Löpning • Träning • 27 inlägg • 24623 visningar •

Säkraste tecknet på "bra kondition"?

Linda Johansson

1973 • Stockholm

•

31 oktober 2013 - 12:07

Gilla

Min pojkvän och jag, 41 resp 40 år, har joggat i ett år nu, ca 2 pass per vecka försöker vi få till. Syftet är att få bra kondition/hälsa. Ingen av oss har tränat kondition tidigare så vi började från noll båda två.

Vilket är det säkraste tecknet på att man har bra kondition? Är det a) låg vilopuls, b) att man orkar springa länge med hög puls, c) att pulsen sjunker snabbt när man slutat springa... eller kanske "all the above"?

Jag har det här året sänkt min vilopuls med ca 10 slag, från ca 70 (högt, jag vet!) till ca 60. Hans vilopuls är knappt 50. Kan man av det dra slutsatsen att han har bättre kondition? Hans hjärta tycks ju pumpa bättre så att säga.

Det konstiga är följande: när vi väl springer, ligger hans puls alltid 15 slag över min! Och de följs åt, i uppförsbackar, nedförsbackar... så våra pulsar stiger och sjunker lika mycket relativt sett (vi har testat varandras pulsklockor för att utesluta tekniska fel). Han andas oftare än jag - andas oftare, in på 2, ut på 2, vilket jag nästan aldrig gör, kanske i någon intervall. Rent generellt känns det som om passen är jobbigare för honom. Så av det kanske man kan tro att jag har bättre kondition?

Men när vi sen slutar springa, så sjunker hans puls snabbare än min. Vilket väl tyder på att han trots allt har bättre kondition?

Nu menar jag inte att det här är en tävling, även om han blir sur över att jag alltid har lägre puls när vi springer ;-) Men snarare att jag undrar hur det här med puls hänger ihop.

< < < 1 2 > > >

Magnus

Stockholm

•

31 oktober 2013 kl 12:22 Redigerad 31 oktober 2013 kl 12:27

Gilla

Jag skulle nog säga att hur snabbt pulsen sjunker efter avslutat pass är ett hyfsat bra mått på hur vältränad man är. Det används i vissa tester och också i Garmins klockor (recovery heart rate). Vilopulsen är inget bra mått då den är genetisk och varierar mellan personer, och inte heller pulsen under passet är ett speciellt bra mått, även om tempot vid samma puls (tex 70% av maxpuls) över tiden kan användas för att se hur träningen fortlöper. Dock får man ta hänsyn till väder och vind under passet och om man tex är lite uttorkad (högre puls) eller väldigt sliten efter hård träning (lägre puls pga påverkan på nervsystem).

Peter P

1965 • Kungsholmen

•

31 oktober 2013 kl 12:23

Gilla

Vilopuls och maxpuls är genetiskt medfödda och ni kan inte jämföra alls mellan er på det sättet. Om ni vet er maxpuls är det vettigare att jämföra % av maxpuls och då är det som ligger lägst i % av maxpuls bättre tränad för det tempot.

Carl Wistedt

1980 • Västerås

•

31 oktober 2013 kl 12:50

Gilla

Min bästa gissning är pulsen man har under lättdistans passen. Alltså pulsen du har när du kan springa och prata samtidigt.

Dana

1965 • Helsingborg

•

1 november 2013 kl 05:22

Gilla

ääähhmmmm..ursäkta men jag skulle påstå att det är bara max puls man får räkna som genetisk. vilopuls däremot kan man träna "upp och ner"..
vilopulsen är bra mått får kondition. ju lägre vilopulsen desto bättre kondition. utom om man blir sjuk/ gravid där vilopulsen kan gå upp flera slag per minut.

Magnus

Stockholm

•

1 november 2013 kl 07:34

Gilla

Jag har som bäst 45 i vilopuls medan en del har 25-30 och andra 55-60. Vore den inte genetisk skulle vi alla ha samma. Ja, den sjunker oftast med träning, men kan inte användas som mått då den varierar så mycket mellan olika människor

Adam Bitén

1977 • Skellefteå

•

1 november 2013 kl 07:49 Redigerad 1 november 2013 kl 07:49

Gilla

Det är klart att vilopulsen förändras i takt med att man får bättre kondition. Däremot påverkas den av många yttre omständigheter så det är svårt att göra några snabba slutsatser av den. Tror det kräver mer regelbunden pulsmätning och att liksom göra ett snitt.. men om man märker att pulsen börjar sänkas i samband med att man tränar kondition finns det såklart ett samband.

Däremot är vilopuls ett helt värdelöst redskap för att jämföra kondition med andra, eftersom det är så många genetiska faktorer som spelar in. Den funkar ara som redskap för jämförelse med sig själv över tid, skulle jag tro.

Det bästa borde väl vara återhämtningstakten? Sånt där känner man under löppass. Åååh, det är en fantastisk känsla. Helt knäckt efter ett backigt parti i skogen, man drar ner på tempot i en minut och plötsliigt är det som man precis börjat springa. Sjukt skönt.

Lars O

1978 • Sandviken

•

1 november 2013 kl 12:58

Gilla

Kvinnor har väl i regel högre vilopuls också.

