främmande man erbjuder sig att springa tillsammans...Bör man göra det, eller ska man nöja sig med att hälsa glatt och sedan rusa vidare?? Är detta den svenska försiktigheten??? Tacksam för input då jag ibland funderar på detta vid mörka höstrundor...
Kristofer Hindersson
1975 • Norrtälje
#28
•
23 oktober 2008 kl 15:27
1 Gilla
För några veckor sedan var jag ute och sprang på kvällen mitt i mörka skogen med pannlampa (och mp3-spelare). Jag hade precis tagit mig igenom ett ganska jobbigt terrängparti och var nog rätt trött och ouppmärksam. Jag springer alltså fram på skogstigen med blicken riktad på marken för att undvika rötter och stenar när jag plötsligt tittar upp lite och ser ett par ögon lysa längre fram på stigen. Först trodde jag att det var en räv eller något för dom brukar vara nyfikna och stå kvar och titta på en men så plötsligt hör jag ett illvrål som nästan får mig att hoppa ur skinnet. Till höger om mig ute bland buskarna ser jag en panikslagen kvinna som tydligen är på vippen att rusa rakt ut i skogen. Ögonen visade sig tillhöra den hund som hon var ute och rastade i skogen. Jag bedyrade förstås genast min oskuld men hon var påtagligt skärrad: "Herregud vad du skrämde mig!" Kan bara säga att jag själv blev minst lika skraj.
Caroline Elensky
1981 • Stockholm
#29
•
23 oktober 2008 kl 15:44
Gilla
Svar till Staffan!
Jag hade nog tyckt det var lite läskigt om du erbjuder dig att slå sällskap, men däremot så blir jag alltid tacksam när någon löper förbi mig och jag har personen framför mig, känns tryckt och jag kan koncentrera mig på löpningen. Så hälsa glatt och löp vidare med vetskapen att du lugnat tjejen bakom dig!
Emil Westin
1991 • Linköping
#30
•
23 oktober 2008 kl 16:39
Gilla
Jag tycker inte någon borde känna oro i skogsmörkret såvida man inte blir jagad av typ en flock björnar. Om man ändå skulle råka på en våldtäktsman eller en misshandlare borde man ändå med adrenalinets hjälp ändå hinna att springa där ifrån. Annars får man ta och köpa sig ett gäng hundar och ta sällskap med dem, men det ska man inte behöva göra. Låt inte rädslan övervinna - jag tror snarare att våldtäktsmän är rädda för att vara ute i skogsmörkret! :)
#31
•
23 oktober 2008 kl 17:44
Detta inlägg har raderats
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#32
•
23 oktober 2008 kl 19:19
Gilla
Som sagt är det nog grymt mycket farligare i stan en lördagkväll bland berusade människor. är själv aldrig rädd nätr jag är ute själv, men så springer jag oftast inte i mörker heller. Dessutom ofta med hund. Blir iofs lite orolig när jag måste springa om en häst på smal stig.
Lite konstigt kändes det dock en sommarkväll i ett skogsavsnitt då jag sprang om en kille i 30-års åldern som kom gående med en bibel i handen... Elakt av mig kanske, men det verkade lite weird...
Emma Lind
1982 • Lund
#33
•
23 oktober 2008 kl 19:50
Gilla
Min jobbkompis sprang i Slottskogen i Göteborg när hon hörde en kvinna skrika till, och det var då ett överfall på en kvinna. Det slutade med att mannen blev gripen då min kollega hade mobilen på sig och polisen var i närheten och snabbt på plats. Bra att han blev gripen, men läskigt ändå.
Överfallsalarm är bra, sällskap är bra, hund är bra, att slippa allt detta vore ännu bättre, men kanske "better safe than sorry".
Statistiken visar ju på anmälda överfall, men de flesta överfall av dessa slag blir inte anmälda. Mörkertalet är stort. Samtidigt kan man ju inte springa omkring att vara rädd för allt. Ja, jag vet inte. En svår nöt att knäcka detta...

Benny Ek-Williamsson
1975 • Göteborg
#34
•
23 oktober 2008 kl 20:01
Gilla
Det är lätt att sitta och ha åsikter, men vad gäller länken ovanför så bör man grepa tag om punkulorna och trycka allt man har, detta ger en några sekunder att komma ut ur buskaget. Mannens oungkulor är grymt känsliga. Greppa och tryck Stenhårt, och skrik allt vad du kan!!! Jävla idioter!!!!

