Vikten av ett par bra skor

Ronny Lövstrand

1967 • Borås

#2

•

22 maj 2013 kl 13:40

Gilla

Om skorna åstadkommer nr 2 så får man nr 1 på köpet eftersom man inte kan träna lika bra om man är skadad. Sedan vänjer sig nog fötterna med en viss typ av skor så om man byter så tror jag skaderisken är högre en tid fram tills kroppen har vant om sig med de nya skorna. Å andra sidan om skorna är dåliga så kan det vara dumt att vänja sig vid dem så det kan vara bra att ha några olika att byta mellan så kanske man märker vilka som är bra och dåliga.

Det är nog väldigt individuellt vilka skor som är bra för en viss person, alla har olika fötter. Själv kör jag med Saucony Echelon 3 nu när jag ombörjat med joggandet och de funkar bra än så länge (har bara joggat i en månad). Har ingen aning om det var bästa valet för mina fötter men några skor måste man ju ha. Jag sökte efter något som skulle funka med mina platta fötter och ville ha neutrala skor med bra dämpning för min tunga kropp. Känner dock att de är aningen trånga i tårna men de funkar ändå ganska bra för mig.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#3

•

22 maj 2013 kl 13:47

Gilla

1. Väldigt marginell betydelse
2. Större betydelse än 1 men kanske inte så stor som specialistlöpbutiker som säljer skor vill påstå.

Om jag får lägga till något så är det

3. Känslan/upplevelsen av träningen.

Att springa i ett par skor som av någon anledning är fel för dig är ganska förödande för träningsglädjen och kanske t o m ger dig skadebekymmer enligt punkt 2 medans ett par välfungerande skor ger en roligare, mer välfungerande träning.

Det finns så många märken och modeller med olika passform och vikt och handlar väldigt mycket om tycke och smak varför det i princip är omöjligt att bara rekommendera en sko sådär rakt uppochner.

Skon ska kännas skön på din fot direkt och enligt mig inte behövas "springas in" utan kännas rätt och skön från första rundan.

Jag har mina favoriter men växlar mellan både märker och modeller och trivs i både Asics, Adidas, Saucony, Inov8 och har även tidigare sprungit i Brooks och Nike.

Tibor Karaszi

1965 • Täby

#4

•

22 maj 2013 kl 14:03

Gilla

Jag tycker att Staffan slog huvudet på spiken.

Vad gäller resultat, så tror jag att eventuell effekt är huvudsakligen psykologisk. Fick mina första "riktigt" lätta/hårda skor häromveckan och persade min hemma-mil på första vändan med dom skorna. Var det verkligen skorna, eller att jag var mer motiverad/taggad? Förmodligen det senare. :-)

Jag växlar också friskt. Både typer (mängd, lättare, ännu lättare/hådare, minimalistiska) och användningsområde (asfalt, lätt-terräng, lerig terräng, snö/is)... Jag är nog lite insnöad, men att ha 2-3 par att variera mellan tror jag är bra; varierar belastningen, helt enkelt.

Daniel Jacobsen

1987 • Ekerö

#5

•

22 maj 2013 kl 14:25

Gilla

Är långt ifrån en expert men mina efarenheter:

Lita inte på skoförsäljare, de vill bara tjäna pengar dvs att du ska köpa så många och dyra skor som möjligtt. Gick till löplabbet för några år sedan, sprang på löpband och hela köret. Blev försedd med ett par väldämpade och sprang flera år med domningar i min högra fot. De höll dock mer än 30 mil som säljaren ansåg.

Hoppade sedan på den minimalistiska "trenden", med ett par Saucony Hattori. Brände 1000 spänn på vad som i princip är ett par tofflor med hölje. Dessa har dock tvingat på mig ett betydligt bättre löpsteg och jag trivs rätt bra i dem. Dock får jag små knäproblem vid turer över två mil, vilket iof inte behöver bero på skorna.

