Löpning • Kom igång • 93 inlägg • 16536 visningar •

Någon som lyckats gå ner i vikt med löpning?

Karin
1960
#1
•
24 juni 2008 - 11:29
Gilla
Har testat det mesta tycker jag, men mitt fett verkar trivas på mig. Väger lite över 100 kg - till min fasa. Jag har en god grundfysik, rör mig dagligen minst 60 min lågintensivt (har häst). Äter frukost, äter bra mat i övrigt (äter gott också ibland, men inte överdrivet enligt mig själv). Styrketränar 1-2 ggr/vecka, (bara 30 min på lunchrasten men bättre än inget)
Har visserligen ett ämnesomsättningsproblem, och det är bland annat därför vikten skenat iväg uppåt. Men nu medicinerar jag för det, och mår ganska bra.
Vill så gärna tappa i vikt, inte för utseendets skull i första hand, men för att må bättre bli lättare och för att bli en bättre, smidigare och uthålligare ryttare.
Nu har jag börjat jogga, måste ju testa nåt nytt när det jag gjort tidigare inte fungerar. Nya svindyra skor är införskaffade. Vågar mig inte ut på vägarna hemma utan jag springer i skogen hemma så ingen ser mig - vill inte höra nån köttbullevarning :-). Jag joggar sakta och varvar med att gå, ökar på joggningen och det känns ganska bra. Ska även införskaffa pulsklocka så småningom.
Nu tänkte jag höra om det fInns någon här som gått ner i vikt med joggning/löpning som kan inspirera mig? Andra tips som kan vara av värde för någon i min situation?
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Sara
1979 • Wales
#21
•
24 juni 2008 kl 17:46
Gilla
En variant kan vara att styrketräna mer. Mer muskelmassa ger en högre ämnesomsättning eftersom muskler kräver mer energi för att hållas igång. Så om du försöker styrketräna 3 ggr/v och kanske lite mer än du gör nu så utvecklar du dina muskler och bränner mer fett mellan gångerna. När du styrketränar ska du träna stora och många muskelgrupper.

Något annat som är viktigt att tänka på är att du vill ligga i din aerobiska zon när du springer. Inte göra som jag och springa "för fort" och därmed bara träna aerobiskt. :)
Karin
1960
#22
•
24 juni 2008 kl 17:48 Redigerad 24 juni 2008 kl 17:49
Gilla
Sara: hur funkar det, aerobiskt menar jag?
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#23
•
24 juni 2008 kl 18:01
Gilla
Mig hjälper det oerhört. Det tar någon vecka innan man märker något men sen rasar kilona. Det är viktigt att man gör det regelbundet 4ggr veckan, och att längden på träningen är minst 45 minuter per gång. Jag tycker också att korta spår är bra där man kan ta flera varv. För det blir så lätt att utöka. När man kört sina vanliga 3 varv på 2km slingan så är det så lätt att är man är helt trött och slut bita ihop och köra ett varv till.

Styrketräning som Sara nämner är en väldigt bra kombination. Jag kör mest med gummiband hemma (finns på sportaffärerna) de är också enkla att ta med på resor. Jag ser på tv under tiden, eller bestämmer att jag inte får se vissa saker utan att styrketräna samtidigt. Tåhävningarna vid tanborstningen som någon tipsade om här var en väldigt bra idé. Kör det varje gång jag borstar nu. Man står ju ändå och gör inget vettigt förutom borsta gaddarna. Dessutom blir det väldigt väldigt regelbundet. Kosten är förstås viktig, men den blir självreglerande efter en tid. Mer träning ger bättre kost automatiskt för mig iallafall.

Stefan Rohm
1967 • Laxå
#24
•
24 juni 2008 kl 18:08 Redigerad 24 juni 2008 kl 21:51
Gilla
Av egen erfarenhet: ...jag har hållit på med idrott sedan jag var liten, har aldrig varit överviktig förrän jag slutade helt med idrotten för att hinna med att träna mina travhästar. Det innebar långa arbetsdagar och mycket konstiga tider att käka mat på, oftast inte mer än 1-2 mål mat om dagen och så såklart vägkrogarnas käk när man var ute på tävlingar. Efter några år med dåliga matvanor och väldigt lite motion (orkade att sko hästar konstigt nog), så plufsade jag till mig å det grövsta och fick till sist helt enkelt nog och bestämde mig för att göra något åt det.

