Löpning • Träning • 8 inlägg • 342 visningar •

Ständigt ont

Mikael
1967 • Huddinge
#1
•
21 augusti 2008 - 22:20
Gilla
Har efter mer en ett års uppehåll (efter många års löpande) kommit igång igen. Ligger på, nära eller straxt över nivån för att vara skadefri. Har den senaste tiden upplevt att jag ständigt har en liten till medelsvår smärta någonstan. Knäna protesterar hela tiden. Sedan kan det vara fötterna, benhinnor, baksidan av låret eller gud vet vad.

Det är första gången jag ligger så nära gränsen för vad kroppen klarar. Ska bli intressant och se om jag klarar att balansera på denna mycket tunna lina. Hur mycket små/medelstor smärta skulle ni acceptera utan att ta det lugnare?
Peter Berglund
1957 • Bandhagen
#2
•
21 augusti 2008 kl 23:26
Gilla
Brukar acceptera rätt så stor smärta men efter Midnattsloppet i lördags så gav mitt vä knä upp igen. Är svulen och smärtan är som någon sticker en skruvmejsel i knät och knät viker sig ibland. Har bara kunnat köra i gymmet måndag och onsdag och då bara överkropp. Var hos min massör på tisdagen och fick hjälp med båda benen. Tänker vila denna vecka och hoppas på att smärtan i knät försvinner. Gör den inte det så får jag ta kontakt med min läkare som har opererat mig nu och tidigare. Vill inte ge upp löpningen också.
EvaMarie
1957 • Linköping
#3
•
22 augusti 2008 kl 12:14
Gilla
Någon gång då och då kan man acceptera att det gör ont, men att under en längre tid träna med nästan konstant smärta tror jag inte är bra. Jag tror att risken är väldigt stor att du jobbar fram en eller flera skador som kommer att tvinga dig till ett kanske långt ofrivilligt träningsuppehåll. Det finns ju ett talesätt som säger: "Det tar ungefär lika lång tid att bli fri från en skada som det tog att träna sig till den."

Om jag själv hade smärta varje dag skulle jag minska ner min träning så mycket att smärtan går över. Och sedan börja utveckla träningen utifrån detta. Jag tror att du kan bli riktigt imponerad av hur mycket din kropp klarar av att utveckla sig bara du ger den tillräckligt med möjligheter till återhämtning.
Mikael
1967 • Huddinge
#4
•
31 augusti 2008 kl 09:27 Redigerad 31 augusti 2008 kl 11:28
Gilla
Jag fick bita i det sura äpplet..:-( Förra söndagen blev smärtan för stor. Tagit en veckas uppehåll. Känner dock av knäna lite. Ska prova ett pass senare idag. Tror jag.

Problemet är att jag är osäker på om jag har fått känning av löparknä eller om det är chondromalacia patellae. Aller så kanske jag har fått den stora äran att lida av båda?
Tore Blomqvist
1982 • Södertälje
#5
•
31 augusti 2008 kl 09:42
Gilla
Jag accepterar ingen smärta. Träna gör jag för att må bättre, inte sämre.

Har jag ont så försöker jag hitta en aktivitet jag kan utöva där det inte gör ont, även om det bara skulle vara att promenera.

Så länge jag inte är elit (och det lär väl aldrig hända) så känns det helt onödigt att riskera min hälsa genom att utsätta min kropp för ytterligare påfrestningar då jag redan har ont.

Har sprungit nästan 40-mil totalt nu under sommaren och det utan att ha ont en enda meter utav dom. Detta trots att detta är första året jag börjat springa mer seriöst.
Mikael
1967 • Huddinge
#6
•
31 augusti 2008 kl 11:34
Gilla
Så. Då var ett pass avverkat efter en veckas uppehåll. Tog det väldigt lugnt. Stretchade ena knäet när jag fick lite känningar. Ska springa den kommande veckan men försiktigt.
Henrik Nyström
1981 • Dals-Ed
#7
•
31 augusti 2008 kl 12:02
Gilla
Mikael - låter som du varit väldigt effektiv göra det mesta man inte bör göra som motionär vilket förvånar lite eftersom du ändå har många års träning tidigare Att ligga på gränsen och hela tiden känna smärta i knän, vader, benhinnor när man tränar låter som bland det mest kontraproduktiva man kan göra om man vill bli snabbare och/eller få bättre uthållighet samt flyt i träningen.

Hoppas ändå på snabb återhämtning!
Mikael
1967 • Huddinge
#8
•
31 augusti 2008 kl 12:27
Gilla
Henrik N: Teori och praktik, teori och praktik... Jo jag vet att jag inte skulle rekomendera någon annan att göra som jag själv gjort. Och varför gör man då så mot sig själv? Enklaste svaret är väl att jag älskar att springa och blir lite knäpp om jag känner att jag borde vila.

Dessutom har jag haft ett uppehåll på mer än ett år och vill så förtvivlat gärna komma tillbaka till gammal form. Jag vet att när jag är i form så kan jag ta några extra vilodagar om det behövs. Då fungerar mitt omdöme.

Till saken hör också att jag genom åren flera gången balanserat på smärttröskeln. Ofta har det gått bra. Jag anser inte att man måste vara smärtfri för att träna. Men man bör dock känna sin kropp och man bör vara väl påläst. Men visst - ibland har jag dragit på mig skador som naprapater/läkare skällt på mig för.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.