Löpning Träning 25 inlägg 22442 visningar

Varför 180 steg per minut?

1972 • Umeå
#1
30 april 2013 - 09:17
Gilla
Jag har ju sett i ett flertal trådar att 180 steg per minut är något att eftersträva. Jag har däremot inte sett en förklaring på varför. 190 steg per minut blir ju snabbare än 180 steg per minut, givet samma steglängd. Är det ansträngningsgraden som ökar sedan?
Vi kör igång en Steg-tävling på jobbet nu och när jag testade stegräknaren fick jag på 8,81 km 7196 steg, vilket ger 122 cm/steg. Tiden blev 40 min 50 sek vilket i sin tur ger 2,93 steg per sekund. Ganska nära det optimala - men varför är det optimalt?
< < < 1 2 > > >
1971 • Nykvarn
#2
30 april 2013 kl 09:27
Gilla
Jag tror det har blivit en "sanning i efterhand" då det initialt kommer från videostudier av elitlöpare och slutsatsen tror jag var att elitlöpare ofta har en stegfrekvens ÖVER 180 steg/minut men jag är lite ute på djupt vatten här och andra på forumet kan mer om detta.

Jag tror inte 180 är ett heligt tal för allt och alla, däremot tror jag att många motionärer skulle tjäna på att springa med ett lite kortare steg och en högre stegfrekvens OM de är intresserade av att förbättra sin löpning och slippa känningar och skador.

Kanske är det bättre att räkna ut vilken stegfrekvens man ligger på idag och därefter tålamodigt sikta på att höja frekvensen med kanske 5%.
HR
1972 • Stockholm
#3
30 april 2013 kl 10:53 Redigerad 30 april 2013 kl 10:54
Gilla
Det är en cirkagurka siffra som anger en ungefärlig stegfrekvens som passar ganska många i normal till halvhög fart.

Det kan för en del lika gärna hamna på 174 som 192 och kan givetvis variera med farten också - och givetvis variera lite under passet också. Jag är för det mesta strax under 180 men kan på fartpassen öka på till (antagligen) en bit över 190. Jag är själv inte intresserad av en exakt siffra då jag känner när det känns bra.

Även om man kanske kan ha svårt att tänka sig varför så brukar en ökning av stegfrekvensen och kortande av steget motverka löpskador. Ett vanligt misstag när man ska börja med det är att man överkompenserar och spänner upp underbenet och fotbladet när det egentligen handlar om att springa så avslappnat som möjligt - även om det för en del handlar om en markant ökad stegfrekvens. Om man missar att sträcka på sig lite i överkroppen och tänka på hållningen så kan det bli lite avigt också.

Är man en framåtlutad lågfrekvent "klunslöpare" eller "hällöpare" så är omställningen lite avig i början. Men kroppen brukar visa sin uppskattning ganska fort. :)

Felix Engfeldt
1972 • Enskede
#4
30 april 2013 kl 12:15 Redigerad 30 april 2013 kl 12:15
Gilla
Är steg per minut samma sak som genomsnittsfrekvens?
Felix Engfeldt
1972 • Enskede
#5
30 april 2013 kl 12:15 Redigerad 30 april 2013 kl 12:15
Gilla
edit..
HR
1972 • Stockholm
#6
30 april 2013 kl 12:29
Gilla
Felix: frekvensen blir alltså ca tre steg i sekunden. Ungefär. Enklast är att räkna under en lite längre tid, typ räkna stegen under 20 sek med start under löpning och gångra med tre och inte försöka "hinna med" tre steg per sekund.
1981 • Göteborg
#7
30 april 2013 kl 13:26
Gilla
En annan fördel, som jag tänker på med mer löpsteg/ minut är att energin kommer fortare ned i underlaget och då skjuts det ifrån.
Jämförelse med få steg/ minuten då energin stannar i luften istället
1969 • Stockholm
#8
30 april 2013 kl 14:42
Gilla
Är det jag som är trög nu Micke eller har du börjat valborgsfirandet redan?

Förutom Henriks fina sammanfattning ovan så *tror* jag att med ökad träning (och därmed fart) så kommer stegfrekvensen att stiga en del och den vanan sitter nog sen i även i lite lugnare tempo. Men att någon som konsekvent joggar i 6-7 min/km-fart skulle aktivt försöka öka stegfrekvensen till 180 eller där omkring _utan_ att öka farten tycker jag verkar både bakvänt och dödfött (med det inget ont i att springa i den farten givetvis!). Och att just 180 skulle vara bäst oavsett benlängd, löpstil och fart faller ju på sin egen orimlighet, så det tycker jag vi aktivt ska försöka glömma...
Ronny Lövstrand
1967 • Borås
#9
30 april 2013 kl 15:03
Gilla
Kan det sammanfalla med hjärtfrekvensen månntro? 180 i puls och samma stegfrekvens borde ju ge en del fart, om man inte blir trött...
1981 • Göteborg
#10
30 april 2013 kl 20:25
Gilla
Thomas :-) Näpp, det blir en lugn kväll framför CL.
Förklarar jag så konstigt, säger inte att jag har rätt.

