Vad är det för fel på folk?

Mona M

1971 • Östersund

#81

•

31 december 2012 kl 13:51

Gilla

@Micke
Våldtäktsmän kommer nog i alla sorters former och kläder tyvärr.
är man rädd så är man nog rädd överlag och tänker inte rationellt *gissar*.
Personligen skulle jag nog vara mera rädd för en löpare i tights som lätt kan springa efter och ikapp och dessutom får av sig kläderna på ett par sekunder, än en snubbe i jeans som är ute med hunden.
Men jag har å andra sidan fullt upp med att andas när jag springer och har inte tid (eller hjärnkapacitet) att fundera så mycket över potentiella våldtäksmän ;-)

Adam Crona

1968 • Helsingborg

#82

•

31 december 2012 kl 14:23

Gilla

Jag mötte en och hejade, han hejade tillbaka =) Men det kanske bara händer i Helsingborg =)

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

#83

•

31 december 2012 kl 14:27

Gilla

Micke, det tar inte femtio år att ändra på sånt här, om vi vill. Det behövs bara en kritisk massa, att det uppfattas som normalt. Det ligger ju egentligen nära tillhands för de flesta, så det är ju egentligen inget nytt beteende.

Micke Larsson

1971 • Norge

#84

•

31 december 2012 kl 15:42

Gilla

Mona: "får av sig kläderna på ett par sekunder".

Du har inte sett mig dra loss svettiga tights. Jag lovar att tanter med rullator skulle hinna undan.

Klas: Min högst personliga uppfattning är att det, åtminstone här, är väldigt långt från att uppfattas som normalt att hälsa. Nästan varje gång jag försöker möts jag av en åvemfanedurå-blick. Om det så bara skulle ta två år (fast jag tror mer på 50) att uppnå den kritiska massan är det inte värt det.

Jenny-Ann Brodin Danell

1972 • Umeå

#85

•

31 december 2012 kl 15:43

Gilla

Min erfarenhet är att ju sämre väder det är - och ju mer obskyr tid själva rundan äger rum på - desto fler hälsar. När man springer i minus 15 grader, i halv snöstorm, så hälsar de man möter (inte för att brukar vara så många, men ändå). Likaså tidiga söndagmorgnar. Och på midsommardagens morgon. Och om man springer riktigt sent på kvällen. Och i spöregn ;) Ibland är väl hälsningen mest en plågad grimas, men budskapet går fram i alla fall.

Rebecca

1989 • Danderyd

#86

•

31 december 2012 kl 15:56

Gilla

Ja när man springer (enligt andra) på udda tider så hälsar fler... Kanske för att det är tydligare att man delar detta "galenskap" som att springa på nyårsdagen kl 8.00.

Ang att kvinnor inte möter blicken, jag är rätt mörkrädd av mig och möter nog inte alltid mäns blickar. Extra jobbigt blir det om de kommer i högre fart bakifrån...

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

#87

•

31 december 2012 kl 15:58

Gilla

Tror att Jenny-Ann är nåt på spåret där, det blir mer en "vi som kämpar här har nåt gemensamt"-känsla vid dessa tillfällen, jag har precis samma erfarenhet. Om man däremot försökta hälsa på alla man möter nere vid Tanto en vårkväll i skymningen så skulle man nog ses som lite knäpp (och andfådd...)

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

#88

•

31 december 2012 kl 16:56

Gilla

Micke, jag menar att samma människor skulle hälsa i en annan situation, t ex i skogen. Det är inget nytt beteende. Det handlar bara om att vidga konventionen.

Det är förstås helt OK att du inte ids, men vad tycker ni andra?

Om det finns många som vill ha en ändring, så tror jag det går. För att man ska orka föregå med gott exempel, så måste man ha anledning att tro att många andra vill och gör samma sak.

Hur man hälsar spelar nog också en viss roll. Att vinka känns överdrivet och kan nog uppfattas som knäppt. Att cyklister och bussförare vinkar beror ju på att man inte hinner uppfatta ansiktsutryck. Tummen upp är ju ett betyg och kan nog tolkas som en invit om man inte utmärker sig på annat sätt än genom att springa. Ögonkontakt och en leende nick i samförstånd är väl lagom tycker jag ;-)

Mona M

1971 • Östersund

#89

•

31 december 2012 kl 17:03

Gilla

@Micke
Hehe, sant.
Nu när du säger det så kan jag nog känna mig rätt säker själv också då jag är rätt "inbrottssäker" efter några km :-D

Michael Olsson

1983 • Stockholm

#90

•

31 december 2012 kl 17:12

Gilla

Skitsnack, jag har också gjort det där testet och nästan alla hälsade tillbaka! Antingen så ser du väldigt farlig ut eller så är löpare generellt otrevliga. Jag åkte skidor och 90% hälsade tillbaka! Och ja, det var i Stockholm!

