Löpning • Skador & Rehab • 37 inlägg • 3593 visningar •

Överpronering i hjärnan respektive fullt ös...............

Jonas Peterson
1965 • Lund
#1
•
19 oktober 2008 - 14:52
Gilla
Funderade över artiklar i senaste Runner´s. Rune Larsson, skrev om begåvade löparkompisar, som ständigt drabbades av skador. Mycket p g a en oförmåga att ligga lågt o känna in signaler i kroppen. De körde världens tempot, trots halsont eller lång bortvaro p g a skada. Ofta blir det kroniska skador, som tvingar löparen till att helt lägga av. I en annan artikel, skriver Claes Åkesson, att vi i sverige saknar löpare med förmåga att bita ihop o ge järnet på träning o visar på sjunkande statistik vad gäller sluttider i bl a Lidingöloppet. Han ondgör sig över stavgångare o vill man bli bättre, så får man ta lite smärta.

Lång inledning på detta inlägg.....Men känner mig lite överpronerad i hjärnbarken, då jag varit ute o sprungit idag, med benhinneinflammation. Inte så smart, för det blev bara värre. MEN ville inte låta bli i härligt höstväder o hade blivit grinig o rastlös om jag inte kommit ut. Sedan har jag varit med om skador som bara försvunnit av sig själv, vilket man ju alltid hoppas på. Sedan inser man också att vikten av vila, men kan inte låta bli att hålla med Åkesson, delvis. Man måste ge järnet för att springa snabbare o längre. Kan Ni också känna igen denna ständiga ambivalens?
< < < 1 2 > > >
Jacob Gudiol
1964 • Helsingborg
#21
•
20 oktober 2008 kl 09:14 Redigerad 20 oktober 2008 kl 09:16
Gilla
Intensiv stavgång är tillräckligt för att uppnå målet om måttlig intensitet 30 min om dagen som är uppsatt som svensk rekommendation för fysisk aktivitet för en bättre hälsa. Det är ju dock visat att ju högre intensitet och ju mer man gör det desto bättre är det för hälsan så stavgång är ju en väldigt ineffektiv träningsform om man ser till tiden man lägger ner.

Stavgång är inte heller tillräckligt för att förbättra konditionen hos majoriteten av befolkningen.

Man gör givetvis vad man själv vill med sin tid men folk som tex beklagar sig över sin vikt och som endast går ut och går stavgång en 4-5 gånger per vecka kan man absolut bli irriterad på. Det finns hur många sätt som helst för dem att både förbättra sin hälsa betydligt mer och samtidigt förbränna många fler kalorier om de bara orkat anstränga sig lite mera.
Anna
1983 • Östersund
#22
•
20 oktober 2008 kl 09:38
Gilla
Självklart ska motionsformen man väljer så i relation till vilka mål man har. Vad jag menade var mer att om någon nu valt stavgång och är nöjd med det så finns ingen anledning för de som tränar hårdare att "se ner" på det.
Jacob Gudiol
1964 • Helsingborg
#23
•
20 oktober 2008 kl 11:24
Gilla
Absolut inte! Tyvärr är det dock ofta så att folk tränar något och är nöjda med det, men samtidigt så är de inte nöjda med sina resultat.

Det handlar enligt mig om vilka förväntningar som ställs på en viss motionsform. I tidningar kan man läsa att golf, städa lägenheten, fixa trädgården mm är väldigt bra motion. Bra motion likställer folk med bra träning, dvs att de kommer få bättre uthållighet/styrka, kommer hjälpa dem gå ner i vikt etc. Det är där problem uppstår.

Rekommendationerna för fysisk aktivitet är för att man ska minska antalet sjukdomar i befolkningen och handlar mer om att man förbränner en 150-200 kcal extra per dag än att man skulle förbättra ens en enda prestationsvariabel.
Katarina Richardsson
1957 • Lidköping
#24
•
20 oktober 2008 kl 12:11
Gilla
Man kan lätt lura sej själv med att man tränar tillräkligt jag är mjölkbonde och tyckte att arbetet gav tillräkligt med motion,men kroppen har en förmåga att anpassa sej.Sedan jag börja springa går arbetet som en dans från att tidigare haft värk och kännt mej helt slut på kvällen.
Så min filosofi är att ju mer man sattsar desto mer får man ut av träningen och tycker inte Rune och Klas säger emot varandra är man skadad så är ju risken att man raserar det man vunnit och om man tränar ska det kännas i kroppen.Men med det menar jag inte att stavgång och andra motionsformer inte skulle ge något utan allt det där man gör utöver det vanliga livet är positivt.
Att bli snabbare är ju bara ett av alla mål man kan ha med sin träning.Springa är livet för mej.Men man blir inte en sprinter över en natt så skynda långsamt.
Calle Stigfinnare
1967 • Dalby
#25
•
20 oktober 2008 kl 13:35
Gilla
"Ett problem idag är att det finns alltför många som tror att de tränar utan att göra det."