Jag ställde av bilen i exakt 1 års tid och började cykla till ALLT...längre sträckor blev det kollektivtrafik. Gick ner ca 25 kg det året och jag blev ganska trött på att cykla så jag ställde på bilen igen och började löpträna istället. Vad hände då...? Jo, jag gick upp 4-5 kg istället, för att först ca 2 månader senare börja gå ner igen och tappade därefter ytterligare 10 kg, dvs totalt 35 kg på 18 månader.

De förändringar i kosten som jag gjorde under de här 18 månaderna var att lära mig att skyffla i mig en rejäl frukost varje morgon och se till att äta ofta och i lagom mängd, inget konstigt alls. Äter man ofta så blir man dessutom aldrig sådär vrålhungrig utan äter lagom mängd automatiskt...

Jag har aldrig varit särskilt tokig i godis, chips eller läsk, men kaffebröd har jag väldigt svårt att motstå. Men på helgen är det fritt fram för allt gott och onyttigt...! De här matvanorna har jag än idag och bra vanor ändrar man inte på.

Har man bara rätt motivation och psyke till det, samt är beredd att plåga sig lite och få ett bestående resultat så går det utan några större problem....det är jag ett levande bevis för...;-)
Samuel Sundberg
1973 • Vintrosa
#25
•
24 juni 2008 kl 18:15
Gilla
Du tänker helt rätt Karin! :)

Eftersom du redan har koll på hur mycket du äter tror jag att du ganska snabbt kommer att se resultat. Kombinationen joggning och cykling brukar vara bra eftersom cyklingen är lite snällare mot knän och fötter.

Det är en väldigt skön känsla när det lossnar i löpningen och man börjar kunna springa flera kilometer utan att gå. Klart beroendeframkallande! :)

Lycka till!
Magnus
Stockholm
#26
•
24 juni 2008 kl 18:41
Gilla
Har gått ner 11 kg sen i november tack vare träningen. Låg på 86 kg och begynnande medelåldersmage när jag bestämde mig för att nu fick det vara nog. Löpning och annan träning tillsammans med en striktare kost (inga kvällsmackor) samt minskat alkoholintag gjorde susen!
#27
•
24 juni 2008 kl 18:53
Detta inlägg har raderats
csaba
1973 • Malmö
#28
•
24 juni 2008 kl 19:17
Gilla
jag själv lyckas inte gå ner i vikt !
började springa förra sommaren. har sprungit mellan 5-8 mil i veckan 4-6 pass. sprungit många tävlingar i år bla. göteborgsvarvet och stockholm marathon.
och så seriös som jag har blivit så borde jag ha gått ner i vikt.
men jag lyckas inte. jag äter viserligen inte mindre (men inte heller mer), men har slutat äta onyttigt och dricker kanske max. 1-2 ggr/månad.

jag både väger mig och kollar midjemått. jag är kanske inte heller överviktig , men har otrolig komplex för magen, där den vägrar att gå ner.
nu är det hårdbantning som gäller (tänkte jag) över sommaren.
vill gärna gå ner 6-7 kg, mest för att bli snabbare (kanske redan till Berlin maran) och lyckas komma under 40 minuter milen.

så jag kan tänka mig att det är olika från person till person.
Karin Axelsson
1985 • Göteborg
#29
•
24 juni 2008 kl 19:28
Gilla
Inte heller riktigt min sak, men om man som förälder har svårt att få tiden att räcka till, varför inte ta med kidsen på löparrundan?

