Lite frågor..

Först och främst välkommen till jogg och kul att du börjat springa :). Det är en väldigt stor fråga och jag är absolut ingen läkare eller expert på området så om du har problem som inte ger sig så tycker jag att du ska kontakta en sådan. Men nånting kanske jag kan komma med från en nybörjare till en annan.

Du skriver att du har "rejäla" löparskor och jag tolkar det som att du har skor med mycket dämpning och kanske pronationsstöd? Har ju kommit en hel del teorier som säger att tex pronationsstöd och högt drop gör mer skada än nytta då det möjliggör en stegisättning för långt fram i förhållande till kroppens tyngdpunkt. Jag har skrivit lite fler tankar om det i min blogg: http://klingkutar.blogspot.se/2014/01/min-syn-pa-barfotalopning.html

(drop är för övrigt skillnaden i höjd på sulan i hälen och höjden framtill)

Hur långt och hur länge springer du när du springer? Längden och intensiteten är minst lika viktiga som hur ofta du gör det. Förstår att du vill ta dig ut så du kanske kan ta det lite lugnare ibland så kroppen får extratid till återhämtning? Behöver inte innebära att du stannar inne utan du kanske kan springa långsammare, lägga in gå-pauser eller kanske gå helt och hållet vissa rundor. Om det gör ont ska du inte springa men att det "känns" lite behöver inte vara någon fara så länge det inte blir värre.

Jag har inte gått ner i vikt med löpning men jag har haft överbelastningsskador i knäna - för mig fungerade det att ändra från 3 långa, ganska snabba pass i veckan till 1 långt långsamt, 1 "vanligt" och 1 intervallpass.

nu är jag ganska mycket äldre än dej och min viktnedgång kom innan jag började springa för drygt ett år sedan,
men jag sprang i början bara en gång i vecka, gick eller tränade annat tex crosstrainer, cykel resten av vecka,
ökade till två och sen tre gånger i veckan väldigt långsamt liksom sträcka/tid, såg till att ev känningar i knäna/benen hade gett med sej innan jag sprang nästa gång, på så sätt har jag klarat mej från skador så här långt
jag skulle gärna springa varje dag men är noga att Inte göra det, det går att hålla igång iaf
jag har väldigt dämpade neutrala skor och springer ofta på asfalt

Tack för svar! Jag har fått hjälp med att pröva ut mina löparskor, dvs på löpband när dom filmar ser dom ju hur foten rör sig. Jag har väldigt bra dämpning på skorna, dock inget pronationsstöd eftersom jag har sk. "Neutralt löpsteg". Jag springer ungefär en halv mil varje gång jag är ute, försöker inte slå nåt rekord på tider eller så. Jag springer liksom i det tempo jag känner att jag trivs med. Har också lagt in intervaller dom dagar jag vill pressa mig mer. Lyfter vikter hemma emellanåt för att överkroppen också ska få en genomkörare. Känner väl inte i nuläget att mina benhinnor bråkar så mycket att jag måste uppsöka en läkare. Brukar ge med sig efter vila, det är väl nåt jag får försöka träna på :)

Löpning är fantastiskt av många skäl. Jag älskar löpning. Löpning bränner också en hel del kalorier vilket lockar många, bland annat mig själv när jag började för två år sedan.

Min erfarenhet säger dock att gå ner i vikt gör man i köket. Punkt. Det är otroligt lätt att kompensera för de kalorier man bränner på träning. Dessutom är det väldigt lätt att underskatta sitt kaloriintag och överskatta sin kaloriförbrukning.

Fortsätt med löpning som är en väldigt bra motionsform! Motionera bör man göra oavsett vikt. Kanske fastnar du som jag och många andra och kommer syssla med det av helt andra skäl så småningom. Kom bara ihåg att om du bränner 500kcal så kommer din kropp säga åt dig att du behöver stoppa i dig dem. Krävs det 2000kcal för att du ska stå still i vikt så kräver kroppen nu istället 2500. Min erfarenhet säger att det tyvärr inte blir lättare att ligga på kaloriunderskott vid träning vilket krävs för viktnedgång. Tvärtom, kan det faktiskt bli ganska jobbigt om man tränar på hög intensitet. Så fortsätt träna men kom ihåg att det primära för vikten är vad du stoppar i dig. Jag tycker det är fel när folk säger ”energi in minus energi ut” och menar att om allt annat är lika och jag börjar springa så borde jag gå ner i vikt snabbt. SÅ man fortsätter äta ungefär som innan men märker inte att man tar lite större portioner, en extra frukt, unnar sig något för att man varit duktig. Vips så har man stoppat i sig sina 500kcal. Det är väldigt enkelt.

Jag har gått ner 10kg på två år men har sprungit ca 400mil. Jag bränner nu ca 5000kcal i veckan på löpning (8-9 mil) med det är inga problem alls att få i sig. Inget jag tänker på. Varje gång jag ökat löpmängden under dessa år har min vikt stått still. Det är först när jag gör ändringar i kosten som det faktiskt händer något. Nu är jag nöjd med vikten men funderar på att gå ner 2-3kg innan tävlingssäsongen börjar och då vet jag vad som gäller.

1,5-2kg per vecka är mycket men beror förstås på vad du väger. Om man inte är särskilt överviktig men vill gå ner några kg så verkar 0.5kg eller ett underskott på ca 500kcal om dagen verka lämpligt om man läser runt lite. Vid kraftig övervikt eller fetma är jag nog fel snubbe att lyssna på.

Lycka till!

Tack igen för svar! Är helt med på noterna vad du menar. I våras när jag började springa så gjorde jag inga större förändringar i min kost, vilket innebar att jag heller inte såg några direkta förändringar vad det gäller vikten. Jag vart dessutom sjuk i gallsten vilket mer eller mindre tvingade mig att lägga om kosten. Jag har i dagsläget en helt annan kost jag stoppar i mig idag än i våras. Vilket har inneburit att jag tappar i vikt. Springer lika mycket nu som då men kosten gjorde skillnaden. Håller därför med dig om att den största förändringen börjar i köket. Äter inga sötsaker, godis, fikabröd, läsk överhuvudtaget. Däremot äter jag ganska mycket fibrer och långsamma kolhydrater vilket jag har märkt är positivt. Som jag skrev är jag inte ute efter att slå några tidsrekord eller uppnå ett nytt personbästa varje gång jag ger mig iväg ut på en runda. Jag planerar heller inte att ställa upp i nån tävling. Jag springer helt enkelt för att det är kul, jag går ner i vikt utav det, mår bättre, sover bättre osv osv. En grej som är svår tycker jag är ju att när man tränar blir man ju mer hungrig, och ska man då gå ner i vikt får man nästan lära sig leva med att man kommer att känna sig hungrig. Ska jag äta varje gång jag känner sug efter mat då kommer jag stå still på vågen. Det är en ständig balansgång och det kräver hård självdisciplin om man ska lyckas. Skulle jag säga att det är lätt som en pannkaka skulle jag ljuga. Man får kämpa.

ligga på underskott under en längre period är inte kul för någon! kämpa på :)

Jag vet :) men kommer det nåt gott ur det så är det värt det! Tack för det! :)