Kanske bättere att ha sällskap trots allt!

Fan vad tråkigt...
Kerstin R
1974 • Västerås
#35
•
23 oktober 2008 kl 20:17
Gilla
Jag håller med om att den egentliga risken för överfall är låg och att medierna gör vad de kan för att skrämmas men jag är ändå lite på min vakt eftersom det för ett par år sen var flera överfall just ute på det elljusspår som jag springer oftast på och nu i somras blev flera kvinnor här i stan påhoppade i tunnlar i utkanten av stan :-(
Erik B
1972 • Partille
#36
•
23 oktober 2008 kl 23:06
Gilla
Springer du i Skatås, är ett överfallslarm som låter en bra säkerhet. Kolla på parkeringen hur många bilar som står där. Många av dom är i skogen och "lycka" till valfri en idiot att försöka att springa i från dessa löpare.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#37
•
24 oktober 2008 kl 08:23
Gilla
Svar till Caroline: OK, Tack för input. Då fortsätter jag med det jag nästan alltid gör, hälsar glatt och rusar sedan vidare. Skickar en hösthälsning till alla;Njut av löpningen, låt er inte begränsas av otrygghet. Det är som sagt otroligt sällan man träffar på någon av dessa idioter.
Karin
1983 • Stockholm
#38
•
24 oktober 2008 kl 16:36
Gilla
Tack och lov så bor jag på en ort där det "aldrig" händer något så jag känner mig fullkomligt trygg när jag är ute och springer, men jag har blivit uppmanad av andra att skaffa överfallslarm och ha med mobilen när jag springer. Jag har pannlampa och mp3-spelaren på hög volym så när jag springer är jag i min egen lilla värld. Jag har varit en del i Skatås och jag kan förstå TS rädsla då det är ett stort område som inte bara funkar som motionsområde utan folk passerar också genom där på väg till/från jobbet osv. Jag tycker inte argumentet "vem skulle stå och lurpassa i mörkret" håller, för överfallet kan lika gärna komma från någon man möter i spåret. Jag tror inte alla överfall är planerade. Ett tips från mig är Nike´s löparhandskar med ficka för nyckel i handflatan. I situationer där man känner sig hotad är det jättelätt att lirka fram nyckeln och ha den till hands som vapen om det skulle behövas. Överfallslarm tror jag är jättebra med tanke på hur många som rör sig i Skatås. Sen kan det kanske vara idé om man känner sig orolig att tala om för någon att man ska ut och springa och be dem ringa om en viss tid och kolla att man kommit hem igen.
Annie F
1981 • Tullinge
#39
•
25 oktober 2008 kl 13:08
Gilla
Jag läste denna tråd i torsdag och hade tänkt skriva att jag oftast är rädd när jag springer i mörker men efter att ha läst lite om siffror med mera så avstod jag

Men igår när jag sprang hem från jobbet i mörkret så hände något som gör att jag hädanefter knappt kommer våga springa i mörker äns på välbelysta gator :-(

När jag var nästan hemma mötte jag ett gäng snorungar i 16-20 års åldern. När jag bara var ca 5m ifrån dem skrek en av dem -"Kolla H*ran"
då var det försent att springa över på andra sidan så jag gjorde bara en större sväng runt dem än jag annars skulle gjort när jag är precis förbi skriker nästa "jävla h*ra" . Han vänder, springer några steg mot mig och knuffar till mig så att jag åker ut i gatan, Som tur var kom det ingen bil just då och jag lyckades hålla balansen och trots att jag var livrädd lyckades jag spurta därifrån efter ca 30m inser jag att ingen kommer springer efter men jävlar vad rädd jag var!. Bara 400m kvar nu, tårarna sprutade sista biten och det tog ett tag innan jag lyckades starta bilen och köra hem till min familj.

Idag är jag bara förbannad. Önskar nästan att jag hade stannat, skrikit och slagit till. Men som tur var reagerade jag inte så igår för vem vet vad som hade hänt om jag hade gjort det?

#40
•
25 oktober 2008 kl 13:52
Detta inlägg har raderats
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.