5 augusti 2013 kl 11:26
Har visst blivit omnämnd i denna tråd! :-)
Jo då , jag har dragits med mitt hopparknä sen nov 2012. Besökte en sjukgymnast i januari och fick då diagnosen hopparknä.
Tyvärr tränade jag på precis som du från november till januari trots att det gjorde ont. Vilket med facit i hand inte är så bra... Men det är lätt att vara efterklok.
Till att börja med fick jag laserbehandling och blev tejpad med kinesiotejp och blev helt avrådd från löpning. Tränade annan typ av träning som simning, längdskidor och crosstrainer med låg belastning. Helvila är inte att rekomendera!
Efter några veckor fick jag börja med excentrisk styrketräning. Körde varje dag under en period. Hemma blev det enbensknäböj på kil och på gymmet i en benspark, men då bara på nervägen med mitt onda knä, det friska benet fick sköta jobbet på uppvägen.
Denna excentriska träning gjorde troligen att blodkärlsinväxten sakta men säkert försvann. Vad jag har förstått är det denna blodkärlsinväxt man kan träna bort med excentrisk träning, men om det inte går, kan man få bort den med sklerosering.
Jag har aldrig behövt göra sklerosering men jag har kört 5 behandlingar med stötvåg. Vet ej om det gjorde nytta eller inte. Svårt att säga hur det hade blivit om jag inte gjort det.
I maj var jag och tittade på knät med ultraljud där det då konstaterades att blodkärlsinväxten faktist är borta men att senan fortfarande har "hålrum" eller mellanrum som inte borde vara där. Men detta är sådant som jag måste träna bort. Skulle jag tittat på knät idag med ultraljud skulle jag gissa på att detta mellanrum är mindre.
I maj fick jag försiktigt börja med löpning igen. Men då extremt lite. Korta 1 min intervaller med jogg, varvat med 1 min gång. Sakta men säkert har jag jobbat upp dessa intervall och kan nu faktiskt springa dryga milen i lungt tempo. Kan även springa lite snabbare tempo men då får inte sträckan bli för lång.
Jag anväder mig av ett rehab-band (http://www.rehaboteket.se/ortos/kna/condroband-effektivt-schlatterband?gclid=CJX8vuX75bgCFYdc3god_jQAbg) som jag tycker är skönt att ha när jag springer och som avlastar lite.
Jag är inte bra i mitt knä än, men jag är på god väg. Tror min envishet och mitt väldigt envisa tragglande med excentrisk träning har gjort nytta. Det är trist men gör gott i längden.
I sommar har jag simmat rätt mycket och cyklat och byggt upp löpningen sakta men säkert. Kan inte springa två dagar i rad, då får jag känningar i mitt knä. 2 gånger i veckan är nog lagom, utöver den kompleterar jag med annan träning. Jag vill springa men inser att jag måste ta det lite lungt. Vill inte tillbaka till en vinter likande den jag har haft i år....
Lycka till med ditt knä! Mitt bästa råd är att envist köra excentrisk träning och denna ska vara med HÖG belastning! (Det vackra i kråksången är att jag blivit mycket starkare i mina lårmuskler tack vare detta. Började på 8 kg i besparksmaskinen i februari, ligger nu på ca 47 kg!)
Jag har under hela denna period också gått till en massör som ganska hårt har gnuggat mina muskler i låren som varit spända. Framförallt i mitt sjuka ben. Har även bytt löparskor till lite mer minimalistiska skor (Kinvara) och har ändrat min löpstil till kortare steg och landar nu mer på mellanfot/framfot.