5 september 2016 kl 21:14
Hej Fredrik
Ja Simon var verkligen grym under resan. Pannben av pansar.
Efter några dagar satte vi en gräns på att han inte fick fortsätta cykla efter "lunchpausen" förrän blodsockret var över 3,0. Detta för att det inte skulle bli för lågt framåt kvällen då det påverkade hans sömn, eller snarare förmåga att somna och sova ordentligt.
Jag själv är diabetiker typ1:an i teamet och måste direkt klargöra att läget givetvis var under kontroll, vi hade gott om säkerhetsmarginaler och spärrar som han aldrig fick passera. Jag vill även lyfta det faktum att 3,0mmol som din pappa har kan ge väldigt olika symptom hos olika människor. Jag själv cyklade ibland med Simon med blodsocker på under 3,0 och vi kunde båda skratta åt att vi var lika slitna i det läget. Det skedde bara ett par gånger och givetvis höjde jag det igen. Men vad jag vill belysa är att vissa är lägre ställda än andra och Simon fungerade fint på allt mellan 2,6-3,0, men under 2,6 var någon form av gräns för honom.
Själv är jag väldigt funktionsduglig ner till 2,4mmol/L, men kan erkänna att jag verkligen inte är den skarpaste kniven i lådan i det läget.
Sist men inte minst - Som vi belyst så många gånger, det var verkligen inget hälsoprojekt på något vis utan mer ett projekt för att belysa vad vår kropp faktiskt är kapabel till. Men vi rekommenderar ingen att försöka sig på samma sak utan en lika grundlig research och ett liknande team med sig som det SImon hade.