Jag sprang med mamma o pappa när jag var liten, kanske var 6-7 år. Bara ca 3,5-5 km, men ändå. Det var roligt :)
Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#30
•
24 juni 2008 kl 19:43
Gilla
Som du ser Karin så finns det massor av varianter.
Om du bara är motiverad så kommer det att gå bra för dig också, men se det långsiktigt, byte av livsstil typ.
Och om du nu skulle vara ute och cykla som du sa, det är bra för hälsan det också :-)
Anders Jelander
1964 • Perstorp
#31
•
24 juni 2008 kl 20:41
Gilla
Hej Karin jag började springa i början på året vägde då 93 kilo och är 174 lång
drog ner på maten och sprang på löparband, i början hände inte så mycket men varannan vecka så tog vågen ett skutt neråt ligger runt 70 kilo nu och springer 5 -7 mil i veckan tränar även magen med en magtrimmer så nu är man redo för beach 2008. Lite allvar nu jag tror att du borde simma två till tre gånger i veckan upptill joggen gå lite cykla lite spring mycket, händer det inget så vete fan. Det som blev positivt för mig är att nu kan jag äta ganska mycket och inte gå upp i vikt. Har aldrig sprungit förut tyckte det såg tråkigt ut men nu är man fast kan inte se någon annan jogga utan att själv vilja komma ut. Hoppas att du lyckas med dina mål
Hälsningar Anders Jelander.
Maria Ekroth
1971 • Hyltebruk
#32
•
24 juni 2008 kl 21:26
Gilla
Karin!
Jag har lyckats. Bestämde mig helt plötsligt för att min övervikt som kommit krypande ungefär ett kilo om året sedan 20-årsåldern var helt tillräcklig och skulle BORT!
När jag började för 3 år sedan var jag väldigt disciplinerad med vad jag stoppade i mig. Mängder av fibrer och minimalt med godis och fika. Inte tvärstopp med onyttigt, men bara smakbitar istället för stora bitar.
Började cykla, jogga och träna aerobics 2-4 ggr/vecka.
På ett år hade jag tagit bort 12-13 kg. Nu vill du säkert ha bort mer, men jag kan trösta med att jag lätt håller vikten nu, även om jag äter en pizza i veckan och småäter choklad varje dag. 1-2 fika/vecka på jobbet blir det också.
Jag har också häst och vet hur tiden är svår att få ihop. Men försök få till timslånga träningspass om det ska ge något. Sedan måste inte nödvändigtvis intensiteten vara jättehög.
Lycka till och kämpa på!
Karin
1960
#33
•
24 juni 2008 kl 21:45
Gilla
Å vad roligt att läsa om alla som lyckats. Nu siktar jag inte på beach 2008, kanske får nöja mig med beach 2010 :-) nä skämt åsido, går jag ner 10 kg så har jag vunnit mycket.
Karin: hade med mig grabben ut en gång, (11 år) han tyckte det var roligt! Han gillade att peppa morsan "lite till, du klarar att springa dit bort, kom igen nu!" Skulle blivit mer men sen blev han förkyld och sen har jag sprungit för sent på kvällen, men jag får försöka igen. Det är en gåva att ge barnen att man kan röra på sig.
Anette Björkman
1978 • Lund
#34
•
24 juni 2008 kl 21:55
Gilla
Jag känner mig lite kluven här. Har sprungit och tränat annat under en längre tid, med vissa avbrott för skador. Äter inte mycket godis eller så, men jag går inte ner i vikt. Börjar fundera på om jag ska helt börja väga maten nu, börjar bli desperat. På sista tiden har jag varit väldigt stressad till på köpet. Sovit kasst och helt plötsligt går löpningen åt skogen. Det är som vaderna låser sig efter ett par km och det går inte att springa en meter till. Känner mig förtvivlad.. var på spinning idag och det gick ok, men jag fick mjölksyra i benen så det sjöng om det.. Vill kunna träna utan problem och vill framförallt gå ner i vikt.
Maria Ekroth
1971 • Hyltebruk
#35
•
24 juni 2008 kl 22:01
Gilla
Spinning är faktiskt jättekul och en enormt effektiv fettförbrännare.
Bra som omväxlingsträning tror jag!
Jenny
1979 • mölndal
#36
•
25 juni 2008 kl 07:43 Redigerad 25 juni 2008 kl 07:46
Gilla
hej Karin! Under min graviditet gick jag upp 29 kg som jag sedan har fått kämpa för att bli av med. Det är först nu,när jag bara har 5 kg kvar som jag känner att jag klarat/orkat att börja jogga. Jag fick faktiskt hjälp av vårdcentralen - fick träffa distriktssköterskan 1 gång varannan vecka för tips,råd och peppning. Jag använde mej även av hälsovakten. Har massa kostplaner och sånt om du är intresserad. Jag slutade iaf helt med sötsaker och chips och sånt i 2 mån, åt efter tallriksmodellen och några frukter om dan. Jag förde mat dagbok i 2 v för att se vad jag egentligen gjorde för fel och det var små grejer mest men som ändå gjorde resultat att jag slutade med. Jag tycker,om du har ämnesomsättninsproblem, att du ska rådfråga din VC eller dietist. Tycker heller inte att du ska pressa dej för hårt med träningen i början så att du inte tröttnar efter några veckor. Några timmars rask promenad i veckan med hunden funkade för mej. Jag har också ont om tid : jag studerar heltid,jobbar extra, har två hundar,går som elev för att bli hundinstruktör och har sambo och en son på 3 år. Så jag vet att det kan vara svårt att få in träningspassen men satsa på tex 3 dar/v och en timme varje gång så kommer du igång bra. och framför allt - ha tålamod! Det tar tid för kroppen att fatta att man ändrat mat och motionsvanor men resultaten kommer komma sakta men säkert. Lycka till !!!
Johan H
1976 • Göteborg
#37
•
25 juni 2008 kl 15:24
Gilla
Vad händer med ämnesomsättningen när man har problem med sköldkörteln?

