Löpning • Avancerad träning • 13 inlägg • 6128 visningar •

Tolka klockans data

Henrik Eketjäll
1977 • Eskilstuna
#1
•
7 februari 2017 - 10:37 (Redigerad 7 februari 2017 - 10:38)
Gilla
Bild uppladdad av Henrik Eketjäll
Nuförtiden ger ju träningsklockorna mer information än man vet vad man ska gör med den.
Har inte lagt så mycket vikt vid det, men igår såg jag något intressant som jag tänkte att vi kan killgissa lite runt om kring (det går absolut bra att tjejgissa också, men ni förstår vad jag menar)

Jag sprang en dryg mil i lugnt tempo 5:10-5:40 beroende på terräng, som hela tiden var asfalterad gångbana.
Pulsen runt 140bpm vilket för mig är ca 70% av HRM.
En lågintensiv runda med andra ord.

Stegfrekvensen väldigt jämn hela rundan.
Steglängd följer därför tempot som i sin tur beror på terrängen.

Sen kommer det intressanta; Den vertikala rörelsen minskar medan markkontakten ökar under passet.
Det tycks ske ganska linjärt dessutom.

Vad kan vara anledningen till detta?
Det borde inte vara uttröttning eftersom det var en så pass lugn runda.
Om det var pga att man ändrar löpsteget när man blir ordentligt uppvärmd så borde ju graferna planat ut efter ett tag och inte fortsatt så pass linjärt genom hela passet.

Så kom igen och gissa nu.
Skulle någon mot förmodan vara expert på det här med löpdynamik så vore det ju ännu bättre förstås.

(Vertikal kvot är ju egentligen bara steglängd kontra vertikal rörelse i en gemensam graf så den säger väl inte så mycket mer än dom andra.)
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#2
•
7 februari 2017 kl 11:01
Gilla
För mig så brukar det hänga ihop med tempot. När tempot skruvas upp så går den vertikala ration ned. En fallande stegfrekvens brukar vara en indikator på trötthet för mig (syns mest under intervaller och lopp).
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#3
•
7 februari 2017 kl 11:13
Gilla
Även i lugnt tempo mattas musklernas kraft, knappast orimligt att stegfrekvensen minskar och därmed ökar även markkontakten.
Jag har en Suunto som inte visar markkontakten men jag ser att stegfrekvensen under en milrunda ramlar ner 3-4 steg.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#4
•
7 februari 2017 kl 11:17
Gilla
Tittar jag på ditt pass i dagboken så går ju tempot ner ganska markant från km åtta och till slutet vilket kan förklara den längre markkontakttiden och den minskade steglängden som ses i graferna. Den vertikala rörelsen är lite svårare att förklara, den borde minska med högre frekvens och kortare markkontakttid.
Henrik Eketjäll
1977 • Eskilstuna
#5
•
7 februari 2017 kl 11:36
Gilla
#2 Martin och #3 Lars
Visst mattas musklerna även i lugnt tempo, och jag är väl väldigt dåligt distanstränad, men tycker inte stegfrekvensen tydligt går ner. Den ligger i medel på 168-172 spm varje kilometer. 168 på första 169 på sista. 172 är utför när tempot är som högst. https://connect.garmin.com/modern/activity/1561462168 (för mer detaljnörderi)


#4 Staffan,
Vet inte riktigt om jag håller med där.
Kilometertiderna tycker jag följer höjdkurvan rätt bra. Km 10 och 11 är är ganska platta men där var det lite motvind.
Steglängden speglar tempot. Men tycker varken markontakt tid och vertikal rörelse följer varken tempo, höjdkurva eller puls. Dom verkar bara ha en motsatsrelation som förändras linjärt under passet.

Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#6
•
7 februari 2017 kl 12:49
Gilla
OK, Henrik, jag missade att kolla höjdkurvan, åttonde kilometern när tempot börjar sjunka gick ju lite neråt men sedan är ju det uppför i slutet tycker jag det ser ut som.
Johan Kling
1984 • Stockholm
#7
•
7 februari 2017 kl 13:00 Redigerad 7 februari 2017 kl 13:08
Gilla
Hur är det med skalor och avvikelser då? Den här typen av data är väl inte känd för att plottas ut på vettiga skalor direkt.

Kan det vara en slump att markkontakttid ser så linjärt ökande ut? Spridningen är ju ganska stor menar jag.

EDIT: Lär väl inte vara en slump med så många mätpunkter iofs. Hur mäts kadensen då? kan den ha varit fallande även om den ser plan ut? Du kanske rättade till glasögonen oftare i början :)
Fredrik Eckerström
1970 • Stockholm
#8
•
7 februari 2017 kl 13:15
Gilla
Minn killgissning utan google, är att det beror på uttröttning av typ II-fibrerna i vristerna.
Impulsen i varje löpsteg borde aktivera åtminstone typ IIa-fibrerna till en början men allteftersom tiden går blir det färre och färre vilket leder till att steget sjunker mer och mer.
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#9
•
7 februari 2017 kl 13:51
Gilla
#7 Kadensen mäts med HRM-RUN bandet om ett sådant är inkopplat (vilket det lär vara iom att Henrik visar data som endast HRM-RUN kan registrera).
Oldboy
1952 • Danderyd
#10
•
7 februari 2017 kl 15:47
Gilla
Det finns en fysiklag som säger att tyngdpunkten når en bestämd höjd på en viss tid oavsett rörelsen framåt. Flygtiden bestämmer alltså vertikalrörelsens toppar.
Nu mäter man inte på tyngdpunkten så det finns intressanta data att få ut av mätningen ändå, särskilt om man jämför olika löpsteg.

I övrigt håller jag med om att det är naturligt att markkontakttiden ökar även om man inte märker att man blir lite tröttare. Med samma stegfrekvens är det nog så att den vertikala rörelsen minskar vilket inte nödvändigtvis - men troligen - gäller även för den punkt där accererometern sitter (i pulsbandet?).
Tjolahoppsan
Stockholm
#11
•
7 februari 2017 kl 17:27
Gilla
Min analys:

Till och börja med ser vi att då håller jämn stegkadens genom hela rundan, dvs jämt antal steg per minut.

Steglängden sjunker mot slutet - du blir trött. Detta stöds också av att din hastighet på slutet är lägre.

Både steglängd och vertikal rörelse minskar. Steg per minut konstant. Det betyder gissningsvis att du tar både kortare steg OCH skjuter ifrån mindre, dvs kommer inte lika högt på varje steg. Hade du varit lika pigg hade du kompenserat minskad steglängd med högre stegfrekvens alt indirekt skjutit ifrån mer för att öka stegfrekvensen.


Sluutsats: du blev trött.
Henrik Eketjäll
1977 • Eskilstuna
#12
•
7 februari 2017 kl 17:30
Gilla
"Det finns en fysiklag som säger att tyngdpunkten når en bestämd höjd på en viss tid oavsett rörelsen framåt. Flygtiden bestämmer alltså vertikalrörelsens toppar."

Det där förklarar ju isf alltihop om man förutsätter att markkontakttiden är det som direkt förändras pga "trötthet".

Längre markkontakttid, men samma stegfrekvens, steglängd och tempo kan rimligtvis isf bara resultera i lägre vertikalrörelse.
Henrik Eketjäll
1977 • Eskilstuna
#13
•
7 februari 2017 kl 17:32
Gilla
#11 Nina,

Rundan är inte platt. Steglängd och tempo sammanfaller ganska precis med höjdkurvan.
Jag försökte inte hålla jämnt tempo utan jämn puls runt 140bpm.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.