22 juli 2008 kl 10:05
Redigerad 22 juli 2008 kl 10:07
Jag har kört varannan dag i över 4 år med nästan samma runda varje gång. Och den rundan är på 3,1 km, så räknar det som snabbdistans. Jag tycker det har gett en helt okej grund för även andra distanser, så det har gett både fart/flås och uttålighet.
Jag gjorde t.ex. min första mil i år och den blev på 46:02. Tidigare sprungit 5 km som längst då, ett väldigt litet fåtal gånger (3-4 ggr om jag kommer ihåg rätt).
Jag har även potential att göra under 20 min på 5 km vid ideala förhållanden och när viljan finns där, dock inte riktigt haft tillräckligt med tillfällen för att testa på det än, så har inte blivit av.
Det är först denna sommar som jag har börjat öka på distanserna en hel del, och tycker absolut att det börjar kännas mer och mer vältränat, eller att de längre distanserna blir allt lättare i alla fall. Rekordet på min 3,1 km runda står sig fortfarande från Maj i år, då jag inte hade börjat med någon distansökning, så är väl svårt att säga att man fått bättre flås (dock så är det en del ombyggnationer just nu som sänker hastigheten något så rekordet är nästan slaget).
Om man springer 5-10 km rätt ofta så kommer det psykologiskt att kännas som att 3 km är väldigt kort och då kan man ta i lite extra + öka på flåset o.s.v. Så det hjälper absolut att variera distanser lite för att få bra tider även på kortare distanser, det bästa är nog dock att springa på och runt den distans man framförallt tänkt tävla i.
Fast framförallt när det gäller distansökningen så har jag märkt att det är mycket roligare och skönare att springa pass på 8-10 km än att köra snabb distans på 3,1 eller 4,3 km som jag brukar köra oftast.
Intervaller fungerar ju även som farthöjare, speciellt om man kör kortare distanser, en motionär behöver rejäl träning för att kunna använda den tillgången till extra fart vid distanser på t.ex. 10 km, så att man har fart i sig då är inte så "viktigt" om man nu inte kan hålla någon högre fart ändå. Intervaller gör sig nog bäst när man har sprungit en distans mycket och känner att man tar i för att hålla en bra fart men ändå känner att man borde ha kunnat klara det snabbare och har krafter kvar efteråt.