Löpning • Skador & Rehab • 82 inlägg • 29849 visningar •

Hypotyreos

Jan Thor

1979 • Strängnäs

•

23 september 2009 - 21:06

Gilla

Hej alla löpare

Är det någon mer här som har hypotyreos? (för lite sköldkörtelhormon)

Hur lång tid tog det innan ni mådde bra efter att ni kommit upp i rätt dos medicin?

Hur gick det med löpningen under tiden och efter?

Har ni kommit tillbaka till 100% av vad ni klarade innan eller bättre?

Det är 2 ½ månad sen det upptäcktes att jag hade hypotyreos och då hade jag inga symptom förutom svullnaden på halsen, nu har jag symptom så det räcker. Jobbar halvtid för att orka med vardagen, sover hur mycket som helst och måste endå sova middag efter jobbet för att orka med eftermiddagarna/kvällarna.

Jag har inte sprungit sen Stockholm marathon, först pga stukad fot och sen började det här. Nu finns det inte en chans att fixa en löptur oavsätt längd.

Har börjat sikta framåt och anmält mej till Göteborgsvarvet iaf, har en förhoppning att börja träna senast efter nyår.

Vill ni inte skriva er sjukdomshistoria på nätet så går det bra att skicka ett pm till mej också :)

// Janne

< < < 1 2 3 4 5 > > >

Frida

1986 • Sollentuna

•

23 september 2009 kl 21:55

Gilla

Hur lång tid tog det innan ni mådde bra efter att ni kommit upp i rätt dos medicin?
- ungefär 9 månader.

Hur gick det med löpningen under tiden och efter?
- inte så bra. fick "komplikationer" med för lite b-12 och helt tömda järndepåer, vilket tog 3 månader att rätta till med spurtor. innan jag ens hade upptäckt min hypo så gick det inte heller så bra med löpningen, främst pga. ständigt tunga ben, ständigt flåsande på även lätta belastningar, musklerna återhämtade sig pissdåligt efter pass och var alltid sliten, och jag blev INTE bättre trots alla möjliga ansträngningar (även vila!;=) i träningen. men nu jävlars börjar det gå bättre igen - ETT ÅR EFTER medicineringen började! så: håll ut!

Har ni kommit tillbaka till 100% av vad ni klarade innan eller bättre?
- jag är nog på 90-95% nu ungefär, men snart 100 och sen däröver!

- kan du inte träna litegrann även fram till nyår, även om medicinen inte är helt inställd och hela din kropp går på sparlåga och inte fungerar optimalt så tror jag (vet) att lite är bättre än inget. med lite bibehållen muskelmassa och hålligång på flåset blir det lättare att komma tillbaka i full styrka så fort du repar dig medicinskt.

lycka till, skriv gärna o/e fråga om det är något..
/hon som börjar se ljuset i tunneln

Pia Johansson

1979 • Växjö

•

24 september 2009 kl 08:05

Gilla

Jag vet ännu inte om jag landat på rätt nivå.. Fick diagnosen i fabruari, mitt i brinnande graviditet, så jag fick höga doser Levaxin direkt för att förhindra för tidig födsel. Har sen dribblat lite fram och tillbaks med doseringen, men jag kände verkan av Levaxinet efter ett par veckor.Sänkte dosen en vända och då tog det också ett par veckor innan jag började märka att doseringen var för låg.

Jag vet inte när jag fick sjukdomen så jag kan inte säga exakt hur det var innan och efter, men jag kan säga att jag har aldrig mått så bra eller sett så stor effekt av träningen som nu. Inser att jag förmodligen haft en nedsättning under ett par år.

Lycka till - när det väl vänder kommer du att märka skillnad, det är jag övertygad om. För mig var det iaf så - vill du veta mer så får du gärna fråga..

•

24 september 2009 kl 18:13 Redigerad 24 september 2009 kl 18:14

Detta inlägg har raderats

Tone

1963 • Stockholm

•

24 september 2009 kl 21:43

Gilla

Kan trösta dig med att när du väl ställt in rätt dos, så kommer du att känna dig precis som innan, om inte bättre! Och glöm inte att det är inte exakt, det är bara du som kan bedöma när dosen är helt rätt, när du mår bra. Dina värden säger inte allt. En del mår bättre av att ha en lite för hög dos (enligt värdena). Har ätit Levaxin i nio år och känner mig helt frisk. Håll ut, det blir bättre.

Jan Thor

1979 • Strängnäs

•

25 september 2009 kl 07:24

Gilla

Tack för alla svar!

Jag håller ut och hoppas att det blir bättre snart och då jäklar ska jag springa :)

Känns bara så meningslöst just nu när man inte orkar något.

Igår så kunde jag inte ta bilen till jobbet så det blev cykel och på vägen hem så regnade det lite när jag startade men efter typ 200m så började det ösregna! jag trampade på som 17 hem (1km) och det var helt klart värsta ansträngningen sen jag blev sjuk. När jag kom hem och fick av mej kläderna så kollapsade jag på soffan och sov en stund, kände mej sen helt yr och borta resten av kvällen.

