Löpning • Kom igång • 93 inlägg • 16544 visningar •

Någon som lyckats gå ner i vikt med löpning?

Karin
1960
#1
•
24 juni 2008 - 11:29
Gilla
Har testat det mesta tycker jag, men mitt fett verkar trivas på mig. Väger lite över 100 kg - till min fasa. Jag har en god grundfysik, rör mig dagligen minst 60 min lågintensivt (har häst). Äter frukost, äter bra mat i övrigt (äter gott också ibland, men inte överdrivet enligt mig själv). Styrketränar 1-2 ggr/vecka, (bara 30 min på lunchrasten men bättre än inget)
Har visserligen ett ämnesomsättningsproblem, och det är bland annat därför vikten skenat iväg uppåt. Men nu medicinerar jag för det, och mår ganska bra.
Vill så gärna tappa i vikt, inte för utseendets skull i första hand, men för att må bättre bli lättare och för att bli en bättre, smidigare och uthålligare ryttare.
Nu har jag börjat jogga, måste ju testa nåt nytt när det jag gjort tidigare inte fungerar. Nya svindyra skor är införskaffade. Vågar mig inte ut på vägarna hemma utan jag springer i skogen hemma så ingen ser mig - vill inte höra nån köttbullevarning :-). Jag joggar sakta och varvar med att gå, ökar på joggningen och det känns ganska bra. Ska även införskaffa pulsklocka så småningom.
Nu tänkte jag höra om det fInns någon här som gått ner i vikt med joggning/löpning som kan inspirera mig? Andra tips som kan vara av värde för någon i min situation?
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Johan H
1976 • Göteborg
#41
•
25 juni 2008 kl 16:14
Gilla
Ok, intressant att veta!
Då får jag ihop det logiska i det hela, Det är alltså så att kroppen antingen gör av med mer eller mindre energi än normalt så att resultatet ändå är

Den energi man äter - Den energi man gör av med = Viktökning/minskning

Teoretisk borde det funka med mindre energiintag eller fler aktiviteter fast då får man kanske ännu mer problem med sköldkörteln?
Karin
1960
#42
•
25 juni 2008 kl 16:30
Gilla
Ja, i teorin kanske. Men det är ingen ofarlig sjukdom. När man väl är där så är första fokus inte just att gå ner i vikt utan att få en hormonell balans. Mer aktiviteter orkar man knappast, ens om man ökar födointaget (vilket ju i teorin alltså borde betyda att man blir piggare)
Karin
1972 • Hudiksvall
#43
•
25 juni 2008 kl 20:17
Gilla
Hej Karin,

För att peppa dig kan jag berätta att jag gått ned ca 13 kg senaste året. Började jogga för knappt två år se´n och gick ned en del redan i början, men skadade mig så det blev lite "hattigt" ett tag. Precis som en del andra skrivit har det som hjälpt mig varit: REGELBUNDEN joggining - behöver inte vra spec långt eller fort, men minst 3 ggr / vecka och var ute minst en halvtimme varje gång. Ta det dock försiktigt i början så du inte skadar dig, det är så irriterande när man måste lägga ner just som man kommit igång. Att blanda gång med löpning i början är utmärkt. Inte FÖR långa pass bara, jag blndade upp med gång men hade nog lite för långa pass i början. Det finns ett bra kom-igång-program med många bra tips tycker jag på marathon.se. Även om det är på 14 veckor kan det naturligtvis vara bra att ibland ta om samma vecka ett par ggr innan man går vidare, allt för att skynda långsamt och minimera skaderiskren. Förbättringen i början kommer ändå om man är ute regelbundet. Se´n är det ju jättebra att du styrketränar också och varvar med annan träning.
Lycka till!