Helena E

1972 • London

#91

•

31 december 2012 kl 23:36

Gilla

@Klas: Beror väl lite på hur man vinkar också, jag håller med om att busschaufförvinken helt klart kan se dum ut men tror nog att ögonkontakt och leende mitt under snabbdistanse eller intervaller kan se bra mycket knäppare ut än en snabb rörelse med handen - åtminstone om man har liknande uttryck som på en del loppfoton man sett på sig själv där man tror man ler mot kameran :-D

Jörgen Nilsson

1974 • Bor

#92

•

1 januari 2013 kl 11:11

Gilla

Var ute på ett långpass för ett tag sen, får för mig att kolla in i bilarna som man möter för att se om det är nån man känner igen. Döm om min förvåning när jag ser en bilist som sträcker sig framemot rutan, skiner som en sol och vinkar glatt! Ingen aning om vem människan var, men jag hann vinka tillbaks iaf och snacka om att det gav mig energi resten av det passet!

Lennart

1971 • Vallentuna

#93

•

1 januari 2013 kl 11:28

Gilla

Jag måste bara berätta vad jag var med om igår när jag var funktionär på Nyårsloppet i Vallentuna. En av mina uppgifter var att visa vägen vid en korsning. Då kom det fram en alkis till mig och var väldigt sur över att vi hade arrangerat ett lopp. Han var riktigt förbannad över det. Han gick mot mig samtidigt som han skrek skällsord. När alkisen stod bredvid mig skrek han diverse skällsord rakt i mitt ansiktet. Han var hotfull, knuffade, och drog i min jacka. En helt rubbad typ.

Alkisen tyckte att vi var idioter som hade arrangerat ett lopp som gick på gångvägarna. Han tyckte att vi skulle ordna ett lopp som gick på Väsbyvägen istället. För er som inte bor i Vallentuna kan jag berätta att man inte springer på Väsbyvägen. Den vägen är för stor för det.

En helt bisarr händelse som inträffade samtidigt som det sprang förbi löpare. Undra vad de löparna tänkte när de såg en person stå och knuffa och skrika på en funktionär som står och visar vägen.........

Wanja Strid

1980 • Segeltorp

#94

•

1 januari 2013 kl 11:51

Gilla

Springer jag inne i Stockholm så brukar jag le och nicka mot mötande löpare, reaktionen tillbaka är lite olika. Springer jag hemma på landet så hejjar jag glatt på alla jag möter och springer förbi oavsett färdsätt (sällan jag möter löpare hemmavid men gående, ridande, cyklister och div motorfordon). Delar med mig av glada tillrop av olika slag också. Det brukar alltid uppskattas och livar upp mitt pass.

Tobias Hartzell

1980 • Gläshed

#95

•

1 januari 2013 kl 12:54

Gilla

Träffade 10 promenerande personer på rundan. 9 hälsade tillbaks. Den som inte hälsade var en medelålders man som såg sur ut. Han var kanske bakfull... :)

Mötte även en löpare, vilken jag applåderade lite till och gjorde tummen upp. Fick ett fantastiskt stort leende och en upptumme tillbaks.

Till sist mötte jag en cyklist som hälsade på mig.

Så, jag antar att det är lite "trevligare" på mindre orter.

Andreas Åkesson

1987 • Råcksta

#96

•

1 januari 2013 kl 13:28

Gilla

I början av min löpkarriär detta år, så kände jag inte av att det var kutym att hälsa på löpare. Men det var några som hälsade på mig och jag hälsade tillbaka. Så nu försöker jag förgylla andra löpare genom att hälsa, ibland får man gehör, ibland inte. Det ska ju vara kul att löpa och möta andra löpare i spåret, som kämpar på. Helt klart. (:

www.runandreasrun.se - Frihet är att springa

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

#97

•

1 januari 2013 kl 13:50

Gilla

Jag brukar oftast hälsa på ett eller annat sätt och ibland också passa på att peppa andra löpare. Min uppskattning är ungefär hälften hälsar tillbaka och lite fler män än kvinnor. Men det är däremot sällan någon annan som hälsar först.

Det kostar så lite att vara trevlig. Visst, ibland vill man inte och ibland tänker man inte ens på att hälsa för att man är trött eller i sin egen bubbla. Men jag tycker att det är en trevlig vana.

Caroline Andrén

1965 • Värmdö

#98

•

1 januari 2013 kl 16:33

Gilla

Behandla andra som du själv vill bli behandlad är ju ett gyllene talesätt!
Jag kommer att fortsätta heja för det gör mig själv glad att få ett HEJ av någon jag inte känner!
Dagens resultat: 1 hej av 1 möjlig. Alltså 100 Procent :)

Acke5

1959 • Göteborg

#99

•

1 januari 2013 kl 17:34

Gilla

Försökte de prata med dig, eller ...?

Faktiskt ganska bekymmersamt; det där med att vara man och springa ikapp en kvinna. Springer jag "mycket" fortare så går det bra, men det värsta är om man bara är lite, lite snabbare. Det tar ju en evighet att komma förbi, det känns ganska "påträngande" och jag tror inte att det uppskattas av alla, att få en okänd karl som sällskap i spåret. Inte har jag lust att förstöra mitt pass genom att ändra tempo, eller välja annan väg, så vad gör man.

Rebecca

1989 • Danderyd

#100

•

1 januari 2013 kl 18:39 Redigerad 1 januari 2013 kl 19:02

Gilla

Kanske pratar? "Heeej tjej jag ska inte våldta dig". Haha.