Löpning • Träning • 66 inlägg • 7256 visningar •

Någon annan som upplever omgivningen som glo-apor?

Nina
1974 • Årsta
#1
•
4 maj 2013 - 21:18
Gilla
När jag är ute och springer tycker jag alltid att folk tittar på mig, mycket och alldeles för länge. Och då är det inte med en uppmuntrande min. Jag vet ju hur det är att gå en dag på stan. Blickar möts och så är det inte mer med det, men när jag springer är det som om jag är kvällens långfilm.

En stor del av mina långpass går numera ut på att utreda detta. Kanske ett knep för att förvirra hjärnan och glömma att det är 20 km kvar att springa...men ändå.

Jag har kommit fram till följande möjligheter:
1. Jag är röd som en tomat och ser ut att vara döende. Folk är bekymrade över min hälsa.
2. Jag springer. De går. De får ett plötsligt anfall av avundsjuka.
3. Jag har bristande löpteknik och ser ut som en alien. Sådant måste studeras grundligt.

Vad tror ni? Finns det någon annan än jag som känner sig uttittat i spåret?
< < < 1 2 3 4 > > >
Cecilia Eriksson
1976 • Norberg
#21
•
5 maj 2013 kl 12:09
Gilla
De är bara avundsjuka, klart man ska ha löparskorna på, bättre än att bara gå.... :-)
Ronny Lövstrand
1967 • Borås
#22
•
5 maj 2013 kl 12:14
Gilla
Mötte en som småskrattade lite åt mig när jag sprang till jobbet i ylletröja, mysbyxor, ryggsäck och livrem runt bröstet för att hålla ryggsäcken på plats. Men jag tänkte skrattar bäst som skrattar sist, jag får bättre kondis i slutändan. Jag bryr mig heller inte om att försöka se snygg ut, känns inte så viktigt.

Sedan kan det ju vara så att folk bara är avundsjuka.
Maria
1980 • Gävle
#23
•
5 maj 2013 kl 16:43
1 Gilla
Jag tycker oftast att det brukar vara rätt okej, men det är klart, när man kommer med vätskebälte genom stan får man ju lite blickar... Eller när man är ute i snöstorm och möter nån stackars hundägare.
Jenny
1971 • Årsta
#24
•
5 maj 2013 kl 17:09
Gilla
Vi bor ju i samma förort men jag upplever sällan att folk stirrar. Min man däremot klagar ofta på det så jag kanske är en jäkel på att tänka bort folks blickar? Ignorera dem bara!
Karin Stenberg
Gällivare
#25
•
5 maj 2013 kl 18:11
Gilla
Upplever också att folk tittar, vet inte vad det beror på. Men kanske är det bara så att någonting som rör sig snabbare än normalt gångtempo fångar blicken?
Jag tittar själv på alla som springer för att se stil, hur fort de springer, vilka skor de har etc... När jag i år/förra året var ute och sprang på julafton fick jag dock mer blickar än vanligt, vilket nog var att räkna med!
Kaj Bouic
1979 • Farsta
#26
•
5 maj 2013 kl 18:35
Gilla
Det är kanske är så enkelt som att det ser härligt ut att springa. Löpningen berör nog något genetiskt sug hos alla människor. Det är ju trots allt skönare än att vagga fram som en pingvin.
Nina
1974 • Årsta
#27
•
5 maj 2013 kl 18:55
Gilla
Vad roligt att vi upplever det så olika!

Krister: Nejdå, jag försöker inte göra mig lustig, punkt 1 är faktiskt den jag brukar landa på som ganska sannolik. Särskilt de gånger blickarna är mer åt det bekymrade hållet. Jag blir nämligen väldigt varm och rosig oavsett prestation. Lufsigt långpass eller intervaller har ingen betydelse.

Kul, nu har jag en massa fler punkter på min lista att fördriva tiden med när det blir tråkigt. Möjligheten att jag är förvillande lik Barbamamma tål att tänkas på :-D Jag ska också träna mitt självförtroende med att tänka att jag säkert bara ser riktigt snygg ut :-)
Staffan Flodquist
1963 • Stockholm
#28
•
5 maj 2013 kl 19:45
1 Gilla
Har blivit riktigt utstirrad en gån när jag gjorde löpskolning innan ett backpass. Av en hund...

