Löpning Träning 16 inlägg 5221 visningar

"Genetisk" grundstyrka?

Åsa
1978 • Tyresö
#1
22 mars 2015 - 21:56 (Redigerad 22 mars 2015 - 21:58)
Gilla
Har funderat lite över det här med genetiska förutsättningar. Kanske inget någon på det här forumet kan svara på i egenskap av expert, men vore ändå intressant att höra era reflektioner och om ni har några erfarenheter av det jag försöker få fram.

En tjej jag känner har länge haft som mål att kunna göra armhävningar på tårna istället för på knäna. Hon tränar några gånger i veckan på gym och är på god väg.
Själv kan jag inte komma på någon period av mitt liv då jag inte kunnat göra åtminstone fyra-fem armhävningar på tårna. Då handlar det om perioder då jag inte tränat på ett par år kanske.

Jag har tränat sporadiskt under mitt liv, som mest kanske 3-4 pass i veckan. Under andra perioder (som ibland varit flera år långa) har jag inte tränat alls. Med andra ord: jag varken har varit eller är någon elitidrottare och har inte tränat på den nivån alls, så det borde inte kunna handla om något som "ligger kvar" sedan tidigare eller så.
Det jag vill komma till är att jag, när det kommer till muskelstyrka, verkar ha en grundnivå jag har svårt att hamnar under även vid inaktivitet, som verkar vara högre än vissa andras (och säkert lägre än ytterligare någras). Jag har motsatt förhållande till uthållighet: Jag får väldigt dålig kondition perioder när jag inte tränar, medan andra verkar ha en grundnivå som är högre än min även när de är inaktiva.

En sak är ju att ha en genetisk fallenhet för något. Att man har lätt för en viss teknik kan jag förstå. Men har man också olika genetiska förutsättningar vad gäller någon sorts "grundsstyrka" eller "grundkondition"? jag har svårt att se att det skulle vara så, samtidigt har jag lite svårt att hitta någon förklaring till det här fenomenet.
Känner ni igen det eller är det bara något som existerar i mitt huvud? Det går ju att tänka sig en mängd alternativa förklaringar, t ex hur pass aktiv vardag man har i livet i övrigt. Men ändå.
Ingrid Oredsson
1971 • Lund
#2
22 mars 2015 kl 23:38
Gilla
Såhär tänker jag: På samma sätt som vi är väldigt olika på utsidan (olika långa, olika näsa, olika fötter mm) tror jag att vi kan vara olika på "insidan". Jag tror alltså att det verkligen kan vara så att man har olika "grundstyrka" och olika "grundkondition"
Annika
1979 • Mölndal
#3
23 mars 2015 kl 06:48 Redigerad 23 mars 2015 kl 06:52
Gilla
Jag tror alldeles säkert att det kan vara så! Själv har jag inte begåvats med varken styrka, snabbhet eller uthållighet, men såhär i mogen ålder har jag tack och lov kommit på att det mesta går att förbättra med hjälp av träning :) Men visst kan det kännas lite orättvist ibland, när jag sliter och jobbar och så kommer någon som inte har tränat en dag i sitt liv och ändå kan bättre än jag.
1977 • Eskilstuna
#4
23 mars 2015 kl 07:24
Gilla
Jag sa länge att det var simningen som hade gett mig "grundkondition" trots att jag slutade som 16åring.
Det kan möjligen varit sant i något eller ett par år, men knappast i 20+ år tills jag började träna regelbundet igen.
Så visst finns det genetiska förutsättningar.
Anna Sundqvist
1974 • Luleå
#5
23 mars 2015 kl 07:50
Gilla
Genetiska och fysiologiska.
Jag och min man var båda på hälsoundersökning och kollade bla blodvärde, jag hade 104 och han hade 156. Det känns som om jag har lite uppförsbacke i konditionsträningen där jämfört med honom.
Jag har däremot alltid varit drängstark. Jag skyller det på att jag varit hästtjej i hela mitt liv och som barn släpat på dyngkärror som vägde lika mycket som jag själv. Man fick liksom lära sig att ta i med det lilla man hade.
Jag tror att kroppen mer kan minnas hur det känns att vara stark och ha bra kondition än att man kan konservera det.
Stefan
1968 • Sundsvall
#6
23 mars 2015 kl 08:50
Gilla
Styrka kan nog till viss del vara medfödd. Just vad det gäller armhävningar kan det ju också bero på kroppsbyggnad. Lång/kort, långa/korta armar.

