11 oktober 2008 kl 18:55
jag tror jag har haft den bästa dagen i år! Sprang/gick med ett konstant leende på läpparna. Kände ingenting i benen förrän 45 km, då började de göra sig påminda, men då var jag ju nästan framme! =) Hur kul som helst!!!! Är helt salig!
Till motsats från dig jerry så tycker jag asfaltsträckorna var olidliga, mina ben vilade bäst bland rötterna där de fick slippa det monotona!