Löpning Skador & Rehab 27 inlägg 30706 visningar

Fat pad syndrome/Hälkuddeatrofi

Stina Brask Bilén
1974 • Göteborg
#1
28 januari 2013 - 06:08
Gilla
Hej

Någon som vet något om Fat pad syndroem/Hälkuddeatrofi?

rehabmöjligheter?
rehabtid?
går det att springa igen, alls?
kan man underlätta genom att ändra på löpsteget?

Gärna egna eller andras erfarenheter. Googlat har jag gjort till förbannelse och jag har även bokat en tid hos sjukgymnasten i morgon.

Jag har bara haft småont i ca en månad och det har inte hindrat träningen(hahaha) men på löpturen i går så fick jag gå hem efter 6 km. Tittar man på hälen vid belastning, så ser man vita kulformade fläckar ca 5-10 st runt om hela hälens baksida.

Tack på förhand, från en nedslagen löpare som målat faen på väggen och ser löpning som ett avslutat kapitel....
< < < 1 2 > > >
Victoria
1970 • Mölndal
#2
28 januari 2013 kl 15:23
Gilla
Kanske sjukgymnasten kan visa dig hur man kan tejpa upp och på så sätt stötta upp hälkudden.
Att lägga över löpsteget till mitt/framfot kan ju vara en idé.

Lycka till!
Pekka
1976 • Sundsvall
#3
28 januari 2013 kl 15:54
Gilla
Jag har också uttrampade kuddar. När det började göra ont ignorerade jag smärtan och fortsatte. Till slut gick det inte längre och precis som du trodde jag att det var slutlöpt. Jag besökte en läkare, en sjukgymnast och 2 naprapater. Bara läkaren tyckte jag skulle vila från löpningen. De andra ansåg att vila var det sämsta alternativet.

Hos ena naprapaten fick jag laserbehandling. Det hjälpte delvis, men det är fortfarande inte bra. Jag fick lära mig hur man tejpar hälarna, vilket är nödvändigt för att man inte ska trampa sönder hälarna ännu mer.
Rehabtiden beror nog på hur allvarlig skadan är (1-6 månader påstår läkaren). För mig är det över 1 år nu, så jag tror det är kroniskt.
Tejp och att springa längre fram på foten har varit lösningen för mig. Det tog några månader att få upp fart och uthållighet med nytt löpsteg, men det känns helt fantastiskt att kunna springa igen.
1971 • Kristianstad
#4
28 januari 2013 kl 15:59
Gilla
Hej Stina.

Tror inte du behöver måla fan på väggen, jag gick med "punka" i hälen under 8år som jag hela tiden trodde var hälsporre men som hos en duktig sjukgymnast visade sig vara Heel Pad Syndrom.
Smärtan kom varenda gång jag skulle ut på löppass och det var såååå tröttsamt.

Jag fick 2 sprutor med natriumklorid/smärtstillande som hjälpte till att återuppbygga den skadade vävnaden, mellan behandlingarna gick jag med tejpad häl. Några månader senare var jag helt smärtfri, och har sedan dess sprungit marathon och annat kul utan smärta.

Här är lite info från gänget som fixade min häl.... http://www.iklinik.se/heal-pad-syndrom-punkterad-halskudde/

Lycka till :)
Stina Brask Bilén
1974 • Göteborg
#5
28 januari 2013 kl 16:28
Gilla
@ Tony! Nu väljer jag att bara ta med mig ditt inlägg när jag ska ta mig vidare ur detta. Så härligt att höra att du är fri att springa igen, och långt dessutom. Behövde du lägga om löptid, fortsätta vara tejpas eller skaffa inlägg av ngt slag?

@ Pekka! Härligt att du också springer igen. Hur gör man för att enklast lägga om löpsteget och har du fått upp samma fart som innan? Fick du inget tips om inlägg eller hälkopp?
1971 • Kristianstad
#6
28 januari 2013 kl 17:40
Gilla
Hej igen Stina.

Innan behandlingen så provade jag på div. egenlösningar för att få bort smärtan, tejpning fungerade hyfsat men det var ingen permanent lösning för mig. Jag sydde s.k Strassburg-strumpa, detta funkade absolut inte (pga. felaktigt självdiagnotiserat att jag hade hälsporre)

Jag hade turen att träffa på en duktig sjukgymnast här i Kristianstad som snabbt kunde sätta rätt diagnos, mycket för att hon själv haft Heal Pad Syndrome på sina bägge hälar och fått det åtgärdat med injektion. Så hon rekommenderade mig att ta kontakt med någon som utförde den behandlingen (finns par stycken i landet)

Själva sprutorna gjorde ont så in utav he_ve_e, tror inte jag spottat ur mig så många svordomar som medan man tryckte in lösningen i hälen. De 2 sprutorna fick jag med 1 veckas mellanrum. Sen tog jag det lugnt några veckor innan jag satt igång med löpningen.
Det kändes fortfarande lite i början men släppte mer och mer allt eftersom vävnaden stärkte och byggde upp den skadade hälen.

