Löpning Kost & Näring 86 inlägg 53302 visningar

Era erfarenheter av att gå ner i vikt

1986 • Hyltebruk
#1
22 februari 2017 - 19:01
Gilla
Jag har alltid tänkt att jag tränar delvis för att kunna unna mig att äta nästan vad jag vill. Träningen har så klart andra vinster som är viktigare; mår bra, är roligt, förbättrar hälsan osv. Sedan jag började träna kontinuerligt för snart 3 år sedan så har jag aldrig haft något mål att gå ner i vikt, vilket jag haft många gånger tidigare i mitt liv och då har jag aldrig hållit i träningen.

Nu har jag tränat kontinuerligt i snart 3 år, springer i dagsläget 2,5- 4 mil i veckan. Väger i stort sett exakt lika mycket som innan jag började träna, om inte lite mer. Jag fattar ju rent intellektuellt att det beror på att jag äter mer än om jag inte tränar. Jag blir väl helt enkelt hungrigare. Har egentligen inte brytt mig om det och har nog också tänkt att "snart kommer jag börja gå ner i vikt".

Jag gör sakta framsteg i min träning, det rullar på. Jag håller mig frisk och skadefri. Men nu börjar jag inse att jag kanske vill mer med löpningen än att bara jogga lite för mig själv. Jag har passerat 30 år så några stordåd är det inte tal om, men mer än lufsa omkring för skojs skull hade kanske varit roligt. Och det kommer inte hända när jag släpar omkring på 10 överflödiga kilo. Eller?

Hur tänker ni?
Hur snabbt ser man framsteg?
Hur går man ner i vikt utan att det påverkar träning och återhämtning?
Är det värt det?
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Västerås
#41
24 februari 2017 kl 16:09 Redigerad 24 februari 2017 kl 16:11
Gilla
En överviktig person som tränar och rör sig måttligt kollapsar inte av ett underskott så litet som 500 kcal, vilket är det vanliga folk brukar rekommendera. Då har du antingen ätit på tog för lite, dvs långt mycket mindre än ett underskott på 500 kcal, eller så har du ätit helt fel. Ett underskott på 500 kcal märker man inte ens av om man äter bra och ordentlig mat, möjligtvis att man börjar känna sig lite hängigare efter 2-3 månader på konstant underskott.

Edit: Med övervikt menar jag här någon som bär på extra onödig vikt i form av rent kroppsfett. Det är alltså inte ohälsosam övervikt jag pratar om här. Jag skulle tro att säkert 70-80 % av Sveriges befolkning bär runt på onödiga kilon.
Acke5
1959 • Göteborg
#42
24 februari 2017 kl 18:03
1 Gilla
Engagerande ämne, med många råd och tankar.

#41 "Med övervikt menar jag här någon som bär på extra onödig vikt i form av rent kroppsfett."

Vi vet inget om TS, varken BMI eller procent kroppsfett. BMI kan vara knepigt att prata utifrån, men "rent kroppsfett" bör nog en vardagsmotionär ha i någon mån. Hur många % kan anses hälsosamt för henne?

¤Hur snabbt ser man framsteg?

Viktminskning är säkerligen en långsam process om det inte skall påverka ...

¤... utan att det påverkar träning och återhämtning?

¤Är det värt det?

Ja! För egen del tycker jag att löpningen blir märkbart lättare bara jag går ned några kilo i minskad "trivselvikt".

Morgonlöpning innan frukost - vilket är tufft i vårt klimat och vintermörker - verkar göra skillnad för min del. Svårt att förklara utifrån vetenskapen, men jag tror att det ger viss påverkan på hela dagens metabolism. 5-6 gånger i veckan med en varaktighet på drygt 40 minuter märks säkert efter några veckor. Kan du springa i 65-75% av maxpuls så blir nog inte kroppen så sliten utav den träningsmängden.

Sömn lär också vara en faktor. För lite sömn verkar vara korrelerat till övervikt.

