12 februari 2014 kl 14:36
Redigerad 12 februari 2014 kl 14:37
Tio mil i veckan är en mängd som gör att man kan komma undan med det mesta i matväg som man vill unna sig. Det behöver inte slå så hårt på kroppen i detta nu men det kan ju vara läge att tänka lite framåt också. Som det är nu så omsätter du ju allting och kan nog fortsätta på det spåret ganska länge utan att det "straffar" sig.
Så mycket sprang jag sällan och de veckorna fick man ju proppa i sig rätt duktigt för att orka med.
Men, man ser ju inte sin egen insida och levern är ju ett otroligt viktigt organ i sammanhanget. Levern har såpass stor metabol kapacitet att den inte varslar förrän väldigt sent, då är det oftast redan kört med irreversibel skada.
T ex storkonsumenter av alkohol brukar ju skryta med att de kan dricka hur mycket som helst utan att må dåligt, men sedan kommer det "plötsligt". De enda som är förvånade då är ju de själva. ;)
(apropå tråden om alkohol och löpning som jag inte deltog i själv)
Det största raset kommer nog om du lägger av med aktiv livsstil och fortsätter unna dig som om du tränade.
Likaså påverkan på hjärtmuskulatur och artärer kan man inte helt bortse ifrån men i din ålder och din aktivitetsgrad så brukar man sällan få problem: går regelbundet på muggen? Mår inte konstigt? Pigg till vardags? Sällan sjuk? Sover bra? Inget blod i avföringen? Den sista var lite elak, men jag tror du fattar poängen. Man skulle vilja säga: känns bra = är bra, men det är inte alltid sant förstås.
Jag var "renlevnadsperfektionist" i ett årtionde och det var slitigt på ett annat sätt. Jag skulle inte vilja byta med dig helt men idag unnar jag mig själv mer men fortsätter undvika alkohol, läsk, pizza, kanelbullar, pasta etc. Det ger ju mig utrymme att unna mig annat. :)