Här är länken till programmet. http://www.marathon.se//news/article.cfm?ThemeId=294
Per Jönsson
1959 • Eskilstuna
#44
•
25 juni 2008 kl 23:36
Gilla
Häng i bara, det finns inga genvägar. Beröm dig själv med att du har kommit igång, kom ihåg att sätta mål som är nåbara. Själv började jag i mars efter en resa till sydafrika med för mycket extra på kroppen. Har tills nu gått ner 15 kg på 3 månader, jag är 190 cm och väger idag 89 kg. Låt det ta tid och Lycka till
Per Arneng
1978 • Mölndal
#45
•
25 juni 2008 kl 23:47
Gilla
Man kan gå ner i vikt utan att röra en fena om man har koll på kalloriintaget eftersom kroppen bränner 1500-2500 kalorier per dag beroende på om man e man eller kvinna och lite andra parametrar. Så min rekomendation (utan att vara expert) är att räkna kalorier och använda löpningen som ett komplement och inte ett verktyg för att gå ner i vikt. Om man känner sig tvingad att springa så tröttnar man fortare tror jag.

Har varit med i viktklubb.se (som kostar pengar) och där kan man fylla i vad man ätit och motionerat så sköter den kalori budget beräkningarna. Funkar kanon bra. man kan ju sköta det själv men det är lättare med ett verktyg.
Karin
1972 • Hudiksvall
#46
•
26 juni 2008 kl 00:40 Redigerad 26 juni 2008 kl 00:43
Gilla
Ja, smaken är ju som baken. Man ska förstås använda det sätt man själv trivs med. Själv tycker jag det verkar urtrist att räkna kalorier, men trivs ganska bra ute i naturen och få röra på mig. Började springa regelbundet varannan dag istället och då har kilona så småningom trillat av (som en extra bonus i löpträningen), trots att jag äter en hel del gott. Klart man är olika. Vad som än passar dig bäst Karin så gör det på ett sätt du tror du kommer att trivas med i längden. Om du t ex väljer löpning: Tycker du om att "maxa" på 3 km - gör det ibland. Tycker du istället om att vara ute 1,5 timme i skogen och lufsa med några minuters jogginslag här och där - gör det. Tipsen i alla inlägg ovan kan du ju använda ändå, men man kan ibland modifiera det lite, så det passar i ens egen träning.
Lycka till igen.
Tone
1963 • Stockholm
#47
•
26 juni 2008 kl 14:33
Gilla
Jag kan trösta dig med att jag som har haft Hypoterios i åtta år har legat på en helt normal vikt (BMI 21) sen 4-5 år tillbaka då jag började löpträna regelbundet. En varning för stress dock, enligt undersökningar är det lätt att lägga på sig extrakilon om man stressar mycket, har att göra med stresshormoner.

Sara
1979 • Wales
#48
•
26 juni 2008 kl 19:28
Gilla
Lite sent svar, men ändå:

Fett är det bästa drivmedlet för kroppen (räknat som mängd energi per viktenhet) men det måste först omvandlas till något som musklerna kan använda sig av. Kroppen använder sig av fett som energikälla när den har god tillgång på syre och inte kör fullt ut. När du ligger på 50-70% av maxpulsen så använder kroppen fett som energikälla. När du ökar till högre procent så övergår kroppen till att använda främst kolhydrater som bränsle.

Men å andra sidan, kolhydraterna måste ju också komma från någonstans. :)

Hur det funkar, enkelt förklarat (om man skippar formlerna): http://www.sct.nu/traning/traningslara/energi.htm



Artikel om styrketräning: http://www.frihalsa.se/artiklar/traning/10-skal-till-varfor-tjejer-ska-styrketrana
Johannes Nyberg
1989 • Karlstad
#49
•
26 juni 2008 kl 20:36
Gilla
Jag började träna seriöst igen i Mars efter ett väldigt långt skadeuppehåll. Har gått ner 10-12 kg sedan dess, mestadels löpning då. Men även mycket annan träning såklart.
Johan Bäck
1971 • Örebro
#50
•
26 juni 2008 kl 23:05
Gilla
En av aspekterna som skymtar ibland i tråden är den kända tidsfaktorn - Karin vill uppnå resultat med hjälp av motion men det får inte ta för mycket tid; att toklöpa 5 km på 19 min eller att söndagspromenera samma sträcka på runt timmen bränner EXAKT lika mycket energi. Så för att spara tid - löp!