Men om jag säger att x tar 100 steg i minuten. Nästa gång han tränar så tar han 200 steg i minuten.
( stegen i detta resonemang är inte relevant, utan energi som kommer ned i backen fortare).

Energin i luften fyller ingen funktion, men om foten kommer snabbare ned i backen så blir det en direkt energi, då X trycker ifrån.

Så om vi ska prata om energi, så blir det snabbare om fötterna rör vid backen fortare än att energin är i luften.

Är du med vad jag menar.
Jag tänker såhär, dock så kan jag ha fel. Men då får ngn rätta mig :-)
Lars Svärd
1973 • Järfälla
#11
30 april 2013 kl 21:50
Gilla
Tror nog man kan glömma ganska omgående det där med att räkna stegen. Ingen revolution på det området. Inte så att tiderna i Sverige plötsligt blivit bättre pga att man räknar steg. Frekvensen är underordnad en god teknik och intelligent träning.
Karibou
1976 • Sundbyberg
#12
30 april 2013 kl 22:06
Gilla
testade faktiskt imorse under mitt morgonpass att räkna steg under flera olika delar av passet. Tror det eller ej, men det hamnar alltid på 180+/-. Oberoende på om jag sprang lugnt i början, eller snabbar på flak bana vid mitten eller uppförsbacke.
OK, jag räknade INTE när jag sprang nedförsbacke...fokuserade att springa snabbt och inte ramla!

Har fått en artikel från RunnersConnect (april 23 2013) gällande detta och läste den faktiskt inatt (då jag inte kunde sova...):

How Does Cadence Affect Injury and Performance

A note from the author…

It’s 12pm on April 16th and I’m a little late in completing this week’s article. My mind is elsewhere. Basically, I’m still trying to work out how yesterday my Twitter feed went from “@JasonRHartmann Awesome!” to “Major Explosion. Multiple people hurt.”

I have just read The Boston Globe reporting that the attack may have been domestic terror. I imagine we’ll have more answers once this post appears. In the meantime, families mourn and a city grieves. Though little consolation for those affected, from tragedy does come strength. The response of the Running Community all over the world has been immense. From shock, anger, and deep sadness rises a powerful, unified spirit that I pray gives support and hope to those affected; a spirit I feel exemplified by the following messages I have read on Twitter.

Runners of the World – love & respect to you all.

Now back to helping you run injury-free and with better form

Last week we began to look at elements of running form common to most successful running styles by considering the issue of overstriding, i.e. where initial contact of the front foot happens too far out in front of the body, creating excessive braking forces on a generally locked out knee.

Runners who overstride take fewer steps per minute (also known as cadence) at a given speed than runners who do not overstride.

Research from the University of Wisconsin-Madison investigating the relationship of impact forces and cadence concluded that “subtle increases in step rate can substantially reduce the loading to the hip and knee joints during running and may prove beneficial in the prevention and treatment of common running-related injuries.”

From the research of famous running coach Jack Daniels at the 1984 Olympics, we now know that elite long distance runners at race speed almost always have a cadence of at least 180spm. We also see that the average recreational runner has a cadence of 150-170spm, with overstriders typically running with a cadence of less than 160spm.

Though overstriding is often accompanied by a heelstrike, it is important to remember that it is also sometimes seen with a midfoot or forefoot strike. Equally as relevant is the fact that although an initial contact closer to the body is commonly made with midfoot or forefoot strike, there are runners who manage it with a heelstrike (including Olympic silver medalist and New York City Marathon winner Meb Keflezighi).

The natural conclusion is that maybe less emphasis should be placed on worrying about what part of the foot touches the ground first and more on how close the front foot lands to underneath the hips.
Testing cadence

If we accept the evidence that a cadence of less than 160spm is associated with increased risk of injury and that the majority (if not all) of elite athletes have a cadence of at least 180spm, being aware of our cadence kind of makes sense.

If it is less than 160spm, an increase of 5-10% may well be an important factor in reducing injury. Even if it is over 160spm, increasing it by 5-10% may be a valuable tool (along with strength conditioning, dynamic flexibility, etc.) to help us move closer to the performance levels of elite athletes. As long as the changes are gradual and we listen to our bodies, it certainly seems worthwhile trying.
The Brighton Marathon Expo 2013

During the recent Brighton Marathon Expo 2013, I had the opportunity to test the cadence of over 50 long distance runners of all levels.

