Löpning • Övrigt • 15 inlägg • 12170 visningar •

Svårt att andas under lopp

Emma Högberg
1988 • Göteborg
#1
•
10 september 2014 - 07:30
Gilla
Jag har kört 2 lopp i sommar på 1-1,2 mil där jag under båda loppen haft stora problem med inandningen. Första loppet kunde jag inte springa mer efter 7 km (11,6 km-lopp) innan jag fick massa slem i halsen och svårt att dra in luft, det kändes som att bröstkorgen skulle sprängas och jag fick gå ca 3,5 km, innan dess hade allt känts toppen. Andra loppet började det efter 4 km (10 km-lopp), jag behövde inte stanna men jag fick hela tiden kämpa med mina tankar och försöka lugna ner mig samt sänka tempot. I helgen ska jag springa ett lopp igen och jag orkar inte gå igenom samma sak igen, jag kan ju springa samma tempo när jag tränar utan problem. Båda loppen var tydligen rätt kuperade (kraftprovet samt midnattsloppet gbg) men benen var pigga och pulsen var inte speciellt hög (168-172) trots andningsproblemen.

Jag har haft många tankar på vad detta kan bero på t.ex. vad jag ätit innan, astma, låsning i bröstryggen osv. men tror att jag kanske kan kommit på vad det beror på.


Första gången något liknande hände var tidigt i somras när jag sprang med min sambo (som är snabbare än mig). Då fick jag panik på slutet av passet där vi skulle "spurta" till en parkering det sista vi gjorde (sprungit ca en mil innan), saken var bara den att den där parkeringen aldrig kom. Han menade ingen av de 4 närmsta parkeringarna där jag gång på gång trodde vi skulle stana, utan en parkering som låg bortom där vi bor. När vi sprang förbi vår ytterdörr fick jag panik och kunde inte andas. Stod och hyperventilerade i vad som kändes som 10 minuter (kanske var närmare 2-3 min). Efter detta har jag fått samma reaktion igen när han sagt saker som "spurta du sista biten så tar jag posten" eller liknande. På de lopp jag sprungit antar jag att jag varit så rädd för att inte kunna andas, tänkt på det så mycket att det till slut blivit fysiskt (slem i halsen som luften inte kommer förbi osv.) så jag har kämpat i halva loppet med att få luft, så otroligt jobbigt att ligga på gränsen när benen har mer att ge. Är det någon som varit med om något liknande eller vet vad detta kan vara? Kan det vara enbart mentalt?



Jonas Jonsson
1971 • Bollnäs
#2
•
10 september 2014 kl 09:46
Gilla
Kan det vara en stressreaktion? Den delen med slem du nämner i början borde dock inte ha ngt med det att göra.
Susan H
1986 • Tumba
#3
•
10 september 2014 kl 10:42
Gilla
Tror du fått en mental låsning p.g.a. det du skriver om..

Dricker du under loppen? Tycker själv att det blir jobbigt med slem och torrhet i halsen om jag inte dricker, lättare om man är lite fuktig i munnen. Tycker du att det är obehagligt att flåsa? Tänker som så att om du försöker andas "kontrollerat" hela tiden, och tycker att det är obehagligt när du liksom börjar flåsa, och tolkar det som att du "inte kan andas". För andas KAN du ju, du har ju inget luftvägsstopp..
Peter Olsson
1966 • Malmö
#4
•
10 september 2014 kl 11:48
Gilla
Undersök dig hos läkare så att du inte har utvecklat ansträngningsastma eller liknande. Tycker mig känna igen symtomen då jag själv fick det för ett par år sedan. Det går isf att behandla ganska lätt med luftvidgande inhalator såsom t.ex Oxis.
Emma Högberg
1988 • Göteborg
#5
•
11 september 2014 kl 08:01
Gilla
Tack för svar!