Nu kommer en och annan att hävda att fettförbränningen är större vid lågintensiv träning vilket inte gynnar Karin men det stämmer inte för även vid arbete mycket nära Vo2 max sker ett omvandlande av fett till användbar energi.
Resonemanget om den högre fettförbränningen vid lågintens-träning bygger på det faktum att en större ANDEL av energin kommer från fett, men gör man av med dubbelt så mycket energi så är fettförbränningen i joule eller kcal fortfarande nästan lika hög. Det är snarare bevisat att efter en lågintensiv aktivitet går kroppen omedelbart tillbaks till basalmetabolism (alltså det minsta som krävs för att hålla igång hjärta och andra organ samt hålla värmen) medan efter högintensiva aktiviteter, inklusive styrketräning, bibehåller kroppen en något högre "termogenes" - förbränning.
Karin
1960
#51
•
27 juni 2008 kl 08:21 Redigerad 27 juni 2008 kl 08:22
Gilla
Johan: Så har jag också tänkt att det måste vara: Att förflytta sig från en punkt A till en punkt B måste kräva X antal enheter i energi, oavsett om man går, springer, cyklar eller åker bil (fast bilen tankar man ju med bensin istället, och bilen har en större massa)

Och det sista du skriver blir ju som grädde på moset! Efterbränning :-)

Förresten: Vad är Vo2?
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#52
•
27 juni 2008 kl 08:55 Redigerad 27 juni 2008 kl 08:58
Gilla
Så om jag kör min bil mellan Karlstad o Stockholm så drar den lika mycket bensin oavsett om jag kör 90 eller 140.. :-)

edit: fördelen kan ju förstås vara att jag inte behöver hushålla med krafterna på nästa mara om jag kommer lika lång sträcka på samma tid oavsett nyttjande eftersom min lagrade energi är förutbestämd.. wow.. bara ge järnet alltså..
Johan H
1976 • Göteborg
#53
•
27 juni 2008 kl 09:06
Gilla
Peter: Det beror på vilken väg du kör :-)

Mest energi år alltid åt till acceleration och det går alltså åt mer energi för att få upp bilen till 140 än till 90.
Men skulle du alltid hålla konstant hastighet så går det (i teorin) inte åt mer energi att köra bilen i 90 km/h än 140...
(Men då har man ju förstås inte tagit hänsyn till det inte helt oväsentliga luftmotståndet)
Karin
1960
#54
•
27 juni 2008 kl 09:11
Gilla
Peter: Nej bilen drar ju mer i 140 än i 90, och det är ju precis det jag är ute efter :-)
Nä, vad jag menar/tror är de fysikaliska lagarna, att rörelseenergin mellan två punkter borde vara konstant. Men att man ska kunna se det så strikt förutsätter att man inte har en fysisk massa som man ska parera upp, vilket är fallet med en kropp eller en kaross.

Att en promenad 1h skulle vara likvärdigt med att jogga 1h tror jag således inte på.
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#55
•
27 juni 2008 kl 09:14 Redigerad 27 juni 2008 kl 09:16
Gilla
Johan:
Det är ju där det spricker, ingen vill ju gå ner i vikt i teorin.
Det kostar dessutom mer energi att bibehålla en högre hastighet med tanke på luftmotstånd, acceleration i varje frånskjut osv., vilket gör att jag hävdar att energiåtgången mellan A och B inte är konstant oavsett förflyttning.

Karin:
Självklart kommer man längre joggandes än gåendes, men ni hävdade att energiåtgången mellan A och B är konstant. Det var det jag svarade på. Men jag tycker helt klart du ska jogga istället för att gå :-)
Kristina Sund
1978 • Lindome
#56
•
27 juni 2008 kl 09:35
Gilla
Sen får du ju ta med i beräkningarna vad du faktiskt orkar. Att gå 10 km på 1h 40min fixar dom flesta men att springa 10km på säg 60 min är betydligt tuffare. Och även om energiåtgången i teorin skulle vara den samma så sliter det sistnämnda naturligtvis betydligt mer på kroppen.
Och gå 10 km fixar man varje dag utan att slita ut sig men att springa samma sträcka varje dag är betydligt tuffare.