Peter: tyvärr beror det inte på soyaprodukter, minns inte ens när jag åt något med soya sist.

Ulrika Ax

1970 • Stockholm

•

25 september 2009 kl 09:23

Gilla

Jag drabbades av Graves sjukdom som är en slags HYPERthoros, alltså för höga värden. Efter en hel del läbbig medicinering och till slut bortoperation av sköldkörteln sattes jag på Levaxin. Eftersom jag var sjuk så länge (ca 2 år) hade mina muskler och min kondis totalt sjunkit i botten. Det tog mig ca ett år att komma tillbaks till mitt "ursprungsläge".

Janne, du verkar ju inte ha drabbats lika hårt som jag men jag råder dig ändå att ta det lugnt. För låga värden påverkar ju inte bara kondisen och muskelmassan utan även humöret och sånt. Så se till att må bra. Tillåt dig själv att vila ordentligt och cykla och jogga så mycket, eller lite, som känns bekvämt.

Det kommer att bli bra! Och det kommer att bli ännu bättre om du inte känner dig stressad att komma i form igen!

Jag mår nu super-toppen! Käkar mitt Levaxin varje dag och tränar mycket och gärna!

Jan Thor

1979 • Strängnäs

•

25 september 2009 kl 20:33

Gilla

He he jasså humöret :)

Jo min familj har märkt av att det kan bli lite knas med humöret, från att vara väldigt lugn och ha en väldigt lång stubin till att bli riktigt arg och otrevlig gick fort. Fast nu jobbar jag mindre och orkar då med min familj så nu är det under kontroll men det var ett tag som inte var kul alls.

Jag har nog haft lite tur att det upptäcktes innan symptomen men nu tror jag att jag har alla symptom. Dom fysiska är ju ok så som att jag är otroligt trött, klumpig, viktökning och dålig i magen mm men dom psysiska är värre, humöret, otroligt dåligt minne, ångest och nervös.

Låg vaken 4 timmar en natt för att jag hade "måsten" dagen efter och idag fick jag också världens klump i magen för att jag var tvungen att passa tiden till en färja. som jag visst gick varje kvart men endå så blir det så, otroligt jobbigt när jag vet att det inte behövs och att jag aldrig varit så tidigare.

Ulrika Ax

1970 • Stockholm

•

27 september 2009 kl 11:37

Gilla

Ja, Janne, fy sjutton för ångesten. Jag känner verkligen igen det du skriver. Skulle säga att ångest och trötthet är det värsta.
Ett tips är, att när du känner att du vill röra på dig, köra med lågpulsträning. Jag började så och det funkade jättebra.

När man har överproduktion av hormonet eller får lite för hög dos av Levaxin, kan man lätt få hjärtklappning och t om hjärtarytmi.

Jag "hasade" runt med min pulsklocka i högsta hugg för att inte överanstränga mitt redan utmanade hjärta. Jag kan ju inte påstå att jag blev supersvettig eller slog några personliga rekord, men det är ju en härlig tillfredsställelse att bara ha tagit sig ut på en runda när man känner sig skruttig utan att riskera att bli skadad eller ännu skruttigare.

Lycka till med din väg mot hälsan!

Jan Thor

1979 • Strängnäs

#10

•

19 november 2009 kl 08:11

Gilla

Wohoo nu är jag på G

Första träningspasset igår på 5 månader! (varken långt eller snabbt men jag sprang)

Har inte ställt in dosen helt ännu men tror att den ligger bra nu, ska på provtagning igen den 1/12.

Tack ni som svarat tidigare i tråden, det är skönt att veta att andra som haft samma problem och har blivit bra.

Buckard

1978 • Stockholm

#11

•

19 november 2009 kl 08:34

Gilla

Jag kan ingenting om sjukdomen och har ingen aning om vad som hjälper. Men jag önskar dig lycka till jallafall. Håll i dig och krya på dig.

Johan Liljestrand

1985 • Gröndal, Stockholm

#12

•

4 mars 2010 kl 01:44

Gilla

Otroligt fin läsning och vilka härliga människor det finns här på forumet! Lycka till och kämpa på Janne!

sabine

1978 • stockholm

#13

•

13 december 2012 kl 12:33

Gilla

Hej!

Har just fått veta att jag har en sköldkörtel som producerar för lite hormoner... Har varit sjuk väldigt mycket på sistone och det sätter sig alltid i halsen som svullnar....(just nu också!).
Det upptäcktes också för en tid sedan att jag hade lågt hb värde och lite annat men det är nästan bra nu....Fast då blev det sköldkörteln som knasar istället! :-(
Blir lite deprimerad när jag läser den här tråden! Är det alltså vanligt att man mår sämre än innan och inte orkar någonting i början (flera månader?) av medicineringen? Orkar inte! Hade precis börjat känna att jag orkar träna bättre med normalare järnvärden!

