7 oktober 2008 kl 11:32
Redigerad 7 oktober 2008 kl 11:54
Lite märkligt är det på bloggen, hela hennes resonemang bygger på antaganden om hur många kcal och procent man bränner vid respektive träningsslag.
Det gäller att tro på det. Tro är starka saker. Det gäller att inte blinka när man uttalar sin tro. Hon skriver "totala mängden kalorier som räknas och inget annat."
Jo, det låter ju frestande att tro på det. Men om man bara tränar anaerobt så hämtas energin nästan enbart som glykogenet i muskler och lever (och som fylls på så snart du stoppar i dig kolhydrater, till viss del från överskott av protein) - men om man tränar aerobt, och man gör det på rätt sätt, så hämtas energin från fettsyrornas nedbrytning. Och sättet att bibehålla eller öka fettmängden är att äta mat som sätter igång insulinproduktionen (utan insulin ingen fettinlagring) eller som undantaget är då kroppen kan lagra fett utan insulinets medverkan är när man äter frukt eller livsmedel med fruktos. Så har jag förstått det hela, men jag kan ha fel.
Antag istället att gångaren kan hämta 100% av sin energi från fettsyrornas nedbrytning, vilket inte är ett orimligt antagande, om du kör på rätt aerob nivå och direkt på morgonen (det handlar om insulinnivåer och hur kroppen ställt om sin "förbränning" under natten). Och säg att det är mycket rask gång, och att man håller sig till sitt aeroba max, och kan förbruka 400 kcal på en timme. Så då är det exakt 400 kcal från fettsyrorna och inget annat.
Antag sedan att löparen håller också på en timme, och kör så hårt denne kan hela vägen, närmast anaerobt (så långt han/hon orkar). Och säg att den löpningen tar 800 kcal, och att av dessa 800 så tas 45% ifrån fettsyrornas nedbrytning (enligt sporty spice siffror, 45%, i en timme). Då blir det 360 kcal ifrån fett.
Alltså vinner promenadmarodören i detta läge, med 10%.
Efterförbränningen är en helt annan sak. Den finns där, men är svår att uppskatta. Men ska definitivt inte underskattas, men då gäller det att välja träning därefter.
Men tänk så här; den som promenerar och vet att träna rätt har även säkert ork att ge sig ut varje dag på sin runda. Men den som springer så nära sitt max, orkar säkert inte ut varje dag, kanske inte ens varannan dag - kanske inte mer än ett par tre gånger i veckan.
Så vid direkt träning så skulle promenadmarodören klämma av 7x400 kcal i ren fettförbränning. 2800 kcal. Per vecka.
Och löparen skulle tya med 3x360 kcal ifrån fettet på en vecka. 1080 kcal.
Kan löparen hoppas på en efterförbränning som är 200% för att vinna? Verkar inte rimligt.
Allt är en lek med siffror och antaganden, men jag vill påstå att siffrorna för gångandet kan visst stämma. Sporty Spice Petra är ute efter efterförbränningssiffrorna och jämför morgonpromenaden med en rejäl löptur. Men hon kan inte presentera några siffror, inte ens hitte-på siffror vad gäller efterförbränningen. Tyvärr.
Problemet med löpningen i sig att den bygger mycket långsamt muskulatur (ifall man ska öka kroppens förbränning (BMR) med mer muskelmassa), nyligen gjorda studier där man jämförde två grupper, där den ena började springa och den andra började spela fotboll, att fotbollspelarna på några få månader hade ökat sin muskelmassa betydligt mycket mer än löparna. Av detta skulle man kunna dra slutsatsen om att löpning är ett sämre sätt att öka kroppens förbränning än fotboll (som ger mer muskelmassa).
Om vi nu kan lita på alla studier, det är en annan sak.
Och så handlar det om vad man är ute efter. Vill man se smal och snygg ut på gym, eller vill man lära sig att springa riktigt långt. Eller kanske man struntar i vilket och är nöjd med sig själv men älskar att träna ändå.
