Löpning • Träning • 14 inlägg • 3802 visningar •

Det psykiska

imakittycat

1996 • vikbolandet

•

19 oktober 2015 - 15:26

Gilla

Hejsan! Ska försöka hålla detta lite kort.

Jag har precis kommit igång med löpning för första gången i mitt liv. Har hållit på i drygt 1 månad och tycker det är fantastiskt kul. Nu till frågan. Jag tycker det psykiska är jobbigt. Löpning handlar inte bara om, som jag förstått nu, om fysisk påfrestning utan och det mentala.

Hur gör ni som är lite mer erfarna för att pressa er framåt lite längre? och vad tänker ni på för att klara av längre distanser? Eller ska man träna så pass långsamt framåt så att det aldrig känns sådär otroligt jobbigt?

Lars Lindefelt

1958 • Borlänge

•

19 oktober 2015 kl 15:37

Gilla

Ta det lugnt när du ökar fart och distans så håller kroppen. Ett bra sätt att lära sig springa långt är att springa riktigt sakta, gärna med en kompis. Man kan säga att den lugna, långsamma träningen är grunden man bygger för att klara den hårdare träningen.

Håkan Eriksson

1981 • Vegan Runners

•

19 oktober 2015 kl 20:39

2 Gilla

Du kommer utvecklas massor bara av att fortsätta springa utan att pressa dig till max. Öka längden du springer lugnt och försiktigt och se till att vila och återhämta dig ordentligt så kommer kroppen lära sig klara av längre distanser och högre farter ändå.

En del gillar att ta ut sig tills de kräks, andra trivs bättre med att springa och må bra. Välj den väg du trivs med och känn inte att löpning måste vara på ett visst sätt. Håll fast vid det som får dig att gilla löpningen. Prova gärna olika sorters pass och känn efter om det är nåt för dig, men känn inget tvång att göra nåt du inte trivs med.

Niklas

1986 • Trollhättan

•

20 oktober 2015 kl 07:55

Gilla

Jag försöker förbättra min löpning på två sätt, dels så springer jag mot klockan, kör en tracking-app, får mellantider och tempo i öronen. På så vis kan jag när jag känner mig helt redo i kroppen försöka hitta ett tempo vid eller över mitt tidigare bästa för den tänkta distansen. Dels så blandar jag in längre och längre pass med, i lite lägre tempo, för att vänja kroppen vid distanser...ofta känns då gången efter ett snabbare men kortare pass klart mer överkomligt när jag har kontrasten mot den långa distansen i huvudet. Återigen tycker jag tracking-appen hjälper till, då jag får info varje kilometer. Jag kör såklart inte dessa snabba "rekord-försök" varje gång, utan ibland när jag känner mig helt pigg och redo i kroppen. De flesta passen är ju bara att försöka hålla ett bra tempo man känner sig bekväm med, och lite om man är ute efter något specifikt, som om det ska vara låg eller mellanhög puls t.ex.

Den typen av tidsbaserad löpning gör jag bara för att jag insett att det är det jag tycker motiverar mig. Jag har inget direkt mål med det förutom att må bättre och orka mer rent generellt. Och börja inte pressa så redan efter en månad, kroppen behöver mycket mer lugna pass i sig innan den orkar det. Jag har gått för fort fram flera gånger, har bara sprungit detta året, och ligger onödigt ofta på gränsen till en överansträngning. Precis i början fick jag dessutom rejält inflammerade knän, just då jag pushade för mycket, för tidigt. Ständigt problem för mig, jag vill mycket mer än kroppen hinner vara redo för.

Tycker man att det är rätt ointressant med tider och att försöka slå egna rekord eller gränser så är nog en helt annan väg bättre att ta oavsett. Att hitta behagliga tempon där man mår som bäst, där man känner sig som starkast. Ibland måste man dock flytta fram gränserna en aning om man vill utvecklas alls.

Mikael Karlsson

1956 • Lund

•

20 oktober 2015 kl 09:40

4 Gilla

Måste säga att Jogg är ett riktigt bra forum, där människor delar med sig om man behöver få hjälp, råd och pushning som löpare. :)

Maria Svensson

1985 • Stockholm

•

21 oktober 2015 kl 01:22

Gilla

Det kan ju bero lite på vad du har för träningsbakgrund sen innan också. Men om du precis har börjat springa och inte har så mycket tidigare erfarenhet ifrån träning överhuvudtaget, så skulle jag rekommendera att du hellre skyndar långsamt, precis som Lars säger.

Vad gäller motivationen är mitt tips att variera sig vad gäller både rundor och typ av pass - våga experimentera (testa outforskad mark kanske, spring så fort du kan så länge du orkar för att sedan gå/lunka resten av vägen).

Jag vet ju som sagt inte vad du har för träningsbakgrund eller hur långt du springer nu, men ett annat tips är ju att anmäla sig till ett lopp (kanske ett 5 km-lopp?) inom en rimlig framtid, för att ha nåt att sträva mot. Lite som en morot.

Här kommer en länk med lite kortfattade bra tips: http://www.runnersworld.se/artiklar/starta-har.htm

Lycka till!

