Löpning • Träning • 20 inlägg • 11302 visningar •

Varför gå i uppförsbackar?

Lars Persson
1964 • Karlstad
#1
•
25 augusti 2016 - 21:20
Gilla
Hej,

Jag sprang ultravasan i helgen, och en sak jag undrar över är motivet till att gå i uppförsbackarna. Vad tjänar man på det? Jag tror att jag hade förlorat på att gå.

Jag menar att ett ultralopp främst är styggt mot benen, och de tar stryk utför. Uppför är bara lite jobbigt energimässigt, men eftersom energin inte är något större problem så gör det väl inget att bli lite trött uppför,,,

Jag vet att den gängse rekomendationen är att gå uppför, så vad har jag inte förstått?

/Lars
#2
•
25 augusti 2016 kl 21:41
Detta inlägg har raderats
Jens Sandahl
1969 • Sävedalen
#3
•
25 augusti 2016 kl 21:46
Gilla
Fysikens lagar...? :-)
Nu är jag ju ingen ultralöpare, men det är väl tämligen självklart att det är jobbigare / kräver mer energi att springa uppför än på platten?
Lars Persson
1964 • Karlstad
#4
•
25 augusti 2016 kl 21:59
Gilla
Joo, men som jag skrev så ser jag inte energin som problemet. Den begränsande faktorn är att benen tar stryk,,,,
Daniel
1971 • Stockholm
#5
•
25 augusti 2016 kl 22:27
Gilla
Jag läste nånstans att om lutningen är över 15 % så tjänar man på att gå. Vet inte om det stämmer. Dagens "fun fact". :)
#6
•
25 augusti 2016 kl 22:27
Detta inlägg har raderats
Mattias
1974 • Borås
#7
•
25 augusti 2016 kl 22:42
Gilla
Lars, varför är energin inget "större problem" och det gör inget att "bli lite trött uppför?" Genom att spara på benen genom att gå i branta uppförsbackar så kan man istället springa fortare utför och dessutom ha mer krafter kvar när det är plattlöpning.
Oldboy
1952 • Danderyd
#8
•
26 augusti 2016 kl 00:56
Gilla
Håller med Bo och Mattias här: variationen i belastning ger mer "över" till löpningen. Vinsten i tid att springa jämfört med gång blir mindre ju brantare det är. För långsamma löpare lönar det sig att gå i de flesta backar medan snabba löpare bara tjänar på att gå i de brantaste.
Per K
1981 • Göteborg
#9
•
26 augusti 2016 kl 11:51
1 Gilla
En faktor som talar för fördelen med att gå i vissa (inte alla) backar är att en kan vilja undvika pulshöjningar som ofta kommer vid bibehållen fart i backar (höjd ansträngning), i långa lopp/tävlingar är ju tillfälliga återhämtningar trevliga/nödvändiga och ger förmågan att höja farten utför/i flackare terräng.
Förra året på Lidingöloppet gick jag i de tuffare backarna efter Grönsta/20km, varje gång blev jag omsprungen av samma man som jags sprang ikapp igen utför/på flacken och som jag kom i mål före. Nu kan jag ju inte säg att farten i backarna avgjorde att jag råkade komma före honom, det finns ju många fler faktorer , men en delfaktor är ju hanteringen av backar.
Magnus Andersson
1963 • Göteborg
#10
•
26 augusti 2016 kl 12:04
Gilla
Spontant tänker man att backar kan "nyttjas till vila", men kanske lönar det sig alltid att undvika gå, då det minskar fart per km mer än man kan vinna i nedförslut. Tror jag bytte ståndpunkt efter jag hörde om detta:
https://www.miun.se/press/pressmeddelanden/anpassad-farthallning-vinner-i-uthallighetsidrott

"I uppförsbackar och motvind krävs istället en högre insats än i utförsbackar och i medvind. Det visar en ny avhandling vid Mittuniversitetet som matematiskt beräknat olika strategier för optimal farthållning på längdskidor och cykel. "

"En studie i avhandlingen visar att tidsvinsten under ett specifikt skidlopp var 6,5 procent med en anpassad farthållning jämfört med ett jämnt fördelat arbete."


Att "klappa ihop" i en backe, så man tvingas gå, torde minska farten så mycket som minst en minut per km, och då är det kanske klokt att minska fart så mycket före backen så man undviker det - eller?

Argumentet om slitage verkar också rimligt.
Magnus Andersson
1963 • Göteborg
#11
•
26 augusti 2016 kl 12:13
Gilla
(Edit: "minskar fart per km" bör kanske vara "förloras mer tid per km".)
#12
•
26 augusti 2016 kl 14:58
Detta inlägg har raderats
Niclas Lindblad
1972 • stockholm
#13
•
26 augusti 2016 kl 15:19
Gilla
Var det inte Lena Gavelin som när hon tog hem segern i Swissalpine gick förbi killar som sprang i de brantaste backarna?
Karl Avedal
1976 • Kvicksund
#14
•
26 augusti 2016 kl 22:30
3 Gilla
Rekommendationen att gå i uppförsbackar kommer väl framförallt från att många ultralopp har rejäla stigningar och att Ultravasan ärvt sina rekommendationer därifrån. Ultravasan har ju inte en enda uppförsbacke som skulle klassas som en riktig backe i vissa andra lopp. Därför är det naturligt att gång inte nödvändigtvis är en bra idé i Ultravasan för alla.

I exempelvis UTMB har man första stigningen på ca 1 000 höjdmeter efter ca en mil. Sedan har man nästa stigning, på ca 1 600 meter efter ca 2 mil. Sedan följer många fler stigningar. Jag skulle gissa att de flesta som försöker springa hela UTMB inte skulle ställa frågan "Varför gå i uppförsbackar?".
#15
•
27 augusti 2016 kl 20:30
Detta inlägg har raderats
Petter Sundin
1988 • Solna
#16
•
27 augusti 2016 kl 20:38
Gilla
#16 hur mäter man ansträngningsnivå?
Michael Lindborg
1964 • Saltsjö-Duvnäs
#17
•
27 augusti 2016 kl 21:06
Gilla
Ansträngningsnivå = puls, #16 menar väl bibehållen löphastighet?
#18
•
27 augusti 2016 kl 21:36
Detta inlägg har raderats
#19
•
27 augusti 2016 kl 22:36
Detta inlägg har raderats
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#20
•
28 augusti 2016 kl 09:08
Gilla
Bo: Dessutom är pulsen en lurig filur att lita på ur flera andra perspektiv.

Jag föredrar upplevd ansträngning.

En anekdot i sammanhanget är min kompis M som hade lite otur när han tänkte och anmälde sig till LL som gick ett par veckor före en prioriterad mara. Eftersom han inte ville spränga sig under LL så höll han just jämn ansträngningsnivå under hela loppet vilket resulterade i att han promenerade i uppförsbackarna. Det gick uppenbarligen att göra 2:06 på det loppet utan att förta sig uppför.

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.