Simning • Kom i gang • 13 inlägg • 7617 visningar •

Psyket den största boven?

Joakim Hermansson
1978 • Charlottenberg
#1
•
24 april 2014 - 10:38
Gilla
Under många löprundor upplever jag att huvudet blir trött fortare än resten av kroppen. Hur gör ni när huvudet säger till er att stanna? (Mitt huvud vinner tyvärr över mig ibland till min stora besvikelse...)
Mikael Forsström
1961 • Vega
#2
•
24 april 2014 kl 10:40
Gilla
Efter hur många timmar?
Joakim Hermansson
1978 • Charlottenberg
#3
•
24 april 2014 kl 10:49
Gilla
Önskar att det varit timmar för då hade jag gladeligen stannat och varit nöjd. Min nivå är nog snarare nybörjare och målsättningen för detta år är milen under 55 minuter.

Oftast upplever jag det jag beskrev i första inlägget efter ca 4 km, men det sker inte varje gång. Min fråga kanske kan verka löjlig men bekymret är ett hinder och om jag ska nå mitt mål med en genomförd svenska klassiker nästa år måste jag få lite tips och tricks... :)
Anders Carlsson-Nilsson
1974 • Knivsta
#4
•
24 april 2014 kl 11:08
2 Gilla
Ett psyk-trick jag kör med, framförallt då jag springer lite längre, är att jag springer tur/retur. Tex. vill jag springa i 80min, så springer jag ca 40min och sedan vänder.
När jag då vänder så springer jag hemmåt och har på ett tydligt sätt kommit över hälften och då brukar det vara rätt lätt att ha motivationen sista halvan också.

I fall du skulle gå en stund på tillbakavägen, så blir ju passet ändå lika långt distansmässigt!
Hobbylöparn
Östermalms IP
#5
•
24 april 2014 kl 11:09
2 Gilla
Spring på bara, efter några veckor kommer du längta ut till milrundan.

BTW det blir visst en mil på lunchen, nu när jag tänker efter. :-)
Peter Björklund
1963 • Örebro
#6
•
24 april 2014 kl 11:11
Gilla
Jag har och har alltid haft en psykologisk puckel att ta mig förbi. Brukar ligga kring 3-4 km. Men när jag startar min runda så förbereder jag mig för den underbara känslan man har efter det! Brukar funka för mig!
Runner
1976 • Stockholm
#7
•
24 april 2014 kl 11:44
Gilla
Första kilometrarna brukar vara lite sega, innan kroppen vänjer sig. Jag tycker den riktigt sköna känslan infinner sig närmare milen. Ta det lite lugnt i början, se till att äta bra mat 3-4 timmar innan.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#8
•
24 april 2014 kl 13:50
1 Gilla
Det är en vanesak, när jag inte sprungit långpass på ett tag tycker jag även att kortare långpass tar emot lite mentalt men om du känner så även på kortare rundor och du vill stanna så tror jag du springer för snabbt för din kapacitet. Sänk tempot!
Mikael Forsström
1961 • Vega
#9
•
24 april 2014 kl 14:08
2 Gilla
Det gäller att hitta njutningen i sin egen löpning.

Spring utan klocka och titta på omgivningarna. Lyft blicken och titta på himlen, på trädtoppar, på flyttfågelstreck. Notera skillnaderna från tidigare löprundor.
Spring dig varm i 20 minuter och fortsätt sedan medan du observerar din egen andning. Fundera på hur du andas - genom näsan? genom munnen? korta inandningar, långa utandningar, eller tvärt om? Ansträngt eller kontrollerat? Spring så att du känner att du vilar på varje steg, inte långsamt men ekonomiskt. Observera bara, ändra ingenting.
Burhan Kesapli
1982 • Uppsala
#10
•
24 april 2014 kl 21:55
Gilla
Ett annat tips är att lyssna på en podcast/ljudbok medan du springer. Då svävar man iväg med tankarna och vips så har du sprungit mer än vad du trodde :)
Oldboy
1952 • Danderyd
#11
•
24 april 2014 kl 22:23
Gilla
Sänk tempot. Milrundan ska du inte springa i närheten av tävlingsfart men det är helt OK att öka de sista kilometerna.
Ta matchen mot de negativa tankarna, känn igen dem men lyd inte: "Jaså är ni här nu igen!? Men det är jag som bestämmer!". Låt det gå långsamt när det känns tungt men ge inte upp.
Ta en liten bit i taget "bara över och nedför kullen där, sen känner jag efter".
Själv har jag bestämt att jag får inte ge upp i ett motlut eller precis efter, pulsen måste komma ner till normal arbetspuls innan jag ev ger upp (händer när jag springer med snabbare löpare).
Spring längre än en mil, men ännu långsammare. Det ska kännas att en mil inte är gränsen för vad du klarar.
P-A Söderqvist
1980 • Åkarp
#12
•
24 april 2014 kl 23:35
Gilla
Det närmaste religösa upplevelser jag har varit med om har varit under hårda löprundor, när djävulen kommer och knackar en på axeln. Om man ser det som en utmaning att lyckas överlista honom blir det lättare att pressa sig själv igenom pärsen, och det ger en riktig kick när man lyckas med det =)
#13
•
21 september 2015 kl 06:07 Redigerad 23 september 2015 kl 00:00
Gilla
Distansen på løpegruppene avhenger av nivå www.etuicoquesamsung.com
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.