Grundkondition, däremot, tror jag inte på. Har man tränat mycket tidigare i livet så finns väl muskelminnet kvar och man kan till exempel ha ett naturligt bra löpsteg, men om man med grundkondition menar syreupptagningsförmåga så är det tveksamt.

Men, är man aktiv under uppväxten så har man nog alltid igen det senare i livet, jämfört med de som alltid har varit inaktiva. Det är klart att någon som har tränat mycket i till exempel en konditionsidrott upp till 20 års ålder och därefter inte gör någonting fram till 40 ändå har ett försprång mot en 40 åring som aldrig har tränat mycket eller hårt.
Åsa
1978 • Tyresö
#7
23 mars 2015 kl 09:21 Redigerad 23 mars 2015 kl 09:22
Gilla
intressant.
jag var nog rätt aktiv när jag var liten, åtminstone upp till 12-årsåldern. Tränade simhopp på relativt hög nivå för min ålder, tävlade i junior-SM och sånt. Men på den tiden var det ju inte tala om några "elitsatsningar" för barn på det sättet, vi tränade 3-4 gånger i veckan men det handlade inte om något annat än att hoppa. Dvs, vi gjorde ingen specifik styrke- eller konditionsträning. Men även innan jag började med den lite mer strukturerade träningen vet jag att jag ofta stod mig bra gentemot andra vad gäller just styrka, t ex på skolgympan och sånt. Men efter att jag slutat med simhoppet när jag var 12 tränade jag inte strukturerat alls förrän någon gång i 20-årsåldern.

Själv har jag lite svårt för idén om att man när man är barn kan bygga upp en grundstyrka eller grundkondition som sedan sitter i hela livet.
Har också läst en hel del kritik mot detta från medicinska världen (en annan sak är om man är elitutövare och slutar någon gång i början av 30-årsåldern, då har man ju ägnat halva livet åt det. Att det inte försvinner på en månad känns rätt självklart).

Något jag däremot läst är att om man tränat vissa muskler mycket och under lång tid, går det snabbare för dessa muskler att komma tillbaka igen efter period av inaktivitet, jämfört med någon som tränat dessa muskler mindre. Dvs, de försvinner i princip på samma sätt som de gör för alla vid inaktivitet, men kommer tillbaka mycket fortare när man kör igång igen. Men det funkar bara om det gäller saker man gjort mycket och länge. På det skulle man ju kunna lägga på att man har olika "bottennivåer" som grundförutsättning.

Men jag är väldigt skeptisk till kasualitet i såna här saker. En annan förklaring skulle kunna vara att man visserligen föds med smärre olikheter, men som inte skulle få så avgörande resultat om de inte förstärktes av miljön. Är man bra på något tenderar man ju att göra det mer, medan man gärna undviker att göra saker man märker att man är mindre bra på. På det kommer ju omgivningens positiva eller negativa förstärkning.
Jag skulle kunna tänka att jag har en god grundstyrka för att jag tränade simhopp några år där, men en annan förklaring kan ju vara att jag började träna simhopp för att jag har en genetisk fallenhet för styrka, som i sin tur gör att jag känner mig bra i sammanhang som handlar om fysisk aktivitet och därför söker mig till idrott. Då är det kanske snarare den där genetiska fallenheten som gör att jag sedan i livet har en god grundstyrka, mer än de där åren jag tränade simhopp.
Ronny Lövstrand
1967 • Borås
#8
23 mars 2015 kl 13:53
Gilla
Även det psykiska tror jag hänger ihop med det genetiska. Man kan vara född med ett starkt psyke som passar perfekt för någon viss typ av idrott och tack vare det kan man träna på rätt sätt så att kroppen också blir bra.