På vilket sätt är det ett problem för Claes? Oroar han sig över den allmänna folkhälsan eller för att tiderna i motionslopp sjunkit sedan 80-talet?
Vad han än oroar sig för så kan man knappast klandra stavgångana för detta.

Jag var idag ute och körde några tusingar då jag mötte en stavgångande dam. Trots att jag höll ett betydligt högre tempo, så kände jag aldrig att varken hon - eller hennes stavar- var en del av ett problem. Däremot är de båda en del av en lösning på att få folk att röra sig lite mera.
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#26
•
20 oktober 2008 kl 13:46
Gilla
Om alternativet är att sitta hemma är väl stavgång kanon? Alla kan inte springa, eller ens cykla.
Jonas Peterson
1965 • Lund
#27
•
20 oktober 2008 kl 13:50
Gilla
Karin; Rune Larsson kallar det för överpronering i hjärnan (hjärnsläpp), när löpare inte lyssnar till sin kropp, utan ger järnet, trots skador. Han avser förstås elitsatsande löpare . Men i min inledning, menar jag att det inte alltid är så lätt att tolka varningssignaler i kroppen, för att det blivit ett stort behov, att som motionär komma ut på sitt löppass för välmåendets skull OCH att man vill förbättra sina tider. Tog som exempel, att springa med en fullt utblommad behinneinflammation, där man vet att den inte kommer försvinna av sig själv....men likt förbannat...måste ut.

Denna tråd komma att innefatta många olika trådar. Håller med Peter om att Claes med sin nedsättande artikel, mest ger sig själv en töntstämpel - att han känner sig hotad av folk i "fel" träningskläder o motionsform. Å dom som inte får så mycket uträttat på gym, kanske är där av andra orsaker än att prestera - kanske av sociala skäl. Jag menar skitsamma vad andra gör o hur dom ser ut, bara man är tillfreds med det man själv gör. Halleluja :-)
J.K.
1966 • Jönköping
#28
•
20 oktober 2008 kl 14:26
Gilla
Claes Runheim vet nog vad han talar om. I senaste RW publicerar han ett utdrag ur sin träningsdagbok, som tydligt visar hur bra hans filosofi att det bara är att ge järnet, bita ihop och ta lite smärta fungerar:
"15/8 Långpass 20 km (skaplig fart, ont i hälen mot slutet...)
16/8 Morgonjogg 35 min. Em:distans 12 km (försökte fart, men ont som fan i hälen...)
17/8 Distans 15 km (Sjukt segt och ont, jävla häl...)
18/8Morgonjogg 35 min. Em: 17 km (10 km terräng, 40 blankt, skönt, Voltaren...)
19/8 Distans 15 km (OK)
20/8 Distans 15 km (OK, viss känning i hälen, men ingen smärta)
21/8 Morgonjogg 35 min, em: 11 km (terräng-stege: 1000/3.12, 800/2:35, 600/1.53, 400/71, 200/32, Voltaren, ett okej pass.)
22/8 Lusjogg 8 km
23/8 Tävling Åstadsloppet-Halvmara (Lätta ben 3.45 fart, ont i helveteshälen efter 4 km, bröt efter 11 km, måste fixa hälen, Lidingöloppet långt borta...)
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#29
•
20 oktober 2008 kl 15:12
Gilla
Klockrent! Killen är ju hur tuff som helst!
Calle Stigfinnare
1967 • Dalby
#30
•
20 oktober 2008 kl 16:00
Gilla
Förvisso. Men varför har han problem med andras stavgång?
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#31
•
20 oktober 2008 kl 16:46
Gilla
På vilket sätt skulle det vara bra att han "tar smärta"? Runheim var ju tvungen att bryta tävlingen 23/8... Upplägget är ju inget annat än totalt fiasko.

