23 juli 2012 kl 10:56
Redigerad 23 juli 2012 kl 10:56
Jessica, du verkar vara allmänt i mycket god kondition och skulle säkert kunna springa bra mycket längre än du tror.
Däremot så får du kanske välja en dag eller en vecka där du inte kört så hårt med andra idrotter så att du provar att sticka ut och springa på känn. Spring gärna första delen lite långsammare än du normalt gör och prova att sedan slå över till ditt normaltempo och "hålla i". Du kan säkert springa mycket långt en sådan dag. Vad gäller din svaga fot så kan du se om du kanske kan tejpa den lite förebyggande? Alternativt så försöker du springa avslappnat, men koncentrerat och känna av med foten och låta den styra längden på passet.
Ska du springa regelbundet långt så ska du skynda långsamt, det tar lite tid att härda upp kroppen så att den tål nötningen som regelbundna långpass innebär. Det vore ju synd att helt plötsligt dra på sig en envis slitage-skada som bara poppar upp. Just din fossing är ju något som kan stöka till det, tyvärr.
Men har du inte haft några känningar eller problem så tycker jag du ska unna dig ett förutsättningslöst långpass och bara springa. Helst en helt ledig dag.
Själv hade jag ett "uppehåll" på åtta år och efter att ha kommit igång igen (mycket trögt och ont) så sprang jag ungefär en gång i veckan och aldrig mer än en mil till tolv kilometer, oftast under det. I vintras så hängde jag på ett gäng som skulle springa "långt" och själv sprang jag 23km... ...sista kilometern var jag HELT slut i vaderna (halkigt ute och lågt tempo) men hade bra flås. Efter passet fick jag gå hem två kilometer i kylan vilket var plågsamt men passet blev totalt 25,3km, varav 2.3km hemsläpning typ ålning meddelst hasning. Men det gick - och självförtroendet fick en bra kick.
Då ska du ha i åtanke att jag var otränad, hade skador i bagaget och sprang i ett par skitskor. Du är yngre, friskare och tränar regelbundet. Dessutom är det sommar. Det är bara att snöra på skorna...