Jag anser att din löpteknk är mycket viktigare för 2) än vad valet av skor är. Och för att skola den tycker jag du inte ska packa in dina fötter med för mycket stöd och dämpning. Så kallade lättviktskor eller tävlingsskor kanske är en bra ide?

Oldboy

1952 • Danderyd

#6

•

22 maj 2013 kl 17:17

Gilla

Det viktigaste är att inte ha skor som ger dig skador. Som nybörjare anser jag att man först ska försöka ta ställning till den svåra frågan:
Tänker jag landa på hälen eller längre fram på foten när jag springer?
För de flesta är det nog samma sak som att svara på:
Vill jag snabbt ut och springa en del (men inte så mycket) eller vill jag göra mig omaket att långsamt träna upp mig på ett sätt som bara blir bättre och bättre ju mer jag löper efterhand?

De flesta landar på hälen för det är bekvämast när man gått omkring i skor i decennier. Men det naturliga sättet att springa för nästan alla (som de flesta glömt/vant sig av vid) är att springa som när man var barn och barfota och då landade man nästan säkert mitt på eller framtill på foten. Som vuxen tar det minst några månader att träna upp.

"Hällöpare" bör ha skor med väldämpad häl, särskilt för asfaltslöpning. "Framfotslöpare" klarar sig bättre med lägre klack.
Om skon är stabil så "hjälper" den foten vilket är bra när man är ovan men man missar att bygga upp fotens styrka medan benen blir snabbare och det ökar risken för skador längre fram.

För den långsiktige är de skor som kallas "tävlingsskor" eller eventuellt "barfotaskor" (sic!) i allmänhet ett bättre val. Det går ju att byta löpsteg senare så vill man bara ut och jogga lite eller prova på först så kan man gärna välja något annat. Men pronation är normalt så välj neutrala skor om du inte har ett extremt löpsteg.

Håller med Staffan om att det är viktigt att skorna känns bra från början, den viktigaste faktorn är att de känns bra på foten när man springer.

Bulletproof

1981 • Stockholm

#7

•

22 maj 2013 kl 17:52

Gilla

Tack Ronny, Staffan, Tibor, Daniel och Oldboy för era svar med tips och råd. Jag tror att det bästa är om jag då beger mig till olika affärer och provar något på plats för att hitta de rätta för mig.

Jag har en annan fråga till den som vill svara.

Skor går att hitta i alla möjliga slags affärer numera, senast såg jag "löparskor" på t.ex. mataffären lidl. Automatiskt drog jag slutsatsen att dessa var värdelösa. Det finns billigare skor även på t.ex. skopunkten. På något sätt ligger det i bakhuvet att dessa och liknande lågprisaffärer inte säljer bra skor. Skulle man däremot ställa dessa skor inne på intersport eller stadium skulle jag omöjligt kunna urskilja dem från de övriga. Detta tror jag många skulle ha svårt med. Framförallt är det ju ingen nyhet att man betalar mycket för märket som inte alls alltid behöver innebära bättre skor.

Så det jag undrar är om det finns några skarpa direktiv på hur löparskor bör vara utformade för att anses vara av de bättre? T.ex. böjbar sula? air-sula? osv? Jag köpte ett par joggskor för några år sedan på löplabbet för tusenlappen, idag springer jag i ett par skräpskor som jag lagt en mjukare sula i. Men jag känner inte att jag kan avgöra om de tidigare var bättre än de nuvarande. Kanske är jag bara opetig/oproffsig av mig.

Oldboy

1952 • Danderyd

#8

•

22 maj 2013 kl 18:22

Gilla

Kolla på marathon.se, jag tror det var där jag läste om ett skotest som i alla fall klart visade att de riktigt billiga skorna var just skräp, de hade usel hållbarhet.
Om du tränar upp dina fötter och inte landar med hälen först behöver du annars bara en sula som dämpar lagom för dig och nåt som håller den på plats - hur svårt kan de va?
Landar du med hälen först och har struntat i att träna upp fötterna (som du gör exv genom att springa i flexibla skor) behöver du få hjälp med både stadga och häldämpning, då duger inte något billigt (även om märkesskorna kostar skjortan här för att svenskar kan betala).