Det är imponerande att se någon köra stenhårt och utvecklas - som dessutom känner sin kropp och vet när det är dags att vila. Men det är allt annat än imponerande att se en Voltaren-knarkare som tycker det är tufft att ignorera smärta och bara pressar på, och samtidigt fyller loggen med "ont som fan"-kommentarer var och varannan dag... stön.
Frida E
1975 • dalby
#32
•
20 oktober 2008 kl 17:50
Gilla
Jag fattar verkligen inte det där (om jag nu ska välja denna tråden att kommentera i, det har ju precis startats en helt ny tråd i samma ämne) med att klanka ner på andras val av aktiviteter och intensitet. Det är väl jättebra att folk rör på sig!? Vad spelar det för roll att alla inte känner att de måste driva sig till blodsmak, visst låt de som vill jaga minuter få göra det, men det är MÄNGDER med människor som skulle göra ENORMA hälsovinster av 4-5 timmars raks (stav-)gång varje vecka, eftersom de allra flesta vuxna människor idag inte ens kommer i närheten av denna "låga" nivå. Att få det att låta som "ingenting" är ju ren träningssnobbism, och jag undrar till vilken nytta (annat än att själv få känna sig överlägsen på något underligt sätt)?. Vem har sagt att stavgångarna är ute efter att jaga minuter på milen? Det tror jag faktiskt knappast att de är, de utgår nog från sina egna förutsättningar och vill må bra under former som gör att de gärna fortsätter upprepa aktiviteten, (ett blodsmakspass lockar nog för de allra flesta inte till omedelbar upprepning).
Långt inlägg, men jag känner bara att herregud, uppmuntra folk i det de gör istället för att se ner på dem, och var glad att du får välja intensitet på dina egna pass!
Mikael Forsström
1961 • Vega
#33
•
20 oktober 2008 kl 18:37
Gilla
Stavgång är jättebra. Det lockar ut folk som annars skulle sitta hemma och titta på postkodlotteriet. Stavarna förlänger också säsongen för de som annars slutar promenera när första frosten lägger sig. Jag känner också flera fd. soffpotatisar där stavarna varit introduktionen till mer aktiv konditionsträning.

Vad gäller PB-tider så fick jag en tankeställare av en idrottsläkare: "de som inte inser att åldern tar ut sin rätt när den börjar göra det är överrepresenterade bland idrottsinvaliderna."

Samme man gav mig tipset att ta min ålder minus 40 som bonusminuter på milen. Det är förstås lite grovt tillyxat, men bara tanken att mina nuvarande 47 minuter under ideala förhållanden kan ses som om jag hade gjort 40:00 för tio år sedan stärker enormt. Det är nästan så man ser fram mot kommande födelsedagar också.
Leif Andersson
1954 • Falun
#34
•
20 oktober 2008 kl 18:55
Gilla
Oj, 54-40=14 min. Jag gör milen under 43 nu vilket ger sub 30 på milen. Väldigt grovt tillyxat skulle jag vilja säga.

Sedan så undrar jag, liksom många ovan, vad det är för fel att folk rör på sig. Där håller jag inte med Runheim. Man måste inte träna hårt, bättre då att man tränar lätt än att man ligger på soffan.

Själv tränar jag betydligt mycket mer än vad jag gjorde 1984 och tiden jag gjorde då på Lidingöloppet skulle jag lätt klara av idag. Men just 1984 var det extremt blött och lerigt och jag minns att jag fick problem med ljumskarna i halkan. Hela Grönsta målgärde var en enda stor lerpöl. Tror jag gjorde 2:52 det året. Fast då tränade jag från april till oktober och sedan hamnade i några månaders vila innan jag började lätt på våren igen. Tränade aldrig två dagar i rad. Men när jag tränade så tränade jag hårt. Idag gör jag ett antal lätta pass i veckan och ett intervallpass.

Det var nog lika många som sprang Lidingöloppet då som nu. Fast betydligt färre tjejer. Och ingen som tyckte 2:15 var en bra tid. En bra tid var under 2h.

Tycker jag det var bättre förr. Näe, men annorlunda.
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#35
•
21 oktober 2008 kl 08:56
Gilla
Det finns en del människor (skulle faktiskt dryfta mig till att våga påstå att män är överrepresentarede i den gruppen) som bara måste tävla i ALLT.
Varenda träning, t om hur hög maxpuls man må ha, ska det tävlas i. (Maxpulstävlandet blir ju absurt eftersom det inte ens är påverkbart).
Då blir väl att röra på sig för nöjes/hälsans/välbefinnandets skull UTAN mätning jättelöjligt.
Riktigt knäppt blir det dock när man ska börja bry sig om hur ANDRA väljer att röra sig i skogen eller på gymmet. Patetiskt skulle jag vilja säga, slår FRA med hästlängder. Hur snabbt den stora massan springer LL på är väl helt ointressant??
Elitidrottare har Iinte bättre hälsa än andra, medelmotionären lever längre mår bättre - varför?
Typ A beteende (tävlinginriktad, aggressiv tendens) är en riskfaktor för hjärtinfarkt!
J.K.
1966 • Jönköping
#36
•
22 oktober 2008 kl 09:30
Gilla
Janne W: Jag hoppades att hans träningsdagbok skulle tala för sig själv - att jag inte behövde påpeka att mitt beröm var ironiskt.
#37
•
22 oktober 2008 kl 09:32
Detta inlägg har raderats
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.