20 maj 2015 kl 13:04
Tack Tommy:-) Tycker inte heller att SLV:s råd är generellt dåliga och det är bra att de inte hoppar på alla trender. Men jag tycker de är lite väl försiktiga ibland, särskilt när de har gamla råd som kanske går stick i stäv med vad nyare forskning visar.
Vet inte om det är de som står bakom nyckelhålsmärkningen t ex som sätter "gilla" på fettfattig supersötad yoghurt. Men jag vet att de tog god tid på sig innan de gjorde en försiktig höjning av rekommendationerna om D-vitamin där forskningsläget talar för en större höjning och trots att säkerhetsavståndet till överdosering är ca en faktor 50 så avråder de bestämt från att ta mer än de rekommenderar.
Åter till huvudfrågan nu, Tommy, du som är väl påläst om energitillförseln under tävling har säkert bättre koll än jag även på vad forskningen säger om laddning. Jag har sökt i PubMed efter studier men hittar i princip bara äldre sådana och jag vet att elitidrottare har ändrat sin praxis sedan dess. Antar att jag missat nåt.
Dessutom hittar jag ingen översiktsartikel som försöker ge hela bilden - resultat som "om man tillsätter X så är man 50% bättre återhämtad efter tre timmar" är bra för eliten som kör dubbelpass men hjälper inte mig. Jag letar efter:
1. Kan man genom att bara äta mer bli mer än normalt glykogenladdad? Eller är det så att det tar exv. en veckas vila innan man blir normalt laddad om man äter normalt men det går fortare med mer föda? Är då mera mat, extra kolhydrater eller extra kolhydratrik mat (alltså mindre av annat) olika bra? Och hur mycket extra och spelar tiden någon roll?
2. För att superkompensera, hur mycket av depåerna måste man göra sig av med (dvs hur långt/fort måste man köra)? Andra "måsten"?
Vad gäller kolhydratfattigt intag före har jag uppfattat att "man" nu anser att efter en normal huvudmåltid skippar man mellanmål och äter sedan nästa mål "utan" kolhydrater, sen kan man köra sitt tömningspass och börja ladda. Men bör man köra ett pass på kvällen, kanske käka en ostbit att sova på och köra ett pass till före frukost? Så sa man förr...
3. Vad händer med ens superfyllda depåer när man sen rör sig normalt?
Detta har jag hittat en artikel om, bara läst abstract än och den är gammal. De fann att efter tre dagars vila var nivåerna i stort sett oförändrade. Referens för en gångs skull:
Persistence of supercompensated muscle glycogen in trained subjects after carbohydrate loading
Harold W. Goforth , Jr., David A. Arnall , Brad L. Bennett , Patricia G. Law
Journal of Applied Physiology Published 1 January 1997 Vol. 82 no. 1, 342-347.
Kan passa på att dela med mig av en artikel där författarna räknar ut risken för att bonka. Haken är att jag inte tror deras samband gäller på individnivå, vi är för olika. Men den finns här:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2958805/Det enkla svaret är kanske att jag springer för långsamt för att ha nämnvärd nytta av superkompensering:-/