1986 • Hyltebruk
#43
24 februari 2017 kl 18:45
Gilla
#40 Att det har med matintaget att göra är jag helt övertygad. Har jag slarvat med maten mår jag illa efter träning, dock brukar jag alltid kunna pilla i mig något att äta och då går det över. Igår var ju extremt för jag mådde så illa att jag inte kunde tvinga i mig mat. Så fort jag kunde äta blev det bra, direkt.

Men exakt vad det är vet jag inte.
Thomas Bergdahl
1975 • Göteborg
#44
24 februari 2017 kl 23:12
Gilla
Lär dig räkna kalorier så kan du gå ner 1kg i veckan.
Västerås
#45
25 februari 2017 kl 00:20
Gilla
# 42 Jag som tyckte jag var så tydlig. Jag utgick från att hon bär runt på några extrakilon pga trådstarten men eftersom, precis som du säger, det inte framgår alls hur mycket det handlar om så försökte jag förtydliga att jag inte bara pratade om ohälsosamt överviktiga personer. I min värld så bär man runt på extra onödiga kilon så fort man inte ser, till exempel, sina magrutor eller har tydliga definitioner av musklerna på benen. Jag pratar bara rent prestationsmässigt här, hur våra människokroppar är tänkt att fungera rent fysiologiskt.

Utifrån det här så bör man inte må dåligt vid ett energiunderskott på 500 kcal, av den anledning att det finns så mycket extra energi lagrat i form av kroppsfett. Mår man dåligt så menar jag att det är något annat som är fel, att stor del av intaget bara är skräp till exempel. Om man till och med kollapsar så har man definitivt gjort någonting konstigt.

Om en person som redan är smal försöker gå ner ytterligare, som när jag själv gick från ungefär 8 % kroppsfett till 6%, så börjar det däremot komma en hel del biverkningar. Jag fick svårt att sova, fick blodsockerfall hela tiden osv. men då berodde det ju på att jag inte hade lika mycket tillgänglig energi i form av kroppsfett längre. Men detta inträffar som sagt först när man har tydliga definitioner över hela kroppen med synliga blodådror.

Här nedan kan man se en grov generalisering över hur det kan se ut för en män, detta varierar ju såklart från person till person men se det som en generalisering
http://www.myfitfuel.in/mffblog/wp-content/uploads/2016/04/body-fat-percentage-men-e1460747675286.jpg

En viktnergång med minus 500 kcal per dag bör inte alls kännas av för någon från bild tre och framåt, då är det någonting fel på hur man äter för energin finns där sittandes runt om på kroppen.
Oldboy
1952 • Danderyd
#46
25 februari 2017 kl 00:30
3 Gilla
Somligt fungerar för A men inte för B. Så man får hitta sin metod. Jag har gått ner ca ett kg om året i tolv år, sedan jag började springa tävlingar och träna för det helt enkelt. Snabba minskningar tenderar att bli kortvariga.

Det första jag gjorde var att byta ut mjölk, juice eller öl till lunchen mot vatten. Osynliga kalorier. Sockerfällor som fruktyoughurt, ketchup, fruktmüsli, många sorters bröd och halvfabrikat är det bara att rata.

Sen öka mängden grönsaker och minska på snabba kolhydrater. Låta bli den där skorpan till eftermiddagsfikat (ta en morot i stället). Blir det för långt mellan måltiderna är det bättre med ett riktigt mellanmål, småätande är en av de värsta bovarna (och säkraste sättet att lägga på sig om man vill kolhydratladda inför riktigt långa lopp).

De flesta slags periodisk fasta kan fungera. (Va, inte kan man väl hoppa över frukosten!??? Jo, det kan man göra ibland, särskilt om man åt en rejäl middag dagen före. Kroppen vänjer sig.) En morot är inte utan kalorier men innehåller en hel del nyttigheter och förbränns långsamt, det gå åt en del morötter här hemma:-) Morgonjogg före frukost är utmärkt.

Sluta med lätt-produkter. Fett och protein är det som ger mest mättnadskänsla. Sen finns det bra och dåligt fett....man får ändra lite i taget.