I början handlar det om (framför allt om syftet är viktminskning) att gå/luffsa/jogga så långa sträckor du orkar - bättre lågt tempo länge än snabbt tempo kort tid.
Johan Bäck
1971 • Örebro
#57
•
27 juni 2008 kl 09:36
Gilla
Peter: nu gör du dej dummare än du är - du om nån borde veta att det är så oändligt mycket mer än tillgången på energi som avgör om du klarar en mara eller inte. Annrs skull dom mest lämpade att kuta Big Sur vara do enormt överviktiga amrikänarna *blink*

Karin: Vo2- max = den maximala syreupptagningen...
http://www.marathon.se/news/article.cfm?NewsId=367092
Olof Reimer
1959 • Saltsjö-Boo
#58
•
27 juni 2008 kl 10:12
Gilla
Apropå energiåtgång vid löpning och gång. I nedanstående mastodont-ppt (där man givetvis saknar föredragshållarens snack) finns grafer som visar att energiåtgången vid löpning och gång är lika vid ca 8 km/h. Över denna hastighet är löpning energieffektivare och under denna hastighet är gång effektivare. http://exbiomech.tamu.edu/kine627lecture/K627%5B1%5D.17.GAIT.ppt

ppt innehåller också analyser om effektivast steglängd, och för att glädja Peter, vilka hastigheter som det är energieffektivast att trava i :-)

Johan Bäck: Fettföränningen är maximal (i absoluta tal) vid "lactate increase above baseline", alltså den s.k aeroba tröskeln (ca 2mmol/l blodlaktat). Över denna intensitet faller fettförbränningen snabbt för att i princip bli noll vid MLSS (ca 4 mmol/l). Vid denna nivå, som motsvarar maximal fart, som man kan hålla under en timme, går hela kroppens aeroba kapacitet åt för att att förbränna det laktat som de arbetande musklerna producerar. Knappt en uns syre blir över för att förbränna fett...

se exempelvis: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/sites/entrez?Db=pubmed&Cmd=ShowDetailView&TermToSearch=14750010&ordinalpos=1&itool=EntrezSystem2.PEntrez.Pubmed.Pubmed_ResultsPanel.Pubmed_RVAbstractPlus.

Vad gäller viktnedgång spelar det dock ingen roll om kroppen förbränner fett eller kolhydrater, eftersom dessa är utbytbara och kan omvandlas fram o tillbaka i kroppen
Anniqa
1973 • Luleå
#59
•
27 juni 2008 kl 11:15
Gilla
Karin: Jag tycker att det har varit väldigt mycket fokus på viktminskning i alla inläggen. Inget dåligt med det, men själv har jag upplevt att om jag ändrar fokus från vågen till måttbandet istället så är det lättare att se resultaten. Började själv jogga förra sommaren, minskade några cm runt om, men när vintern kom så ville jag inte jogga. Var rädd för att halka ;) har promenerat med hunden ist. Nu i våras började jag jogga igen, är ute ca 3ggr/vecka. Har redan minskat 2 cm i midjan, och vägde mig faktiskt precis för att se om vikten hade minskat, jajamen -2 kg. Mitt tips är att ta dej ut några gånger, börja med att promenera/jogga. Sen ökar du med joggningen och tillslut så springer du av bara farten. Ta mått kring midja, rumpa o lår och måtta efter ca 1 mån. Jag lovar, du kommer att se resultat! Det viktigaste är att inse att detta är ett livslångt deltagande. Det finns inga genvägar som är bra, allt som Hollywoodkändisarna håller på med är ju bara skit!. Lycka till!
Mårten Hemström
1969 • Sala
#60
•
27 juni 2008 kl 12:02
Gilla
Jag håller inte med dig riktigt, Anniqa. Allt som Hollywoodkändisarna håller på med är inte alls skit. Kändisarna får faktiskt resultat, glöm inte det. Sedan kan man ju föredra de kändisar som når måttliga resultat, men ingen ska påstå att de inte lyckas med viktminskning.

Joggning leder inte till särskilt stor viktminskning. Däremot ger det superstora resultat att äta mindre och bättre. På fyra veckor kan man gå ner 4 kilo genom att gå på en normalstor diet. Kombinerar man detta med jogg så går det ännu lite fortare, men enbart jogg tar evigheter. Det tar ungefär tio timmars jogg att gå ner ett kilo. Det är flera veckor för de flesta motionärer.
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.