Robin

1980 • Stockholm

•

21 oktober 2015 kl 09:24

Gilla

Det misstag som jag tror många gör (och som jag själv upprepade om och om igen under flera år) är att man kör alla pass rätt hårt (läs: för hårt) och att man alltid pressar sig fysiskt och mentalt. För vissa slutar det med att man rätt snart skadar sig. För andra resulterar det i att man tappar motivationen och lägger ner för att löpningen blir för prestationsinriktad och ALLTID är en jobbig aktivitet att utföra. Om man istället kör några av veckans pass i lugnt tempo utan krav på tid eller distans så är det lättare att uppskatta löpningen i sig och få en kontinuitet i sin träning. Dessutom kommer man ha mer kraft, såväl fysiskt som psykiskt, över för att sedan pressa sig lite mer på ett av veckans andra pass. T ex genom att jaga ett visst tempo eller pressa sig till en längre distans än normalt.

Hur man gör för att lyckas pressa sig lite extra mentalt tror jag är väldigt olika från person till person och där får man nog prova sig fram till vad som funkar för en själv. Lite exempel på saker man kan prova: förbereda en belöning som man får efter passet om man nått sitt mål, ta på sig sina "extrasnabba" skor, lyssna på musik som man blir extra peppad av, springa med någon som är lite snabbare eller starkare än vad man själv är, tänka ut ett positivt mantra som man repeterar i skallen när det börjar ta emot, dela upp passet i etapper/delmål och sedan endast fokusera på nästa delmål.

imakittycat

1996 • vikbolandet

•

23 oktober 2015 kl 18:13

2 Gilla

Tack så jättemycket för alla bra svar! Kändes mycket bättre att ut och springa och kunna släppa lite på pressen efter att ha läst dessa tips. Har nog känt innan att jag "måste" pressa mig för varje gång, men nu har jag kört på lite intervaller istället några dagar och kände när jag sprang en längre sträcka igår att det gick mycket lättare. Så jag ska absolut skynda långsamt från och med nu!

imakittycat

1996 • vikbolandet

•

23 oktober 2015 kl 18:59

1 Gilla

Jag har erfarenhet sen tidigare av träning, men då gymmade jag endast och löpte eller joggade aldrig. Anledningen att jag började gå ut och springa nu är för att jag har blivit mer och mer intresserad av det militära och ska nu gå min första utbildning i slutet av november. Det är en stor morot, så tror absolut att jag kommer klara mina mål så småningom.

Maria Svensson

1985 • Stockholm

#10

•

27 oktober 2015 kl 14:29

Gilla

Kul att höra! Att känna sig pressad till att prestera brukar ju verkligen ge motsatt effekt. Det ska ju vara kul att träna :).
Stort lycka till med utbildningen, det kommer säkert gå superbra! Där kommer du ju säkert få massa övning och hjälp i hur man ska hantera just de psykiska bitarna :).

Johan Hedberg

1983 • Täby

#11

•

27 oktober 2015 kl 16:58

1 Gilla

Kom ihåg att vila och behålla glädjen :) Ibland när jag tröttnar på att träna (överlag, spelar ingen roll om det är styrketräning eller löpning) så är vilan också riktigt bra för kroppen.. så äter jag lite gott och bara mår bra och ställer frågan "Varför fan tränar jag för?" innan jag kommer på att jag faktiskt tycker om att springa i ny natur och bara utforska.. inga krav eller nått.

Som det påpekats så är det lätt att köra för hårt och bli nedtränad (och inte se resultat på samma sätt). Det krävs inga enorma insatser för att vända till ett "hälsosamt" tränande... eller få effekter till exempelvis militära aktiviteter.

För jag skulle nog klassa mitt egna tränande som sinnessjukt och inte hälsosamt i något avseende... men det är så jag fungerar :P

Petersson

1980 • Linköping

#12

•

27 oktober 2015 kl 21:32

1 Gilla

Myspass och vilodagar i all ära men man lär sig mycket av att inte ta hänsyn till sina upplevda behov. Bland annat att ens gränser sällan är där man tror att de är.

När jag har ont och/eller verkligen känner för att vila så tränar jag ändå för jag har lärt mig att mindre krämpor och latmaskbett läker bäst så. Oftast känns det bättre efter någon halvmil och jag ångrar nästan aldrig att jag gav mig ut. Senaste löppasset var en riktig plåga, 14km distans där varje steg kändes som två mil in i ett långpass när man gått ut för hårt. Vidrigt, även timmen efteråt, men jag var glad att jag gjort det trots smärtande fot och förkylning.

Richard Eklund

1969 • västerås

#13

•

28 oktober 2015 kl 19:21

1 Gilla

När jag var runt 25 år hade jag en runda på 17 km som jag aldrig klarade av riktigt, det var en backe på mitten som alltid var för jobbig. En gång så började jag blöda näsblod ett bra stycke före backen och hade stora problem med att hantera detta i farten. Rätt som det var hade jag passerat backen, löpandes och med näsblod. Detta lärde mig mycket om vilja och motstånd. Numer klämmer jag åt mig själv hårdare och har med tiden kunnat öka både längd och tempo. Upplever också att" Tabata träningspass" har lärt mig att våga ta ut mig och inte spara på krafterna.

Ett annat "roligt" fenomen är att jag nästan alltid har förkylningssymptom innan tävlingar. Innan LL hade jag ont i armar och ben som en annalkande influensa men det var bara latmasken som gjorde allt för att komma undan en jobbig lördag.

Emma Rengbo

1980 • Åkarp

#14

•

29 oktober 2015 kl 08:42

1 Gilla

Sprang mitt första år utan att fundera på fart och tempo, eller om jag borde springa intervaller. Ökade mest distans och mängd, allteftersom (sprang dock max i 60 min, o cirka 2-3 ggr i veckan). Efter första året kom jag i kontakt med en ledarredaktion löpargrupp. Och då började jag springa intervaller och annat som erbjöds på passen. Skynda långsamt!

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.