Blandar min egen frukostmüsli, numera ofta enbart solrosfrö, pumpafrö, valnötter, mandel etc, ibland lite naturell müsli på toppen. Långsammare förbränning, står mig längre.

Så snart jag minskar mängd eller intensitet på träningen går jag upp något eller flera kg. Det är svårt att äta mindre bara för att man tar en vilodag tycker jag, magen är van vid en viss mängd mat. Bättre att akta sig för att kompensera full ut eller mer för långpass t ex. Efter Vasaloppet behöver jag äta nästan tre middagar men ett tremils löppass kräver inte mycket extra, det ska bara tajmas rätt.

Läste ett referat från undersökningar (DN ca tio år sedan) att somliga går ner av att minska på fettet, fler av att minska på socker och vitt bröd mm, en del måste minska både fett och sött. Somliga kunde jogga lite medan andra måste köra hård träning för att gå ner. Så experimentera lite så lär du dig. Apa inte efter andra men ta intryck. Lycka till!
1986 • Hyltebruk
#47
25 februari 2017 kl 09:25
Gilla
Ett antal anser att jag måste ätit på tok fel för att kollapsa efter ett måttligt träningspass. Nu vet jag inte hur lång tid som spelar roll men jag hade ätit:
Onsdag kväll: sallad med halloumi och matvete
Torsdag frukost: två grova mackor med ost+ juice och kaffe
Torsdag lunch: sallad med råris+ en liten smörgås
Torsdag em: ett äpple

Om det är "skräp" och "dålig kosthållning" så är det definitivt inte värt att gå ner i vikt.

Jag har minst 8 kg övervikt.
Oldboy
1952 • Danderyd
#48
25 februari 2017 kl 10:50
Gilla
Om du ligger på kaloriunderskott och sen kör ett träningspass som inte är alltför lätt förstår jag att du kan "gå tom" även om jag själv aldrig blivit illamående. Förutom resorb eller i alla fall lite salt bör du nog få i dig lite socker direkt efter passet, clementin är nog bra. Men vänta inte, matsmältningen stängs i princip av medan man kör hårt men socker slinker ofta igenom. Och efter passet börjar systemet gå igång igen men det kan ta tid innan man får aptit.

Dock är det ju många som blir illamående av sportdryck eller t o m vatten under tävlingar. Min erfarenhet är att magen vänjer sig, men man kan få smyga in förändringar.

PS Juice är en sockerfälla. Är frukt i stället. Långsammare förbränning är bra.
Niklas Axelson
1965 • Halmstad
#49
25 februari 2017 kl 12:03
1 Gilla
Om det hjälper med en frukt efter för att få ordning på mage/illamåendet, varför inte, t.e.x, precis innan träningen, äta en banan och direkt efteråt, helst innan eventuell dusch på gymmet,
äta t.ex. en clementin. Ännu bättre hade varit att ha med dig någon färdigblandad drink och dricka det direkt efter träningen så att kroppen får näring direkt och kan börja fylla på glykogenlagren direkt och sedan snabbare komma igång med att bygga upp kroppen igen. Själv kör
jag en god drink med kvarg, mjölk, frysta hallon och jordgubbar (tinade), banan, några nötter och råa ägg. Banan, hallon och jordgubbar gör att den är god och det andra är bra näring för en tränande kropp.

Tror att du i första hand ska tänka på att ge din tränande kropp bra näring, mycket protein, tester visar att 2xRDI (1.6g/kg kroppsvikt), ger bäst resultat vad gäller fettförlust. Äter du mindre protein kan du visserligen tappa mer i ren vikt, men du tappar då även muskelmassa,
vilket man normalt inte vill tappa?

När du är säker på att kroppen får det den behöver för att må bra, kan du börja tänka på att gå ner i vikt.

En grej som slog mig är att du själv skrev:

"Att det har med matintaget att göra är jag helt övertygad. Har jag slarvat med maten mår jag illa efter träning, dock brukar jag alltid kunna pilla i mig något att äta och då går det över."

