Löpning • Rundor & Kartor • 27 inlägg • 3140 visningar •

Grus eller asfalt

Anonymiserad

2006 • Alingsås

•

1 juli 2008 - 15:52

Gilla

Jag upplever ibland asfalt som skonsammare för knän och leder än ojämna grusvägar. Skälet skulle enligt min amatöranalys vara att man inte behöver lyfta fötterna lika mycket. Man kan springa snålare på asfalt och därmed mjukare. Vad tror/tycker ni?

< < < 1 2 > > >

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

•

1 juli 2008 kl 16:09

Gilla

Finns naturligtvis undantag, men rent fysiologiskt så är asfalt inte skonsammare. Det vanligaste rådet jag läst är max 30% på asfalt.
Om man måste lyfta fötterna mer så är det väl nästan terrängspår :-)

Skämt åsido, asfalt är hårdare, men framförallt finns det inget glid i nerslaget, dvs ett mycket stummare steg.

Anonymiserad

2006 • Alingsås

•

1 juli 2008 kl 16:32

Gilla

Ja, det stämmer säkert. Men 30% asfalt? Det är väl många som nästan uteslutande springer på asfalt hela tiden antar jag. Förr sprang jag 70% asfalt och 30% grus under många år (södermalm runt i sthlm). Nu i Göteborg har det mest blivit grus.

Men när man springer på betong länge (Kajer, eller plattor) så känner man verkligen hur hård betong är jämfört med asfalt även om man skulle kunna tänka sig att det är lika hårt egentligen.

•

1 juli 2008 kl 16:59

Detta inlägg har raderats

Thomas Strömbäck

1985 • Viken

•

1 juli 2008 kl 17:07

Gilla

Jag får hålla med vår första talare...

det känns lättare för knä och ben med asfalt än ojämna grusvägar,

jag springer själv till 90-100% på asfalt.. så när jag väl svänger ut på en grusväg eller motsvarande så känns det som det tar mer på flås å ben...

Juuso Jäppilä

1976 • Uppsala

•

1 juli 2008 kl 19:20

Gilla

Antaligen beror det på att fötterna måste hela tiden anpassa sig till underlaget. Jag märker detta jättetydligt eftersom jag både springer marathon och orienterar. Fötterna blir mycket tröttare av att springa i skogen eller på mindre bra stigar just för att fötterna inte kan koppla av på samma sätt som på asfalt. Det är vad jag tror :).

Tomas

1967 • Svea rike

•

1 juli 2008 kl 19:25

Gilla

Intressant. Jag föredrar grus, men det kan bero på att omgivningarna oftast då är härligare. På min standardrunda är det ca hälften asfalt och hälften grus. Det går lite mindre sakta på asfalten i alla fall! :-)

Calle Stigfinnare

1967 • Dalby

•

1 juli 2008 kl 20:24

Gilla

Jag håller med om att asfalt känns skonsammare. Därmed inte sagt att det är nyttigare. En skadefri fot/knä mår nog bara bra av att anpassa sig.
Det som bygger upp och stärker den ene kan ju vara det som sliter på den andre beroende på fysisk status. Det handlar väl även här att balansera träning och återhämtning.

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

•

1 juli 2008 kl 20:33

Gilla

Jag har lite svårt att hänga med i tankegången.
Ett plant underlag gör att fötterna inte behöver stärkas i leder o ligament och därför är det skonsammare?
Då borde väl det bästa vara en timme om dagen i hängmattan?

Vad jag menar är att en kropp som får hänga med i utvecklingen på sikt tar mindre stryk av varierat underlag än monoton hård asfalt.
Det måste finnas en orsak till att eliten inte tränar större delen på asfalt.

Thomas Strömbäck

1985 • Viken

#10

•

1 juli 2008 kl 20:50

Gilla

Jo det ligger väll något i det, asfalt är väl inte de bästa för kroppen, men det jag menar att är man en ovan grus/stig löpare så känns det jobbigare i början att springa på sådant underlag,

men om vi vänder på det så har dom som alltid springer på slingor eller motsvarnade offtast ett rent helv*e om dom skulle ta milen på asfalt, det har ialla fall många av mina bekanta.

Karin L

1981 • Linköping

#11

•

1 juli 2008 kl 21:02

Gilla

hmmm, så kommer jag och vänder upp och ned på allt.

