24 januari 2014 kl 10:00
Christian #1
Jag läste boken tidigt i höstas och testar nu lite av hans idéer. Det går ju att själv göra en lutande träplatta om man är lite händig, (eller har en närstående som är det, vilket jag har … tack E!), med en träbit och en halv rundstav.
Sen har jag anpassat hans veckoprogram efter mina förutsättningar och jag blir långsamt bättre, sprang t ex Xtremen i Ursvik i söndags och var förstås lite stel på kvällen men nästa dag var jag fit for fight igen. Och jag har bara sprungit regelbundet, 3-4 ggr/veckan, de senaste två åren. Och är inte direkt ung, om man säger så ;).
Kan ju inte med säkerhet säga att mina relativa framsteg beror på Ortons idéer - verkligen inte - men bokens upplägg inspirerade mig och hjälpte till att ta mig till nästa nivå helt klart. Han fick mig att drömma om att springa länge på de där stigarna, uppleva naturen och lugnet i skogen, förmågan och styrkan i min egen kropp.
#8 och #9: För er som inte har läst boken - varför dissar man förresten något som man inte har läst? - det är klart att det kan låta som floskler när man bara återger ett citat utanför sitt sammanhang, som #8 här ovan, vilken bok som helst om idrott eller hur man förbättrar sina prestationer kommer låta fånig och floskelrik om man inte ser helheten. Fråga vilken toppidrottare som helst, den som inte jobbar med den mentala biten eller tycker det är fånigt kommer inte särskilt långt.
Att det inte är direkt komplicerat att ta upp löpning betyder inte att det är lätt att göra det och sen ta sig vidare och bli bättre utan skador. Vore det lätt skulle väl alla springa runt som galningar ;).
Orton gör det som måste göras i en sån här bok, han försöker inspirera och han gör det på ett litet annorlunda, och som jag tycker, lyckat sätt.
Om ni vill kan jag försöka lägga upp en bild på min hemmagjorda balansplatta :)