Vill inte låta fördömande, men är inte det lite som att supa sig redlös och dagen efter be om råd hur du ska undvika att få baksmällor. Och sedan säga att du vet att du får baksmällor om du slarvat med spriten, men att du alltid brukar kunna pilla i dig lite pizza och coca-cola och då
går det över, men nu mådde du så dåligt så att det inte gick?

Om du vet att du slarvar med maten när detta händer, så är den självklara lösningen, slarva inte med maten. ;)

Ät som vanligt de dagar du inte tränar t.ex., men ät extra kvällen innan och under hela dagen du ska träna kanske skulle hjälpa? Normalt ska man ju inte behöva må illa bara för att man tränar och samtidigt vill gå ner i vikt. Antingen är det något annat, eller så tror du att du äter mer än vad du faktiskt gör, har du faktiskt räknat kalorier utifrån den mängd mat du äter, eller har du någon app som säger att en portion sallad innehåller x kalorier? Precis som väldigt många inbillar sig att dom äter mindre än vad dom faktiskt gör, och därför inte går ner i vikt, så finns det säkert folk som äter mindre.

Mitt råd skulle vara:

1. Se över vad du äter, får du faktiskt i dig allt du behöver i fråga om vitaminer, mineraler och allt annat din kropp behöver för att må bra.

2. Se till att lägga ditt kaloriintag på en nivå som är tillräcklig för att hålla din nuvarande vikt.

3. När 1. och 2. är uppnått, och du inte längre har problem med illamåenden, sänk kaloriintaget med kanske 250-500 kalorier om dagen de dagar du inte tränar, nu förutsätter jag att du inte tränar 5 dagar i veckan typ utan kanske 3 dagar i veckan.

Bottomline, du ska kunna träna utan att må illa, innan du kan göra det, så är det för tidigt att börja dra ner på maten. Börja i rätt ände och få grunderna att fungera först, och att kunna träna utan att må så dåligt att man inte kan äta ens en clementin, det skulle jag säga är så
grundläggande det kan bli.

Ibland kan det hjälpa att ta ett helikopterläge över sin situation, ställa sig ovanför den, eller sätta sig in i vilka råd du själv skulle ge om någon annan hade de problem du beskrivit.

Samma sak kan man ibland se när folk rpådfrågar om sina efterhängsna skador, och samtidigt berättar att dom senaste året sprungit 3st. ultrasuperdupermaraton, fast dom veckan första
loppet innan bröt foten, knäet hoppade ur led, eller hälsenan gick av. Det sved visserligen lite under loppet men dom kämpade sig igenom iaf. Och efter första loppet vilade dom i 35 minuter men blev sedan otåliga och började träna igen lite försiktigt, dom sprang bara 37km
istället för sina vanliga 38km o.s.v., och vad är nu bästa sättet att bli av med det onda? Man undrar ibland om dom ens läser vad dom skriver eftersom det verkar så självklart som utomstående vad dom borde göra för att åtminstone ha en chans att bli av med sina problem...

Jag säger inte att detta är du, men ibland kan man bli förblindad av målen man satt upp så att man blir helt blind för de mest självklara grejerna. :)
Acke5
1959 • Göteborg
#50
25 februari 2017 kl 12:06
Gilla
"I min värld så bär man runt på extra onödiga kilon så fort man inte ser, till exempel, sina magrutor eller har tydliga definitioner av musklerna på benen."

TS har en subjektiv uppfattning om att hon har c:a 8 kg övervikt - inget som vi kan invända mot då vi inte vet så mycket mer. Hon kanske också är av uppfattningen att man skall kunna se/ana muskulaturen.

Har för mig att det innebär en ganska låg fettprocent. För en kvinna kanske det inte är så nyttigt att ligga nere på 15%? Personligen uppskattar jag den smalare kvinnotypen, men många verkar ha en väl negativ självbild.