Jag tycker att mina ben känns bättre på ojämna stigar/vägar. Då känns det som om fler muskler får jobba, och det blir således inte så jobbigt för leder och senor och muskler. Annars så blir det ju så monotont...

Johan I

1987 • Örebro

#12

•

1 juli 2008 kl 21:34 Redigerad 1 juli 2008 kl 21:35

Gilla

Håller med K-G, det viktigaste är att det är jämnt underlag, varken stötdämpningen i skon eller skon eller fötterna är utformade för att göra ojämna steg så att foten böjs/vrids m.m. i stegen, det är inte bra.

Sen vilket underlag det är, spelar nog mindre stor roll (om man är van vid det underlaget och inte varierar varje runda).

Själv tycker jag bäst om asfalt. Men även "packad" jord med lite barr på som i vissa spår fungerar rätt bra, det ger automatiskt lite extra spänst.

De värsta underlagen är för mig "lösgrus"/fyllningsgrus (när man trampar så glider man ner i det eller så gör det ont p.g.a. rätt stora/vassa stenar) och sand... (glider ned och får ingen hjälp alls med uppstampet).
Sen är ju visserligen is och snö inget vidare heller men det kanske är utanför diskussionen just nu.

Mattias Sahlberg

1973 • Falköping

#13

•

1 juli 2008 kl 21:38

Gilla

Det som våra kroppar är gjorda för är ju att springa hela dagen på savannen och jaga käk. Grusvägar är ju rena drömmen då. Asfalt var ju bara sånt som dinosaurier drunknade i... Variera underlaget och stärk muskler kring leder. Då gör inte de så ont sen. Det är ju roligare också...

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#14

•

1 juli 2008 kl 21:53

Gilla

Frågan är om inte is i nedförsbacke vore det bästa.. bara stå still och glida neråt.. verkar skonsamt..
och jättemycket skumgummi där nere..

Johan H

1976 • Göteborg

#15

•

1 juli 2008 kl 22:05

Gilla

Problemet är att våra fötter/ben är alldeles för van vid plant underlag och musklerna är för dåliga, Det kroppen är gjord för är att springa arfota i terräng (på ojämnt underlag) så asfalt borde inte vara alls bra.... Mmen en kropp som i 30-40 år aldrig sprungit på ojämnt underlag får säkert problem när muskler som inte finns helt plötsligt skall belastas.

Calle Stigfinnare

1967 • Dalby

#16

•

1 juli 2008 kl 22:12

Gilla

(Peter: Var det min tankegång du hade svårt att hänga med i? Vi är nog inne på samma linje. )

Terräng är bra om man är frisk i benen. Alltså om kroppen har fått hänga med i utvecklingen. Ett jämt underlag är viktigt för dåliga knän. Där finns ingen motsättning.
När man säger att något "sliter" på kroppen så är det något negativt om man inte ger tid för återhämtning. Annars är ju att slita på kroppen något positivt. Det är ju det vi håller på med när vi tränar. Eller?

Sara

1979 • Wales

#17

•

1 juli 2008 kl 23:23

Gilla

Springer man på asfalt och annat jättejämt underlag så behöver man ju inte lyfta fötterna särskilt mycket, medan man i skogen och på ojämna vägar måste lyfta lite mer för att inte snubbla. (Samma sak om man går.) Så jämnare väg = mindre ansträngning. Men sedan beror det ju på vad man är ute efter. Bra träning eller springa långt/fort.

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

#18

•

2 juli 2008 kl 07:25

Gilla

Calle, jag tror vi är ganska överens om läget..

Johan H

1976 • Göteborg

#19

•

2 juli 2008 kl 08:44

Gilla

Sara: Ja, sant fast då får man heller aldrig chans att bygga upp styrka i muskler/leder och eftersom asfalt är ett hårdare underlag ställer det också högre krav på dämpningen i skorna. Men det är som du säger, det beror på vad man är ute efter.
För egen del är jag i första hand ute efter att hålla mig skadefri och jag tror att varierat underlag är det bästa (Så länge man inte snubblar och trycker näsan i backen förstås :-)).

#20

•

2 juli 2008 kl 09:13

Detta inlägg har raderats

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.