18 juni 2014 kl 20:27
En sätter själv ribban. Hellre för "lätta" mål än för svåra, speciellt om en vill undvika skador. Högmod går före fall.
När jag samtalar med folk som inte springer (eller tränar öht), så är ens meriter "jättebra!" och beskrivna därefter. Snackar jag löpning med rutinerade löpare, så är det jag som är den som beskriver deras prestationer som "jättebra!" :)
Ge och ta. Ödmjukhet skadar inte. Visst, inte så kul att höra peppande snack när en flunkat ett lopp, dock får en utgå efter deras träningsnivå - inte ens egen.
Duktig är vad en sätter till ordet. Hade en frågat mig för par år sedan, så hade min gräns för duktig varit att jag fixar milen under 60. Nu går gränsen på 38 - för *min* del - inte andras. Alla utgår från sina förutsättningar - hade inte varit rimligt för mig 2010 att springa milen sub 40.