Bulletproof

1981 • Stockholm

#9

•

22 maj 2013 kl 18:29

Gilla

Tack för ditt svar Oldboy, jag har aldrig tänkt på det där med hälen först. Jag ska börja redan ikväll och se hur det ligger till. Tack för länken.

Ps. filmen Oldboy gillade jag. Trevlig kväll!

Tibor Karaszi

1965 • Täby

#10

•

22 maj 2013 kl 18:45

Gilla

Ett annat sätt att formulera sig är att du betalar för att skon ska vara bra på det den är till för. Flummigt va?

Dvs, en uppbyggd "hälsko" bör, kanske stabil också, bör böja sig på rätt ställen, styra rätt när du landat på hälen, vara styv på rätt ställen, ....

En minimamistisk sko bör ge "barfotakänsla" med bra markkänsla, plats för tårna att spreta, låg drop, ....

En lättare, snabb, sko bör vara lätt, ge en snabb känsla, vara styv på rätt ställe i avstampet, ...

En mängdsko bör vara skonsam mot fötterna med eventuell en smula högre drop (om hälsenan lider), en smula dämpning (på rätt ställen), ge en ombonad och skön känsla.

Ja, du förstår principen. Jag tycker att Oldboy summerade det alldeles lysande med häl kontra landa en smula längre fram. En bra start för kategorisering av skor. En stor fördel med märkesskor är att man kan googla tester och åsikter. Sen är det ju avsevärt billigare utomlands (wiggle, startfitness, ...).

Bulletproof

1981 • Stockholm

#11

•

22 maj 2013 kl 21:16

Gilla

Tack för dina ord Tibor Karaszi, jag är med. Jag får se vilka skor som passar min "stil" bäst och vilka det blir att köpa. Trevlig kväll!

Andreas Lindholm

1973 • Växjö

#12

•

22 maj 2013 kl 21:25

Gilla

Håller inte med Oldboy. Om man landar på hälen borde man snarare ha en negativ häldrop så man landar så lite som möjligt på hälen. Ju med man fjölar in under hälen oavsett om det är mjuk eller hårt så bidrar det till att procentuellt mer belastning riktas just till hälen. Bästa valet för ovana hällöpare borde vara en sko med tjock dämpning och så lite häldrop som möjligt. I dagsläget är det Mizuno Cursoris och Altra Instinct (om man orkar beställa från Usa).

sabine

1978 • stockholm

#13

•

22 maj 2013 kl 21:32

Gilla

Om man landar på hälen och springer i ett par skor med lågt drop och ändå fortsätter att landa på hälen. Vad händer då?

Oldboy

1952 • Danderyd

#14

•

22 maj 2013 kl 23:30 Redigerad 22 maj 2013 kl 23:32

Gilla

Skillnaden mellan hällandning och framfotslandning är att med hällandning tas 100% av den första stöten upp av skon och då räcker inte en tjock sula med mindre än att det blir platåskor. Stöten fortplantas upp i knäled och höftled, för att mildra den lägger man en kudde under hälen. Vi har en inbyggd hälkudde som räcker för promenad men inte för löpning.

Vid framfotslandning görs markkontakt med mindre kraft, energin tas upp över lite längre tid av vadmuskler och hälsena i första hand. En otränad vadmuskel klarar några hundra meter utan träningsvärk.