Ska testa att på lördag springa med musik (för att "slippa" höra hejarrop och bli stressad), ni lugnare tempo samt vara noga med vad jag äter och dricker innan. Är det samma problem då får jag gå till en läkare och kolla upp detta. :)
Evelina Johansson
1988 • Göteborg
#6
•
11 september 2014 kl 11:40
Gilla
Tycker det låter astma liknande, jag har haft astma sen jag var fyra år och springer jag ouppvärmd eller spurtar väldigt fort och jag glömt ta min medicin så får jag ont i halsen, blir slemmigt och det är svårt att andas. Fortsätter jag springa då blir det ett pipljud från halsen. Otroligt obehagligt och förstår din panik.
Kan ju självklart inte säga att det är astma men det är något jag tycker du borde kolla upp. Spring-livet blir betydligt mycket enklare när man kan andas som "folk" :)
Däremot får man fortsätta tänka på hur man tränar för att på bästa möjliga sätt undvika kramp i luftrören. Lycka till!
Anna-Karin
1976 • Stockholm
#7
•
11 september 2014 kl 12:07
Gilla
Jag har också haft problem med inandningen men för mig var problemet konstant, alltså även på träningen. Det visade sig vara en massa låsningar i bröstryggen. Efter ett par vändor hos kiropraktorn så kunde jag plötsligt andas igen...
Emma Högberg
1988 • Göteborg
#8
•
12 september 2014 kl 06:56
Gilla
Ja, nått fel är det ju i alla fall :P Intressant att höra om andra som haft liknande grejer och det känns som att det är antingen astma/stressreaktion/låsningar i bröstrygg som jag varit inne på tidigare. Blir spännande att se imorgon. Tack för era svar!
Anna-Karin
1976 • Stockholm
#9
•
16 september 2014 kl 17:25
Gilla
Hur gick det Emma?
Emma Högberg
1988 • Göteborg
#10
•
22 september 2014 kl 07:53
6 Gilla
Nu har jag kört två lopp, förra lördagen och i lördags. Båda var 10 km men det ena var flackt och det andra innehöll älvsborgsbron.

Andningen gick finemang! Jag lyssnade på podcast och stängde ute publiken och andra löpare. Tog det lugnt i början.

Förra lördagen var benen blytunga och jag fick verkligen kämpa för att orka fortsätta, kom in på 51 min 58 s (om jag inte minns fel, precis under 52 min i alla fall).

Denna lördagen var jag inte ens taggad innan, kände inte för att springa och startade ganska långsamt. Första kilometrarna höll jag 5:15-tempo men på slutet fick jag fart på benen, struntade i att kolla på klockan, tog det lugnt med spruten på slutet och kom i mål på 48min 36 s! 175 i medelpuls och nytt PB! Började nästan gråta efteråt, har aldrig sprungit milen under 50. Har iofs inte sprungit milen så många gånger innan i år, men ändå!

Med detta i åtanke gissar jag att det var en mental spärr som grundar sig i någon form av prestationsångest?!

Tack för era svar :)
Jonas Jonsson
1971 • Bollnäs
#11
•
22 september 2014 kl 08:41
Gilla
Roligt att höra!
Emma Rengbo
1980 • Åkarp
#12
•
22 september 2014 kl 12:44
1 Gilla
Varit med om samma sak. Under mina lopp i sommar har det varit otroligt arbetsamt att springa. OCH tungt att andas. Ville såklart prestera! Inför sista loppet jag sprang (10 km, SM-milen i Malmö) hade jag haft strul med en fot och kände mig osäker på att springa alls. Men jag sprang och tog det som en (rolig) träning, helt utan krav på prestation. Jag sprang mer avslappnat än på länge, och tangerade mitt personliga rekord på 10 km. En skön känsla hela loppet. O allt tack vare en mental grej:). Efter detta tänker jag fortsättningsvis försöka att släppa på kraven och springa för att det är kul. O framförallt, lita på formen och den egna kapaciteten! Det finns tillräckligt mycket annat att gå o oroa sig för.
Anna-Karin
1976 • Stockholm
#13
•
22 september 2014 kl 12:58
Gilla
Kul att höra!
Emma Högberg
1988 • Göteborg
#14
•
23 september 2014 kl 07:09
Gilla
Eller hur Emma! Läste att "rädsla är en löpares största fiende" i born to run och kan inte annat än att hålla med! Det ska ju vara roligt, utmanande och jag springer för min egen skull. Det är jätte kul med personliga rekord men inte till vilket pris som helst. Tänk vad mycket tanken kan göra, både positivt och negativt. Hoppas på många härliga (och fysiskt tuffa) lopp framöver :)
Emma Högberg
1988 • Göteborg
#15
•
23 september 2014 kl 07:10
1 Gilla
Tack för peppen Jonas och Anna-Karin!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.