När jag var helt smärtfri var det så rolig att löpträna så jag gasade på för mycket och fick andra besvär (benhinnor, knä osv) ;)

Idag springer jag utan hjälpmedel, ingen tejpning, inga inlägg osv. Jag gjorde denna behandling okt 2011 och har successivt ökat mängden. Löptekniken har jag ändrat något, från häl till att mer försöka landa mitt på foten och att korta ner löpsteget/öka stegfrekvensen, men denna förändring hade jag gjort även om jag inte hade haft problem tidigare med hälen.

Hoppas det löser sig med din dumma häl och att du träffar på en duktig sjukgymnast/klinik som kan ge dig rätt vägledning från början.

Stina Brask Bilén
1974 • Göteborg
#7
28 januari 2013 kl 18:33
Gilla
Googlesjälvmedecinering känner jag väl till.... Aldrig blir jag så gammal och klok att jag söker hjälp direkt!

Får se vad sjukgymnasten kommer fram till i morgon. Men han är välkommen att injicera vad fasiken han vill i min häl, bara den blir snäll igen. Tack igen för dun solskenshistoria!
Pekka
1976 • Sundsvall
#8
28 januari 2013 kl 18:57
Gilla
Tony har gett mig hopp. Hittar ingen här uppe som jobbar med injektioner. Jag har nån enstaka bubbla kvar, så kanske det läker i år.

Jag köper oelastisk tejp med bra klister. När jag tejpat känner jag inte av hälarna. När jag promenerar använder jag fotbäddar utan att tejpa. Kan man inte belasta hälarna är det viktigt att resten av foten får stöd. Blir annars lite jobbigt att gå omkring på tå.

Angående löpningen så var det väldigt enkelt att ändra löpsteget. Eftersom hälarna är såpass känsliga så märker man direkt när man belastar dom för mycket. Farten är inte som innan, men det går bättre för varje pass.

Jag provade mjuk hälkopp, men behöver något styvare som håller ihop runt hälen. Kinesiotejp fungerar om man bara ska promenera. Mina fotvalv blev direkt väldigt höga av framfotslöpningen, så jag skaffade nya lite styvare fotbäddar. Vanliga iläggsulor ger inte mycket stöd i hålfoten.
Stina Brask Bilén
1974 • Göteborg
#9
29 januari 2013 kl 08:53
Gilla
@ Pekka: menar du att fettbubblorna som syns utanpå hälen har försvunnit, dvs alla utom en?

@ Tony: såg man fettbubblor på dina hälar också?
1971 • Kristianstad
#10
29 januari 2013 kl 09:23
Gilla
@Stina,
Nopp, inga fettbubblor. Det enda man kunde utröna var att den ena fotens hälkudde var något "plattare" än den andra.
Stina Brask Bilén
1974 • Göteborg
#11
30 januari 2013 kl 07:55
Gilla
Diagnos. irriterad och småläckande hälkudde. Fortfarande bra svikt i den, så långt ifrån kollaps. Jippi!

Löpvila tills symtomen är borta, allt från 1-3 månader. Ska få små gjutna plasthälkoppar som skall hålla fettet på plats. Dessa används så mycket som möjligt och även i löparskorna senare om det funkar att springa i dem. I övrigt skall löpsteget läggas över till framfoten och inför detta har jag fått stärkande övningar för vadmuskulatur och hålfot.

Så, absolut skönt att det inte var värre men synd att Göteborgsvarvet förmodligen brinner inne i år. Men jag vet att jag ska vara nöjd med utgången, jag måste bara landa i ordet löpvila och hitta andra alternativa träningsformer.

1971 • Kristianstad
#12
30 januari 2013 kl 17:20
Gilla
Skönt att det inte var totalpunka :) Låter som om du får rehaba dig med spinning ell liknande, lycka till.
Pekka
1976 • Sundsvall
#13
30 januari 2013 kl 18:31
Gilla
"irriterad och småläckande hälkudde"
Låter bättre än omdömet jag fick. -Här var det inte mycket till dämpning.

Har du inte ont, tycker jag inte du ska vila från löpningen. Tejpa och börja springa på framfoten, så klarar du varvet ändå. Jag gjorde också lite tåhäv och annat innan jag började springa. Framfotslöpningen stärker underben och fötter galet mycket mer än rehabövningarna, så börja så snart som möjligt.