Den var helt oförmögen att släppa mig med blicken när den gick förbi och fortsatte vända på huvudet när den hade passerat mig för att om möjligt kunna klura ut vad i h-e jag höll på med. Det var riktigt roligt, byrackan var helt fascinerad. :-)
Lena M
1961 • Norrtälje
#29
•
5 maj 2013 kl 20:04
Gilla
På tillropet: "Du springer för sakta!" (som jag iofs tror är vänligt menat, man vill skoja lite helt enkelt) har jag mitt svar klart: "Jaså, vad gör du själv på milen då?". Väldigt få har sprungit en hel mil och blir djupt imponerade, (sedan att jag kanske bara springer tre kilometer den gången, det vet ju inte den som ropar!).
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#30
•
5 maj 2013 kl 21:48
Gilla
Med tanke på alla som knuffar ut barnvagnar, hundar och små barn m.m. mitt i vägen då man kommer flåsandes så brukar jag snarare fundera på om det inte är så att jag är osynlig. Mina egna ögon fastnar ofta på andra löpare faktiskt, lite igenkänning- eller gemenskapskänsla sådär tror jag (och inte så sällan kollar jag in skor och kläder också...)
Magnus Wallin
1976 • Ängelholm
#31
•
5 maj 2013 kl 21:56
Gilla
Nina.... tänk så här; De tittar på mig för jag e så jävla snygg!!
sabine
1978 • stockholm
#32
•
5 maj 2013 kl 22:02
Gilla
Ha ha...jag tänkte precis som Thomas mer att jag är osynlig av samma anledningar!:P Och jag själv tittar absolut rätt mycket på löpare! På deras skor, löpstil, och hur trötta de ser ut. Brukar gissa vad de är ute på för slags pass också... :)
Staffan Flodquist
1963 • Stockholm
#33
•
5 maj 2013 kl 23:54
1 Gilla
Hundar ska jaga bilar, inte löpare! ;-)
Jennie Salomonsson
1975 • Partille
#34
•
6 maj 2013 kl 07:47
Gilla
Lustigt att du nämner detta Nina.
Jag sa just det till min sambo efter min senaste löptur.
-Shit vad folk ska glo när man springer!
Hans kommentar var,- De är nog bara avundsjuka för att de själva inte orkar.
Nicklas Nordborg
1970 • Hörby
#35
•
6 maj 2013 kl 08:25
Gilla
Nu springer jag ju sällan där det är så mycket folk. Ibland möter man inte någon annan överhuvudtaget, men om jag gör det brukar jag försöka hälsa med ett enkelt "Hej".

I ett fåtal fall händer det dock att den man möter gör allt för att undvika detta och tittar bort åt ett helt annat håll. Bryr mig egentligen inte så mycket om det, men känns ändå lite irriterande. Det är möjligt att det är samma "avundsjuka" som bara tar sig ett annat uttryck. Det som inte syns, det finns inte...
Peter P
1965 • Kungsholmen
#36
•
6 maj 2013 kl 08:51
1 Gilla
Det är nog ett önsketänkande att tro att folk går omkring och är avundsjuka på oss :-)
De flesta som inte springer själva är nog helt oförstående inför vår läggning eller är f.d löpare som nu gläds över att slippa pina sig fram genom livet :-)
De är nog lika lite avundsjuka på en löpare som jag är avundsjuk på en biffig kroppsbyggares svällande muskler. Inte alls alltså.
Lingos
1989 • göteborg
#37
•
6 maj 2013 kl 14:00
Gilla
De får personer man träffar när man springer i skogen kollar på en som om man inte är frisk.

Möter sällan löpare utan mest för mtb cyklister och folk med kängor som "vandrar"
Alltid skönt att jaga ikapp mtb cyklister i skogen.

Om man springer asfalten hem från en terräng runda. Lerig och jävligt får man samma blickar :-P
#38
•
6 maj 2013 kl 16:18
Detta inlägg har raderats
Jens Öst
1973 • www.swedentrails.com
#39
•
6 maj 2013 kl 19:19
Gilla
Eller så kan det också bero på att media har matat ut löpning som en trend i minst tre år nu. Detta kopplat till karriärmänniskor som använder maratiden i CV:t och snackar ultradistans på SkyBar..

Konstigt att folk ibland rynkar pannan åt löpare? Näe, det tycker jag inte..
T Springsson
1970 • Skotrampa
#40
•
6 maj 2013 kl 20:05
Gilla
Jag känner inte alls igen mig i att folk "glor". Tycker det i så fall handlar mer om ett artigt och uppskattat gillande att man är ute tränar. Don't worry, be happy!
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.