Andra kan ha fötts med perfekt kropp för en sak men ett psyke som gör att de aldrig kommer att bli bra på just detta (men som tur är finns det ofta något annat man kan bli bra på istället).

Men även miljön påverkar förstås. Bor man i ett land där alla springer en mil till och från skolan varje dag så blir man säkert bättre på löpning än barnen som skjutsats med bil till skolan varje dag. Men samtidigt har man fortfarande konkurrensen mot sina skolkamrater som kan ha bättre genetsiska förutsättningar.

De som blir världsmästare i något har förmodligen perfekta förutsättningar på alla sätt och vis.
1976 • Löddeköpinge
#9
23 april 2016 kl 13:41
Gilla
Intressant tråd och ämne Åsa som jag gärna lyfter upp igen. Funderade på när jag var ute och tränade var gränsen går för perfekta genetiska förutsättningar gällande löpning. Jag gissar att man på medicinsk väg skulle kunna hitta en individ som utifrån deras kropp(hjärta, lungor, muskler osv) skulle ha utmärkta förutsättningar för löpning. Säg då att denna person har ett stillasittande jobb, aldrig ägnat sig åt löpning och äter normalt(vilket idag är mer onyttigt än nyttigt). Hen har dock ingen övervikt eller andra fysiska men som skulle hindra hen från att löpa.

Hur pass snabbt tror ni denna person skulle kunna springa milen utan några förberedelser?
#10
23 april 2016 kl 14:05
Detta inlägg har raderats
1982 • Avesta
#11
23 april 2016 kl 14:31
2 Gilla
Generellt tror jag att anlag och gener är nåt sjukt uppförstorat, det existerar alldeles säkert men inte i den stora grad som gemene man tror. Vet inte hur ofta man hör att han och hon och han inte kan bli bra på nåt för att man saknar bra gener. Men hur mycket har denna person verkligen försökt? Ofta används det som ursäkt av personer som inte har drivkraften att träna hårt under längre perioder. Själv tror jag på målmedveten träning och att det ger resultat. Våra kvaliteter avspeglar hur vi levt. Det är min starka övertygelse :)
#12
23 april 2016 kl 15:14 Redigerad 23 april 2016 kl 15:16
Detta inlägg har raderats
1982 • Avesta
#13
23 april 2016 kl 16:24
1 Gilla
Re #12

Just i sprint kan jag absolut hålla med dig att anlag spelar en större roll än i många andra sporter.

Men jag vidhåller ändå att talang är ett uppförstorat begrepp. Det existerar absolut. Men det missbrukas ganska ofta. Man pratar ofta om idrottare "Han/Hon har talang", okej ja visst. Men jag tror nog att personen ifråga har tränat ganska målmedvetet också :) Men det är ett intressant ämne med många olika synpunkter.
Karin Johansson
1980 • Jörlanda
#14
23 april 2016 kl 19:04
Gilla
Borde man inte ta hänsyn till teknik. Vissa människor gör t.ex. armhävning korrekt med en gång, medan vissa aldrig lyckas få till rörelsen på ett bra sätt även om de försöker varje dag.

Känns som vissa människor har ren råstyrka och vissa har lättare att få bra kondition. Kroppsbyggnaden borde ju påverka på något sätt och den borde ju vara genetisk. Släktingar har ju ofta liknande fallenheter trots att de lever på olika sätt.
#15
23 april 2016 kl 19:06
Detta inlägg har raderats
1973 • Åkersberga
#16
24 april 2016 kl 08:41
Gilla
Genetiken tycker jag har stor betydelse för hur fort man kan bli bra på något och hur långt man kan nå.
Jag tror också mycket på att det man tränat och byggt upp i unga år går alltid att väcka till liv även i senare skede då muskelminnet är väldigt starkt.
Miljön, ens eget och omgivningens förväntningar har också stor betydelse för vad man blir bra på.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.