Tibor Karaszi

1965 • Täby

•

1 november 2013 kl 13:09

11 Gilla

Säkraste tecknet på bra kondition är när man inte längre funderar på om man har bra kondition... ;-)

Daniel Jacobsen

1987 • Ekerö

#10

•

1 november 2013 kl 14:02

Gilla

Får jag föreslå något revolutionerande?
Spring mot varandra och den som är snabbast har ju bäst kondition.

Kristoffer Hansson

1979 • Bromma

#11

•

1 november 2013 kl 14:10

Gilla

Daniel: fast det blir svårt att jämföra olika idrotter. Och man vill nog gärna dela upp i olika kategorier för kön/ålder. Men visst, är det "ren" kondition som efterfrågas så kan den exempelvis definieras som maximalt syreupptag. Då får nog vi löpare svårt mot idrotter som kräver arbete genom större total muskelvolym, exempelvis längdskidåkare. :)

Kristoffer Hansson

1979 • Bromma

#12

•

1 november 2013 kl 14:14

Gilla

Apropå vilopuls och konditilnsnivå har inte min vilopuls korrelerat mot löptider. Jag springer ex halvmarathon betydligt snabbare nu än tidigare trots högre vilopuls (tränat mycket lite intervaller i år). Men i gengäld har jag troligtvis klart bättre löpekonomi istället (tränat mer mängd och längre pass samt stärkt upp bålmuskulaturen väsentligt). Så jag springer antagligen mer effektivt.

Daniel Jacobsen

1987 • Ekerö

#13

•

1 november 2013 kl 14:18

Gilla

Här är det väl ändå en och samma sport som Linda vill jämföra och iom att det är löpning så är det ju så enkelt som att snabbast= bäst kondition. Tjusningen med löpning är ju enkelheten.:)

Sen är ju skidåkare ett kapitel för sig självt, maken till atleter får man leta efter.:)

Tom

1968 • Oslo

#14

•

1 november 2013 kl 14:20

1 Gilla

Den av er som gör fredagsstädningen har best kondition.

Kristoffer Hansson

1979 • Bromma

#15

•

1 november 2013 kl 14:40

Gilla

Daniel: Håller med om att en stor del av tjusningen med löpningen är enkelheten! Ett par skor och en klocka. Allt som behövs för att ha möjligheten att utmana sig själv en hel livstid. Och i den angränsande tråden om boken born to run tycks ju inte heller skorna behövas. :)

Jenny

1974 • Knivsta

#16

•

1 november 2013 kl 18:34

Gilla

Kan man verkligen säga rakt av att den som springer snabbast har bättre kondition? Män springer ju i allmänhet fortare än kvinnor, men inte beror väl det på att män i allmänhet har bättre kondition?

Linda Johansson

1973 • Stockholm

#17

•

1 november 2013 kl 19:11

Gilla

Tack för alla svar! :-) Spontant kändes det som att Daniel hade en poäng, det där med att se vem som springer typ 5 km snabbast, men eftersom vi båda är dåliga förlorare tror jag vi undviker det för husfridens skull :-D

Undrar dock om inte även Jenny har en poäng...?

Min undran är nog mest generell dock (inte att slå fast vem som har bäst kondition av mig och min pojkvän, jag tog oss mer som ett lite förbryllande exempel ;-) ) alltså vilket tecken som är "säkrast". Verkar som om det verkar vara det att det är att pulsen går ner snabbt efteråt?

P.S. angående maxpuls. Ingen av oss vet maxpuls. Jag försökte testa det på något professionellt testcenter när jag precis börjat springa, men mina ben blev stumma och helt obrukbara långt innan jag ens andades tungt, jag hade tydligen bra central och dålig lokal kapacitet, och rekommenderades lååååånga långsamma pass på minst 1,5 timme,men det har jag inte iddats ägna mig åt...

#18

•

1 november 2013 kl 19:54

Detta inlägg har raderats

Linda Johansson

1973 • Stockholm

#19

•

1 november 2013 kl 20:01

Gilla

Peter/Tibor/Magill har förstås rätt :-) Men ibland blir man ju nyfiken på detaljerna ;-)

Vi är enormt nöjda över oss själva att vi har sprungit ca 2 ggr/vecka i ett år oavsett väder och vind. För även när det känns tungt och trögt, kan man vara enormt stolt över sig själv att man GÖR det! Herregud, vi SPRINGER, ropar vi till varandra när vi såsar fram där i duggregnet ;-)

Tibor Karaszi

1965 • Täby

#20

•

1 november 2013 kl 20:29

1 Gilla

Det ska ni vara, Linda (nöjda över er själva). Kontinuiteten tycker jag är det absolut avgörande.

Jag är hellre en 60 minutare på milen hela året eller decenniet, än en 35 minutare en vecka. Fånig jämförelse, men jag tror ni förstår poängen.

Jag erfar att det man funderar på glider och skiftar lite över tiden. I början kanske begreppet "kondition". Och senare kanske "snabbhet" (milen på xx minuter) och/eller "uthållighet" (mara, eller längre). *Att* man funderar är, tycker jag, ett tecken på att det börjar bli ett intresse istället för ett straff - ett väldigt bra tecken!

Jag har förlikat mig med att jag är där jag är. Massa människor är snabbare än jag är, och orkar också längre. Men även vice versa. Det är en kombo av medfött och vad man har satsat (hur längre man tränat, hur vist, hur hårt, ens vikt, ...). Det man kan påverka är där man förtjänar och resten..., tja... :-)

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.