4 november 2012 kl 10:00
Redigerad 4 november 2012 kl 10:13
Caroline P #8: håller med.
Det är i mitt tycke stor skillnad på personer som börjar träna senare i livet och inte har någon som helst träningsbakgrund och personer som växt upp med relativt mycket träning.
Jag tycker man kan säga att man i de fallen har en bättre grund. Även om man kan tappa en del av det under åren så kommer de personerna snabbare tillbaka än vad det tar för en otränad att börja prestera. Dessutom så känns det som att fler otränade som börjar i sen ålder med löpning lättare drar på sig krämpor i leder/senor och ligament då de inte byggt upp dem under lika lång tid.
Thomas F #10
Ja, man kan bli trött av att höra det, men för många är det ändå så. Efter elva år med NOLL löpning och ingen annan konditionsträning kom jag tillbaka i ett par löparskor med skadekrämporna kvar och sprang milen under 45min på andra gången jag sprang sträckan. En vecka senare gick jag under 40 min. Det enda jag kan relatera det till är att jag nog hade en bra grundkondition trots uppehållet och hade samma vikt/kroppsform samt att kroppen under många år var van vid milfart på ca 38min under träningspassen.
Att det sedan var sju resor värre än jag minns att det var att springa i den farten är en annan sak. Host host.
Annars håller jag med, man tappar om man inte tränar, spetsfarten försvinner ganska fort. Under ett par år så blir det lite som pyspunka sedan. Efter det kan man deka ner sig ganska duktigt och jag har en och annan kompis som sprungit milen under 40 som knappt skulle greja 50-min strecket idag.
En potentiell hämsko för ombörjare är att man kan få kraftig muskelobalans i kroppen och inte märka av det så mycket innan man börjar träna igen. Det går bra ett par månader och sedan kan det smälla till ordentligt.
Tillägg:
Var och en skapar sin egen grund. En del har en bra grund i att helt enkelt vara "oslitna" och hela/rena/friska i kroppen och rör på sig lite normalt i vardagen. Dessa kan ofta träna upp sig ganska snabbt - även utan längre träningsbakgrund.
Personer med högre smärttröskel och/eller träningsbakgrund klarar ofta uppbyggande träning mycket bättre och kan sätta (oftast) realistiska mål medan nybörjare oftare klampar i små fällor och skippar basträning till förmån för avancerade upplägg och blir sedan förvånade när de får krämpor eller skador.
Ska själv precis in på behandling nu för lite krämpor, rygg, vad och utsida lår, samt lite uppbyggande träning av försvagad stabiliserande muskulatur som hämmar mig. Skillnaden är att jag inte är direkt förvånad. :)