Det första man fick lära sig i fysiken var att "Energi kan aldrig förstöras, bara omvandlas till en annan form".
Det borde för kroppen innebära att den energi man äter
1. Åtgår för att hålla kroppen varm och få hjärtat att slå
2. Åtgår till rörelseenergi i form av fysisk aktivitet
3. Ej använd energi lagras i form av fett för senare bruk.
4. Restprodukter (Urin, avföring, Fast det kanske inte innehåller någon energi?)

Så min fråga är egentligen vad som händer vid "störd" ämnesomsättning?
För att fysikens lagar skall gälla måste det ju vara så att kroppen håller lägre värme eller "internt" jobbar mindre på något konstigt sätt. Någon som vet eller har en kvalificerad gissning?

Jag tycker själv att jag har problem åt andra hållet, Att jag inte tar upp den energi jag trycker i mig (kan vara inbillning).
Kristina Sund
1978 • Lindome
#38
•
25 juni 2008 kl 15:29 Redigerad 25 juni 2008 kl 15:32
Gilla
Johan: Här har du lite fakta från sjukvårdsupplysningens hemsida ang struma/förstorad sköldkörtel. Besvara inte din fråga helt men lite mer info i allafall:
__________________________________________________________

Körtelns viktigaste uppgift är att styra ämnesomsättningen i kroppen. Styrningen sker genom hormon som bildas i sköldkörteln och som heter tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3.

Sköldkörtelns funktion styrs i sin tur av hormonet TSH, tyreoideastimulerande hormon, som bildas i hypofysen i hjärnan. För att det ska vara balans i kroppen måste hormonerna produceras i lagom mängd.

Om man har struma och även har för mycket sköldkörtelhormon i kroppen kan ämnesomsättningen bli för hög och man kan drabbas av hjärtflimmer.

Om man har struma och ämnesomsättningen blir mycket låg kan man behöva vårdas på sjukhus.
____________________________________________________________

Hypertyreos gör att kroppen går på högvarv
Hypertyreos, för mycket sköldkörtelhormon, kan ge besvär som
oro, rastlöshet och nervositet
darrningar och skakningar
hjärtklappning
sömnsvårigheter
svettningar och värmekänsla
trötthet
ökad aptit
diarré
viktnedgång
utstående ögon.

Hypotyreos gör att kroppen går på lågvarv
Hypotyreos, för lite sköldkörtelhormon, kan ge besvär som
trötthet
viktuppgång
svullnad i ansiktet och kring ögonen
heshet
frusenhet
tröghetskänsla
förstoppning
håravfall
torrt hår
Grov, fårad hy.


_________________________________________________________
Karin
1960
#39
•
25 juni 2008 kl 15:40
Gilla
...och går man upp i vikt så är det alltså hypOtyreos man har.

Tempen sjunker, pulsen sjunker, humöret sjunker, allt går på lågvarv och inte ens hjärnan fungerar som den ska. Och om man trots allt tar den där raska promenaden som man tidigare brukade bli pigg av, så blir man totalt dränerad och orkar kanske inte ens upp ur sängen dan efter. Det enda som funkar är fettinlagringen :-(

Mer läsning för den som vill fördjupa sig: http://www.thyroid.se




Olof Reimer
1959 • Saltsjö-Boo
#40
•
25 juni 2008 kl 15:45
Gilla
Johan: Att du inte tar upp all energi du stoppar i dig kan ju bero på låg absorbtionseffektivitet i tarmarna, dvs mycket av energin i maten passerar ut "den andra vägen".

Energi kan ju inte förstöras, så när kalorierna väl absorberats från tarmarna så kommer den kemiska energin att lagras, eller omvandlas till värmeenergi eller rörelseenergi.
Verkningsgraden i musklerna är dock aldrig bättre än att 30 % blir rörelseenergi och 70% värme, av den kemiska energin som förbrukas. En bilmotor ligger på ungefär samma effektivitet...

Om man har låg ämnesomsättining så borde man vara kall/frusen
Om man har hög ämnesomsättning borde man vara varm/svettig
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.