Man kan naturligtvis tvinga en hällöpare att bli framfotslöpare genom att ta bort hela hälen på skon, då gör det ont att landa på annat sätt än framtill på foten, som vid barfotalöpning. Men ska den ovane löparen inte få svår träningsvärk i vaden måste stöten tas upp av skon utan att belasta framfoten, alltså med en tjock häl.
Så snart man för över nedslagskraft från hälen till framfoten tar man i samma mån bort den tänkta nyttan med häldämpade skor (att ta över skyddet av knän och höftleder och hälkuddar). Det är bara olika grader av att tvinga fram ett annat löpsteg. Bättre löpsteg, OK. Men tala då om vad som är bäst men låt köparen välja själv!

Andreas Lindholm

1973 • Växjö

#15

•

23 maj 2013 kl 07:24 Redigerad 23 maj 2013 kl 07:27

Gilla

Bra, vi är överrens om tre grundläggande saker Oldboy.

1, Med en tydlig hällandning så tas 100% rörelseenergin upp på den lilla ytan under hälen.

2, Med landning på större yta av foten får hälen ta emot en mindre andel av smällen.

3, Var och en bör tänka efter och själv räkna ut vad som är bäst.

Till detta kan vi lägga grundläggande fysikaliska regler som att energi inte kan förstöras och att tryck är lika med energi per yta och tid.

Ett mjukt material tar alltså inte bort stöten utan sprider ut den över tid. 100% landning på hälen med något mjuk emellan tar alltså lite längre tid, men 100% går ändå vidare till hälen.

Landning mindre på hälen betyder att hälen får ta upp mindre av stöten. 80% , 50%, 30% eller nåt beroende på hur man landar.

Men inte helt obetydligt i sammanhanget. Man ska inte utgå från att alla motionärer börjar som långklivande hällandare. Många ger sig ut med korta steg och en landning mitt under foten.

Vad händer om du landar mitt på foten i en sko med hög "klack" under hälen? 100% av smällen under hälen igen. Så här går man från 50% till 100% helt i onödan.

Och för de extrema hällandarna är kan det vara värt att fundera över under hur lång tid man vill ta emot hela stöten med hälen. Med extra hög klack tar det extra lång tid innan resten av foten sätts i och kan ta emot sin andel av stöten.

Räkna, fundera och välj själva...

Ronny Lövstrand

1967 • Borås

#16

•

23 maj 2013 kl 09:41

Gilla

Så egentligen är inte framfotalandning heller särskilt optimalt utan man ska helst landa på hela foten? Många verkar fixerade på att man ska springa på framfötterna.

Det känns som jag landar mitt på foten när jag springer men har inte kollat mer i detalj. Har varken problem med benhinnor eller vader men däremot känns det i fram och baksidan av låren när jag löptränat. Mitt häl-tå-drop på skorna är 8 mm. Valde något mellanting när jag köpte mina skor. Vill heller inte ha för dålig dämpning med tanke på mina 97 kg så det blev en kompromiss.

Jag har ganska rörliga fötter. Jag kan sitta på huk med hela fotsulorna i marken utan problem, vet många som tittar konstigt på mig när jag gör detta. Själv förvånas jag varför folk står på tå när de sitter på huk, det ser ostadigt och obekvämt ut för mig...

Men har också lätt att vricka fötterna då de liksom kan röra sig lite hur som helst så jag vill ha relativt stabila skor. Visst man kanske får mer stadga genom att träna i mindre stabila skor men jag försöker variera underlaget i alla fall och springer på stigar ibland.

Oldboy

1952 • Danderyd

#17

•

23 maj 2013 kl 09:50

Gilla

Andreas, jodå, din beskrivning är riktig men det fattas några viktiga delar.
1) Skador på leder uppkommer genom a) stötarna, alltså snabb belastningsökning, om de är alltför kraftiga och b) genom hög belastning under rörelse. Dämpningen minskar a).
Energi förstörs inte men den kan bli värme, du resonerar som om dämpningen är helt elastisk men den är till största delen oelastisk. Tänk på en klump häftmassa som du slänger på väggen. Men det spelar ingen roll, även en helt elastisk dämpning minskar själva stöten. Notera att lagom stötar är det som får benstommen att stärkas, ingenting är enkelt....
2) Flyttar du en del av stöten framåt måste du motverka den genom muskelkraft från vaderna. Då är vi där igen, påtvingad ändring av löpsteget. Javisst, alla (nästan) borde landa mitt på eller framtill på foten men de som vägrar löper större risk för skador med mindre dämpning under hälen.