Cykla är ypperligt komplement. Man blir tyvärr lite stel av det, vilket inte märks förrän man ska springa. Utsidan höften brukar kännas.
Maria
1980 • Gävle
#14
30 januari 2013 kl 22:12
Gilla
Tycker att symtomen låter obehagligt välbekanta... :( Misstänker att det finns risk för att jag har nåt liknande. Dock relativt lindrigt än så länge. Är det nån som råkar ha nån länk till en beskrivning eller bild på hur man tejpar? Kan ju inte skada att prova.

@Stina: Tur att det inte verkar vara helt kört. Hoppas att du kommer ut i löparspåret snart.
Stina Brask Bilén
1974 • Göteborg
#15
31 januari 2013 kl 11:42
Gilla
@ Maria: jag har använt denna videon http://www.youtube.com/watch?v=ETht5tE0r-I

Så här ser min häl ut dessutom bilden längst ner på sidan http://www.inlaggsmakaren.se/diagnoser/heel.htm

@ Pekka: klart att det drar i löptarmen men jag ska nog vila en vecka eller två i alla fall...... sedan så! Jag fick rådet att köpa vanliga skor med bra dämpning i främre delen av skon så att kuddarna i fram inte tar för mycket stryk. Cyklar gör jag dagligen till och från jobbet och eftersom jag inte kan transportcykla utan bara pressapåfortsomtusancykla så håller jag flåset uppe.

Läste på nätet att en rekommendation inför att börja löpa på framfoten ska vara att först kunna göra 30 st långsamma tåhävningar per ben på ett ben, så i dag har jag ONT i vaderna men på ett bra sätt.
Pekka
1976 • Sundsvall
#16
31 januari 2013 kl 12:59
Gilla
Väldigt mycket tejp han använde i videon. Jag tar några remsor färre. Man lär sig hur mycket som behövs. Däremot drar jag en remsa över foten också, annars släpper det gärna när jag svettas.

När jag började körde jag gå/springa varannan lyktstolpe. Med vadkompression orkar man längre. Fast man kanske lurar kroppen och får ont på andra ställen.
Maria
1980 • Gävle
#17
31 januari 2013 kl 14:21
Gilla
Tack för länken, bra video. Ska köpa en rulle tejp och prova.
Som tur är springer jag rätt långt fram på foten så det gör mindre ont att springa än att gå, men det kan nog vara bra med lite extra stöd på långpassen.
Alexandra
1991 • Bromma
#18
26 februari 2013 kl 15:27
Gilla
Aj aj, igår slog jag i bakre delen av hälen rejält vid ett fall mot ett hårt stengolv. Inte från någon höjd dock. Men jag går tillfälligt med kryckor efter op av Mortons som jag har dragits med i 2,5 år. Sedan 1 år tillbaka har jag pga det inte kunnat löpträna men jag ser ljuset nu i.o.m att skiten ska vara bortopererad! Åter till min häl nu... Kryckan slant på det hala stengolvet och bakre deln av hälen fick ta emot hela fallet. Hur stor är risken tror ni att jag i fallet slog sönder hälkudden?? Det gör fortfarande ont när jag sätter ned hälen i golvet och hälen är fortfarande svullen. Hur länge bör man vänta och se om smärtan efter skälva slaget lägger sig innan man söker hjälp?
Pekka
1976 • Sundsvall
#19
26 februari 2013 kl 16:32
Gilla
Jag gissar att din hälkudde har klarat sig. Det brukar vara stötar underifrån som skadar den. När du kan belasta hälen, så kan du gå till en sportbutik och ställa dig barfota på en spegellåda. Då ser man tydligt om den är punkterad.
Hoppas det ordnar sig. Vet hur tragiskt det är att inte kunna springa.
Alexandra
1991 • Bromma
#20
26 februari 2013 kl 16:39
Gilla
Tack för svaret! Ja alltså jag satte ju i bakre delen av undersidan på hälen, snett liksom. Okej, så det syns alltså alltid på utsidan om hälkudden är paj?

Ja men verkligen, kände nästan att jag ger upp nu, senaste 2,5 åren så har jag haft Mortons, hälsporre och plantar fibromatos. De två förstnämnda är på väg att ordna upp sig nu (känner ej av hälsporre längre) och det sista har jag inte så stora problem av så att löpning och annan träning blir lidande. Vore ju bara så jävla typiskt om ännu en skada som dessutom verkar vara mer eller mindre kronisk skulle hindra mig från löpningen nu!
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.