Sen det här med sojaprodukter! Jag äter mycket sånt! Om jag slutar med det samtidigt som jag börjar med medicineringen (levaxin) så kanske det blir för mycket hormoner och jag kommer då att må skit!?

Om jag slutar med sojaprodukter kanske värdena blir normala av bara det eller.....?

Jätteglad om nån kan bringa lite klarhet (och hopp) om detta!

Kinsei

1974 • Malmö

#14

•

13 december 2012 kl 12:56

Gilla

Nej, det är inte alls säkert att det blir så för dig! Om allt fungerar ska ju levaxinet bara ersätta det hormon som din egen sköldkörtel inte producerar, och så ska allting vara normalt igen. Jag fick bra värden så snart jag började med Levaxin men har fått justera ett par gånger. Jag har tränat som vanligt och inte presterat sämre. Någon gång har jag tyckt att en dosökning har lett till att jag fått svårare att sova, men det måste ju inte ha haft ett samband.

sabine

1978 • stockholm

#15

•

13 december 2012 kl 13:03

Gilla

Tack Kinsei! :) Får hoppas att allt fungerar då! Kanske är bra att börja med så låg dos som det går och ev trappa upp den om det behövs?
Hur snart efter att du börjat med levaxinet mådde du bättre?

Jag har bara fått ont i halsen, varit mycket sjuk och blivit helt galet frusen av mig som symtom....Ingen viktuppgång eller hårtappande eller så....Och ja just det! Trött är jag ju! Hela tiden....

Kinsei

1974 • Malmö

#16

•

13 december 2012 kl 13:18

Gilla

Jag kan inte påstå att jag någonsin mådde jättedåliggt. Utreddes för något helt annat och så uptäcktes detta. Men det ursprungliga problemet åtgärdades i princip direkt, så ett samband fanns ju. Hypothyreos har ju många olika och ibland väldigt allmänna symptom. Det ska bara ta ett par veckor att få effekt, men som andra har sagt kan det vara lurigt att ställa in rätt dos. Man får kolla värdena regelbundet tills det blir stabilt. Har hört att en vanlig slutdos är 1,5 mikgogram per kilo, och det stämmer hyfsat på mig. Har hört/läst att ju sjukare (sämre värden, längre tids sjukdom) man är, desto långsammare kan man behöva trappa upp för att inte må dåligt. Men som sagt, i mitt fall hjälpte det direkt och jag mådde prima.

sabine

1978 • stockholm

#17

•

13 december 2012 kl 13:23

Gilla

Ok! Jag vet ju inte hur länge jag har gått runt med detta....men det har blivit sämre snabbt iaf! Är inte så insatt i värdena som man tar men de tär väl 3 stycken? de har bara tagit ett av dem vad det nu heter och det har på ca 1,5 månad stigit från 4,0 till 9.0...Så igår fick jag gå dit igen för att ta kompletterande blodprover. Ska till läkaren imorgon och prata om detta, antar att det väl blir då jag ska börja medicinera också.

Tina Hansson

1965 • stenungsund

#18

•

20 januari 2013 kl 16:17

Gilla

Jag har det också sen 8 månader. Är inte färdiginställd, balanserar hela tiden mellan ganska bra till trött, seg, omotiverad o låg. Löpningen funkar att hålla i men pauserna på nån vecka eller två är nödvändiga då det inte går att pressa sig. När jag tar mig ut funkar det att lunka på men har liksom ingen växel och backar är oftast omöjliga. Vikten är orubblig, ligger på några kg för mycket vilket tynger det också. Försöker ha tålamod och springa när det är ljust på helgerna och njuta så mycket det går. Det skulle kunnat vara värre... ser fram emot att känna mig PIGG!

sabine

1978 • stockholm

#19

•

20 januari 2013 kl 16:23

Gilla

Tina: Bara du får rätt dos kommer allt säkert att kännas lättare! Kan visst ta ett tag för många att få ordning på det...
Jag vet ännu inte om den dos jag har är bra men jag mår helt ok iaf så jag tror den funkar!

Tina Hansson

1965 • stenungsund

#20

•

20 januari 2013 kl 16:38

Gilla

Tack! Kollade precis in din dagbok...imponerad! Kan ana vad det kostat dig när det gäller motivation och energi... I våras innan jag fick diagnosen kämpade jag (fast långt ifrån din nivå) med att komma i form till Gbg varvet men blev bara tröttare o tröttare. Blir ledsen när jag tänker på hur jag kämpade och trodde att det var jag som vek ner mig och inte pressade mig tillräckligt och kände efter för mycket. Nu är det svårt att veta vad som är sjukdom och vad som är bekvämlighet. Fördelen är att jag kan alltid skylla på hypothreosen ;-)

< < < 1 2 3 4 5 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.