Jag förstår din tanke, med t ex Altra får somliga en del av belastningen längre fram, får (mer) träningsvärk i vaderna och måste öka träningen i mer lagom takt när de ger sig ut att springa från att ha varit soffpotatisar. Andra får ont i hälarna, kanske förstör hälkuddarna om de envisas. Jag tror det är fel väg att gå. Nu när en massa skofabrikanter hakat på "barfotatrenden" borde det gå att få skoförsäljarna att bli lite mer "framåtlutande" så att de kunder som orkar tänka lite får göra medvetna val.

En väl påläst skoförsäljare gav mig f ö en tankeställare häromdagen: Varför sprang Haile Gebrselassie och satte världsrekord i en sko som väger ca 200g och har drop större än 0? Han kunde säkert få till skon precis som han ville. Vi har en del kvar att lära och tur är väl det.

Oldboy

1952 • Danderyd

#18

•

23 maj 2013 kl 10:00

Gilla

Ronny, det finns en del teoribildning kring framfotslandningen. Det vanligaste resonemanget är att genom att ta upp energi via vadmuskler och hälsena i landningen så får du en del av den energin tillbaka i form av en "studs" i frånskjutet, förutsatt att du har en stegfrekvens på minst ca 180 steg/minut. Foten får då aldrig vila på marken och särskilt inte på hälen, bara ner och studsa. Funkar inte om häl och framfot landar samtidigt. Kan nog bara särskiljas med höghastighetskamera eller speciell mätutrustning.
Att sitta på huk med hela foten i marken har jag hört är bra för hållningen, vi sitter för mycket på stolar. Man kan öva upp förmågan.

Tibor Karaszi

1965 • Täby

#19

•

23 maj 2013 kl 10:05 Redigerad 23 maj 2013 kl 10:06

Gilla

"What we have here is a failure to communicate"

Det känns som om begreppsvärlden förstör eller iaf grumlar diskussionen. En sak som verkar ha fallit bort är att när man landar mer "framfota" (för att spinna vidare på vald terminologi) så landar man förhoppningsvis mer under och mindre framför sig. I och med det så ger vi möjlighet att böja knät för att dämpa (rätt ord?) stöten. Därmed blir diskussionen om fördelning av stöten 100% häl, eller 50% framfot och 50% häl snevriden.

Om vi i en extrem landar med helt sträckt ben framför oss så har vi inget att böja på för att ta emot stöten. Kontra om vi landar rakt under oss (också en extrem) så böjer vi på knät för att dämpa stöten. Ett roligt experiment i tanken är ju att hoppa ner från en stol med raka ben :-).

Jag tycker att det är väldigt olyckligt att man valt att kalla det "framfota". När man landar mer under sig så spelar det mindre roll vad som tar i först - mer intressant är vad som är där när den stora tyngden kommer: troligen hela foten.

Oldboy

1952 • Danderyd

#20

•

23 maj 2013 kl 10:30

Gilla

Tibor, det har gjorts mätningar på när stöten kommer vid olika typ av landning, det syns en tydlig skillnad.
Din synpunkt att man i första hand bör landa under kroppen stämmer till stor del med hur effektiv löpning ska gå till. Men du verkar utgå från att landningen hanteras av knäleden med quadriceps som den muskel som tar emot stöten. Den är med, jag har utelämnat det. Men en stor del tas av vadmusklerna med böjning i ankeln och för den skull spelar det roll om man landar framtill på foten eller på hela foten (eller hälen). Även när foten landar på rätt plats.