2 oktober 2019 kl 01:37
Har ingen erfarenhet själv men har lyssnat på en del råd från andra i området iom att jag är intresserad och varit lite sugen själv att prova. Funderar på om löpning i vanlig bemärkelse verkligen är den smartaste vägen att gå om målet är att ta sig runt ultravasan under 15 timmar?
Den största utmaningen där lär väl snarare vara att palla vara aktiv till fots så länge, och om man löptränar så tränar man kanske mer på att gå ut för hårt?
Skav och blåsor, möra fötter, svårt att käka när man är ute eller orolig mage av det, är väl utmaningar som kan kräva en del mil i ben och fötter för att lindra, och att försöka få en hög fettförbränning vs. glykogenförbränning (socker) så man inte blir så dipp-känslig, och att träna skallen i att fortsätta gå (eller jogga) även om benen känns som stolpar.
15 timmar är riktigt länge det. (eller 10-12 också för den delen om man pinnar på bra).
Ska man träna för att verkligen kunna springa (eller jogga) hela vägen lär det ta lång tid, och är du inte så löpsugen i allmänhet som det låter kanske det är en kortare väg dit att dra på långa vandringsturer med jämna mellanrum och i allmänhet satsar på att vara på fötterna mycket men utan att ta det så hårt? Alltså kanske hellre gå-jogga eller powerwalka ett par timmar en att ta ett löp-pass på <60 min. Hellre en vandringstur på 6 tim som långpass istället för att springa 3 mil, osv. Då får man mer känna på hur det är att vara ute länge.
En annan risk som jag ser om man kör som du gör nu, är att man får blodad tand för fart av intervallpassen och hellre styr över på kortare distanser när man väl kommit igång ordentligt. Tror inte det är många ultralöpare som kör 2 intervallpass per vecka? Om ens någon?
