20 maj 2013 kl 13:29
Jag sprang Stockholm för första gången förra året. Tycker inte att Västerbron var så farlig (förutom stormvindarna) efter passerat den för andra gången trodde dock hjärnan att det var slut på uppförsbackar. Fick stora problem när Vasagatan, Torsgatan och Odengatan fortsatte uppåt och uppåt i en evighet och sedan ännu mera uppför efter det. Hade inte alls märkt av detta under första varvet när jag fortfarande var pigg.
Med andra ord, som ”förstagångare”, ska man vara mentalt förberedd på att det är tufft i princip hela vägen från 36 km och in i mål, inte bara fokusera på Västerbron.
Och när du kommer till Stadion är ingången långt, lång borta på långsidan vilket kändes extremt jobbigt i stunden. Ett par hundra meter kan vara väldigt, väldigt långa ibland.