1 juni 2017 kl 00:07
Just nu är din goda form noll värd, på lördag också.
Jag har fullföljt ett Stockholm marathon med en muskelbristning i vaden som var läkt men inte färdig att springa med, den måste ju bli stark först. Men jag hade hittat ett snabbt gångsteg som inte frestade nämnvärt på vaden. Klarade dock inte att hålla det tillräckligt bra, vid 17km högg det till, sen gick jag en bra bit men upptäckte att jag kunde jogga lätt utför och sen även plant så jag tog mig i mål bara 40 minuter senare än normalt. Men notera att jag tog knappt ett enda steg med smärta, bara några få av misstag. Och det där det högg till.
Spring inte med smärta, det blir för dyrbart! Och att börja springa lite lugnt bara för att det känns OK kommer nästan helt säkert att resultera i att bristningen går upp, jag har provat ett halvdussin gånger på träning och andra lopp. Det GÅR INTE. Muskeln måste först läka, sen långsamt tränas upp i styrka, det tar några månader. Det finns en massa fina höstmaror.