Kan man bli av med 8 onödiga kilon så torde löparglädjen definitivt hamna på en högre nivå. Belastning på knän och fötter blir dessutom betydligt mindre.
1976 • Floda
#51
25 februari 2017 kl 12:54
Gilla
Hej!

Många har åsikter här.

Läste vad du skrev ovan om vad du åt dygnet innan. Vet ju inte hur stora portioner du åt och hur mycket kalorier det var men jag hade inte heller varit på topp efter så lite mat och ett träningspass. Kanske hade din kropp en dålig dag och just den dagen velat ha mer, vad vet jag. Men tycker absolut inte du äter skräp utan mycket bra mat!

Heja dig!
1994 • Huddinge
#52
25 februari 2017 kl 13:16
1 Gilla
När jag tränade till Sthlm marathon för några år sen passade jag på att kapa av några kilon i samma veva, tänkte att det förmodligen skulle bli (mycket) lättare att släpa runt en kropp som är 11 kg lättare...

Mitt recept var att byta ut lunchen mot kalorisnålare alternativ. Då jag var (och är fortfarande) student så kändes det ganska onödigt att slentrianmässigt slafsa i sig den vanliga matlådan med pasta och köttfärssås på typ 700 kcal för att sedan sätta sig i skolbänken igen. Istället började jag äta kvarg eller tonfisksallad till lunch, då jag ändå inte "behövde" den energin under dagen när jag var stillasittande. Självklart tänkte jag på att dra ner lite på godis och snacks också.

För mig var det verkligen värt det, kändes inte som någon stor uppoffring, och jag märkte verkligen skillnaden i spåret också. Kändes som en lagom nivå för min del att gå ner ca ett halvt kg i veckan (11kg på ca 20 veckor), då jag fortfarande kunde träna som jag ville. Plus att jag i princip hållit vikten där jag slutade, och tycker stegen känns betydligt lättare idag. Men allt beror ju verkligen på din situation och hur du lägger upp träning och mat i dagsläget.
Västerås
#53
25 februari 2017 kl 13:22
Gilla
# 50

Jag vet inte vad du hakar upp dig på riktigt? Människor ska inte bära runt på massa extra kroppsvikt i form av fett, speciellt inte när vi dagligen har tillgång till näring och knappast behöver lagra någonting för att klara exempelvis en lång tuff vinter eller liknande som björnar behöver. Ideal vikt för människor är visserligen olika från person till person men den ligger för alla någonstans där vi ser väldigt atletiska ut. Det är ju ingen slump att till exempel fotbollsspelare ser väldigt atletiska ut och har lågt kroppsfett, det är av den enkla anledningen till att det är då kroppen presterar som bäst, så fort man bär omkring på någonting onödigt så blir det en last. Jag har inte här, eller i tidigare inlägg, någonstans gjort några antaganden specifikt för TS utan lagt fram information som hon själv får tolka hur hon vill. Tycker hon att hon passar in på beskrivningen att hon bär runt på extra onödiga kilon, precis som hon nu säger, så tycker jag att jag har besvarat den ursprungliga frågan, nämligen att hon kommer prestera bättre av att gå ner i vikt. 15 % kroppsfett för en kvinna är för övrigt definitivt ingen ohälsosam nivå att ligga på.

Du pratar även om vad du uppskattar rent estetiskt och något sånt har jag inte ens nämnt alls. Hur folk väljer att se ut eller trivs med att se ut tycker jag är upp till dem. Det viktigaste är att man är lycklig när det kommer till den punkten. Men den här tråden handlade, om jag förstod det rätt, om ren prestation och det är utifrån det jag har svarat.
1986 • Hyltebruk
#54
25 februari 2017 kl 16:26
Gilla
#49

Tack för många tips och perspektiv.

Det jag tycker är svårt är att veta gränserna mellan
Äta för att behålla vikten
Äta för att gå ner i vikt
Äta för lite

Jag har svårt att hitta rätt läge, tycker marginalerna är väldigt små. Men jag får ju klart ge det lite tid. Ska äta lite innan träningen och ha något laddat direkt efter. Igår drack jag vätskeersättning innan och efter träningen. Mådde strålande. ;) Finns så klart andra faktorer också.