My aim was simply to introduce them and their non-competing colleagues to the concept of cadence, so the only instruments I used were a mini foot pod (clipped onto the shoe laces) that measured and sent speed, distance and cadence information to an iPad, and a Sprintex slat-belt treadmill (designed to mimic natural ground reaction forces better than conventional belt-driven treadmills).

As stated above, the purpose was not to produce a double blind randomized placebo controlled clinical trial (the list of design and conduct flaws is probably longer than the treadmill was). I did nevertheless make it clear to the runners that in order to give them helpful feedback it was vital they performed the test using their natural running form.

Only a small percentage of the runners had any preconceptions of cadence, and results for anybody whose cadence seemed irregular and/or non sustainable have not been included in the data presented below.

Of the 53 runners I tested, 34 went on to finish the Brighton Marathon, giving me the opportunity to compare their cadence with their finishing time.

All participants wore trainers and, following a brief warm up at their chosen comfortable pace (7km/hr – 10.5km/hr), had their cadence recorded during a 10 second run at their chosen race pace (9.5km/hr to 14km/hr).

What do the results tell us?

As far as a trial goes, yes, this test had more holes than Swiss cheese. However, it does seem clear from the results above that:

As overall race time increases, cadence tends to decrease. The two participants with a cadence of over 190spm both managed sub 3:10 race times. I wonder what the 172spm runner with a time of 3:01:09 could achieve if he managed to increase his cadence by 10%?
For runners who exhibited a high cadence but slow race time, maybe this is evidence that they need to focus more on other aspects of running fitness: strength, posture, mobility, etc.

I shall hopefully be working with a few of the runners in preparation for next year’s Brighton Marathon; it will be interesting to compare their race times alongside any increase in cadence.

I do wish I had also somehow recorded the level of injury that participants said they had suffered during training as there were multiple occasions where runners plagued with repeated injury showed a lower cadence than others who, though slower runners than their colleagues, had managed to get to race day injury free.
Food for thought

One runner who sticks out in my mind was a 59 year old grandmother who in just a year had come from never having run in her life to doing her first marathon. With no coaching whatsoever, her natural cadence at race pace was 170spm. She suffered no injuries in preparation for the marathon and happily completed it in a time of 5:00:49. Coincidence? Maybe. But definitely food for thought!

I hope this week’s article encourages you to explore your own cadence for different running speeds (a warm up pace will typically involve a slower cadence than a marathon race pace, just as the cadence used in a sprint will tend to be higher still).

Depending on what you find, progressive increases in cadence (only 5% at a time) may be just the key you need to help take you out of an injury cycle or to a new personal best. For tips on how to measure your cadence and increase it gradually, see last week’s article. As always, do please let us know how you get on by leaving your comments below.

Happy running!

Matt Phillips is a Run Conditioning Coach, Video Gait Analyst & Sports Massage Therapist with over 20 years experience working within the Health & Fitness Industry. Follow Matt on Twitter



References

1. Heiderscheit BC et al: Effects of step rate manipulation on joint mechanics during running. 2011 http://uwnmbl.engr.wisc.edu/pubs/acsm10.pdf

2. Daniels, J: Stride Rate When Running, 2012
http://blog.saucony.com/training/stride-rate-running/
HR
1972 • Stockholm
#13
30 april 2013 kl 22:30 Redigerad 30 april 2013 kl 22:32
Gilla
Lars Svärd; jag har själv aldrig räknat mina steg seriöst. Det är inget jag är intresserad av att veta heller. Det kan få vara 172 eller 184 och för mig kvittar det vilket. :)

Jag har dock fått konstaterat vid jämförelse med andra att jag legat mycket lågt i frekvens vid "normal" jogg. I mitt fall antagligen pga försämrad muskelfunktion jämfört med när jag var yngre - pga knäskadan - vilket resulterade i ett klumpigare steg. Det har gjort att transportlöpning för mig varit slitigare än att springa på. Om jag springer fort så rättar det till sig självt så att säga. :)

Klumpigheten med alldeles för låg stegfrekvens ser jag hos vääääldigt många vardagsjoggare och jag tror att det i sig är hämmande för utvecklingen, kanske mer hos nybörjare än hos dem som redan har tagit sig över tröskeln eller som är kompensationsstarka. Det ser tungt ut och är nog onödigt tungt.

Jag har jobbat upp frekvensen på långsamlöpningen under hösten och vintern med mycket bra resultat i form av nättare steg vid långsammare löpning. Nu springer jag säkert _närmare_ 180 men tycker som jag skrev tidigare att det exakta antalet steg per minut är ointressant. Jag har blivit av med klumpkänslan iallafall. Det är det enda jag bryr mig om.

