2 mars 2016 kl 14:54
Lite egna erfarenheter av Stockholm marathon, som jag sprungit sådär en fem gånger:
- gå ut långsamt (inte förivra sig av alla som rusar iväg i början)
- spara på krafterna till andra varvet (då är det skönt att börja dra förbi löpare på Djurgården - om krafterna finns)
- Västerbron är ökänd och omtalad - men överskattad - lätt båda varven (det är ju lika mycket ned som upp)
- värst är de lömska uppförsbackarna (slutet av Djurgården), vid Centralstationen, innan Odenplan...
- krafter får man mest vid Kungsan och Gamla stan (enormt fint publikstöd)
Har någon gång drabbats av krampkänningar i låret - pga av värmen (då är det bäst att gå en bit - stretcha).
Ändå alltid sprungit i mål - känslan och stämningen efteråt är enorm.
de första åren var jag under 4 timmar, sedan var det 4.20-tider och nu då i år försöker jag ta mig i mål.
Pepp Pepp.