Jag har en app som hjälp men är väldigt noggrann och väger maten. Har nig rätt bra koll på det då jag räknat kalorier många gånger i mitt liv.

Jag väger 68 kg idag, 165 lång. Så behöver ni inte spekulera :)

Jag ska prova lite och se hur det går. Att gå ner till 60 kg känns otroligt, men det får tiden utvisa.
Corben Dallas
1978 • Göteborg
#55
25 februari 2017 kl 16:44 Redigerad 25 februari 2017 kl 16:47
Gilla
Sluta och anta, känna efter och tro.
Ta reda på fakta!
Skit sen i hur du "känner".
Vet du att du att du har runt 2000 kcal energi i glykogenlagrena och massa mer energi i fettlagrena säg att du har 5 kg fett så har du ca 30.000 kcal energi att ta av (ca 7000kcal per kilo eller så har jag för mig)
Då kan du lugnt skita i att du känner dig hungrig eller sugen osv.
Använd hjärnan istället för att snubbla när hjärnan försöker luta dig att vräka i dig socker, för i en värld där människan skapades tror kroppen att den måste passa på.
Detta är bara exempel. Men ta reda på fakta om näring och hur kroppen funkar och vad som händer.
Det händer ingenting bara för att du är hungrig eller springer utan att du har ätit osv.
Du bara tror det och beter dig därefter.
Sen är inte kroppen en maskin, det är massa kemiska processer. Därför spelar det roll vad för energi du stoppar in. Att bara räkna energimängd är meningslöst.

2000kcal av en sorts energi behandlas annorlunda än en annan.(kolhydrater, fett, protein osv)

Därför kan det funka så här: http://www.kostdoktorn.se/vad-hander-om-du-ater-5-800-kalorier-lchf-kost-varje-dag

Skit i att det är "kostdoktorn"
Det är inte hans artikel, utan visas bara där.
Hade du ätit högkolhydrat hade det sett väldigt annorlunda ut.
Skit i dieter, men skit då även i din vegandiet, för det är väl också en diet?
Ät vettig mat baserat på moderna rön, inte "jorden är platt vetenskap"
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#56
25 februari 2017 kl 17:46 Redigerad 25 februari 2017 kl 17:48
Gilla
#54

"Jag väger 68 kg idag, 165 lång. Så behöver ni inte spekulera :)

Jag ska prova lite och se hur det går. Att gå ner till 60 kg känns otroligt, men det får tiden utvisa. "

Om du går ned till 60 kg, bör du med samma träningstillstånd som nu ganska säkert klara milen på 45-48 minuter, vid 64 kg snarare 48-50 minuter.
1986 • Hyltebruk
#57
25 februari 2017 kl 17:56 Redigerad 25 februari 2017 kl 17:56
3 Gilla
#55
Jag fattar på sätt och vis vad du menar och hade jag gjort en elitsatsning hade jag kunnat köpa ditt resonemang. Men för mig är det inte livskvalité att helt skita i hur jag känner. Jag ska leva samtidigt.
Corben Dallas
1978 • Göteborg
#58
25 februari 2017 kl 18:52
Gilla
@57
Ok jag förstår hur du menar.
Men det jag menar med är att det går över.
Och dessutom blir inte så stor oro när man vet varför saker och ting känns som dom gör.
Så att styras av känslor och tro är att skjuta sig själv i foten när man kan gå på fakta.
Jag pratar inte om elitsatsning förövrigt.

Man måste lära sig att skilja på åsikt och fakta.
Lättare sagt än gjort så klart, men en bra livsfilosofi att sträva efter.
1986 • Hyltebruk
#59
25 februari 2017 kl 19:08
2 Gilla
Jag har läst tillräckligt mycket kognitiv neurovetenskap för att förstå vad du menar. Jag är inte intresserad av det.
Västerås
#60
25 februari 2017 kl 22:55 Redigerad 25 februari 2017 kl 22:57
Gilla
.
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.