Man behöver ingen metronom eller låsa sig vid 180 steg som ett "måste" men vissa kan behöva prova iallafall. Dessutom är det klarlagt och bevisat sedan länge att de längre stegisättningen vid en _låg_ stegfrekvens och "sjunkande höft" är klart mer påfrestande för benen och lederna. Var gränsen går har jag ingen aning om men av Karibous inlägg att döma finns det folk som räknat på det. :)

Wow Karibou; ett Maratoninlägg. ;)
Karibou
1976 • Sundbyberg
#14
30 april 2013 kl 23:02 Redigerad 30 april 2013 kl 23:04
Gilla
Sorry.. Hittade inte nån länk för artikeln, fick den viss via email...
.
Håller med Henrik här. Har räknat ett par gånger mina steg, men ärligt talat gör jag ingenting med det. Så länge jag tycker att det flyter bra när jag springer behöver jag inte fundera på antalet steg jag gör.
Det känns ändå tycker jag när frekvens är inte som det skall. då har det varit typ dåligt dag för löp turen, eller trött i kroppen. Bara lyssna på kroppen tycker jag är viktigare än att få exakt 180spm.
Andreas Lindholm
1973 • Växjö
#15
1 maj 2013 kl 06:26
Gilla
Det där med att lyssna på kroppen är nog inte så lätt för nybörjare. Gör man det så blir de nog lätt att man kroppen säger "jag är trött, ta det lugnt" också springer man saktare, men färre, kortare och tyngre steg. En otränad kropp säger inte "fler steg, kortare fotisättning -tack".
1965 • Täby
#16
1 maj 2013 kl 07:19
Gilla
Håller med Andreas. Jag försökte länge sätta i foten mer "mitt i" och ha högre frekvens. Jag misslyckades med frekvensen, men tror att jag landade mindre på hälen. Förmodligen hade jag meckat till en mer mittfotslandning utan att minska min overstride!

Det var inte förrän jag visade stegfrekvensen i klockans display (via fotpod) och tittade på den under passets gång som jag lyckades "tvinga" upp frekvensen. En övergångsperiod på ungefär en månad. Och fortfarande så märkte jag hur frekvensen sjönk när jag blev trött.

Det har behövts ytterligare ett antal månader innan jag nu inte sänker frekvensen vid trötthet, och även kan behålla frekvensen vid längpass i skogen.

Det kan låta som om jag har tvingat kroppen till något onaturligt, men det känns klockrent och mycket roligare att springa idag. Men, vägen dit har inte kommit av sig själv, eller via att lyssna på kroppen. :-)
1978 • Handen
#17
1 maj 2013 kl 07:43
Gilla
Efter en kurs i löpteknik för någon vecka sedan så fick jag följande svar på 180-stegs frågan:
1. Ingen absolut sanning med just 180 steg, alla springer olika, men det är mer löpekonomiskt att lägga frekvensen där i närheten.
2. Skonsammare iom. att isättning automatiskt hamnar under kroppen.
3. Kortare anläggningstid i underlaget jmf. med en lägre stegfrekvens leder till en minskad bromsade effekt.
4. Musklerna och ledernas egen elasticitet och "framåtkraftsbildande" effekt jobbar som bäst vid den isättningen som sker vid ungefär 180-steg/min.

Om det här stämmer så är det ganska bra argument för att ligga där någonstans i frekvens.
HR
1972 • Stockholm
#18
1 maj 2013 kl 09:29
Gilla
Hej Tomas G:
Alla punkterna kan jag hålla med om.
Trean och fyran är verkligen inte att underskatta.

Misstänker att du varit hos Zillén? :)
Glenn K
1974 • Vänersborg
#19
1 maj 2013 kl 09:45
Gilla
Jag är relativt ny löpare. Har sprungit regelbundet i cirka två år nu. Inledningsvis tog jag långa steg. Det jag själv har märkt när jag blivit mer van är att jag låter benen trumma på med snabbare och kortare steg, vilket har medfört lättare löpning och mindre ömhet i muskler och leder. Inte en aning om vilken stegfrekvens jag håller dock.

Annars finns det ju en underbar lösning på hur man springer fortare. "Ta längre steg, och fler".
HR
1972 • Stockholm
#20
1 maj 2013 kl 10:17
Gilla
Glenn K:
"ta längre steg, och fler" var exakt det som ledde till min första löpskada.

Jag sprang då milen strax över 35 min och skulle pressa under 35, men hur jag än tog i så kom jag inte närmare än 35:22. Jag fick då "rådet" att förlänga steget och fick ett grymt slitage på bara två pass vilket ledde vidare till att jag ett par dagar senare slet av en vadmuskel under löpning.

Det är det inte så många som lyckas med och fram till dess så hade det värsta jag varit med om en sträckning i benet som ledde till att jag fick gå hem elva kilometer.

< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.