Löpning Träning 28 inlägg 14069 visningar

Grundkondition??

Thomas Frykenmo
1970 • Skövde
#1
26 oktober 2012 - 08:09
Gilla
Vad är det egentligen och hur mätar man detta? Jag vet ju att kondition är färskvara men ibland får man höra att han/hon har så bra grundkondition så att man har inga problem med att prestera en viss sträcka eller en viss tid med lite träning. Hur fungerar grundkondition? Är inte den färskvara?
< < < 1 2 > > >
#2
26 oktober 2012 kl 08:30
Detta inlägg har raderats
1976 • Sollentuna
#3
26 oktober 2012 kl 09:05
Gilla
Man skulle kunna säga att grundkondition inte finns som begrepp. Alla får den kondition man förtjänar :)
Lena Ramnemark
1961 • Halmstad
#4
26 oktober 2012 kl 11:38
Gilla
Svårt begrepp det där med grundkondition, och att sedan ge sig på att mäta den, puh. Varför skulle man vara intresserad av den?

Jag personligen "mäter" min kondition genom att tolka hur kroppen klarar av att springa ifatt bussen, att gå uppför 5 våningar trappor, att dansa hela natten lång osv. Helt enkelt livets utmaningar.

Men det är ju inte min grundkondition som visar sig då, utan summan av alla aktiviteter man gör. Sedan kan denna kondition vara bättre eller sämre vid olika tillfällen i livet. När den har varit sämre har det i måga fall fått mig att inse att jag behöver träna för att klara av vardagen.

Flummigt svar på flummig fråga....
Mattias Thorén
1979 • Malmö
#5
26 oktober 2012 kl 11:55
Gilla
Finns inte. Men har en given kondition.

Jag tror begreppet kommer från den allmäna missupfattningen/förenklingen om att kondition är ett mått på hur bra man springer/skidar/cyklar. Sen tappar man inte så mycket som man borde (eftersom konditon rent tekniskt är färskvara) och då måste man hitta en förklaring: Begreppet grundkondition är fött.

I verkligeheten är det 1000 andra saker som muskelstyrka, pannben, smärttålighet, blodtransportsförmåga, hjärtvolym osv osv som också påverkar. Och dessa inte är färskavara, så det är därför Mustafa skulle springa ifrån mig även om han inte tränade på 10 månader, inte för att det finns någon slags grundkondition.
Thomas Jonsson
1981 • Bollnäs
#6
26 oktober 2012 kl 12:00
Gilla
@Mattias Men summan av dom 1000 sakerna borde man ju kunna kalla grundkondition?
1981 • Uppsala
#7
26 oktober 2012 kl 12:49
Gilla
Vadå? Det är väl allmänt känt att har man spelat fotboll/handboll/etc i sin ungdom (läs 10-20 år sen) så har man bra grundkondition... ;)

Det är väl åtminstone så begreppet oftast används.
Caroline Elensky
1981 • Stockholm
#8
26 oktober 2012 kl 20:45
Gilla
Jag tycker ofta begreppet grundkondition används till personer som tidigare i livet tränat mycket. Om dessa människor sen börjar träna igen kommenterar gärna andra just så att jo men du har ju en bra "grundkondition". Jag tror snarare det handlar om att man har en vana av att träna, man vet att det kan/ska göra ont och att man därför fortsätter att kämpa, medan andra som tidigare inte tränat så mycket inte är vana att uppleva sin kropp arbeta så hårt och ger därför enklare upp efter kroppens "onda" signaler, kanske blir de till och med rädda.
Christian
1980 • Gävle
#9
26 oktober 2012 kl 20:56
Gilla
Claes: Nja du kan väl födas med tex bättre syreupptagning mm, än andra? Precis som vissa blir mer muskulösa utan att träna. Eller har jag fel???
Thomas Frykenmo
1970 • Skövde
#10
3 november 2012 kl 20:58
Gilla
Tack för era reflektioner... Jag har ungefär samma teorier som ovanstående. Tror i grunden att man har den grundkonditionen som man har beror på hur mycket man tränar. Sedan kan man toppa sin kondition inför tävling tex men grundkondition ökar i min värld ju mer man tränar och minskar om man inte tränar. Var bara lite trött på att höra att man kan köra milen under 45min bara för man har en bra grundkondition som man säger att man har fått för 15-20 års sedan då man var aktiv i någon lagsport....
HR
1972 • Stockholm
#11
4 november 2012 kl 10:00 Redigerad 4 november 2012 kl 10:13
Gilla
Caroline P #8: håller med.
Det är i mitt tycke stor skillnad på personer som börjar träna senare i livet och inte har någon som helst träningsbakgrund och personer som växt upp med relativt mycket träning.
Jag tycker man kan säga att man i de fallen har en bättre grund. Även om man kan tappa en del av det under åren så kommer de personerna snabbare tillbaka än vad det tar för en otränad att börja prestera. Dessutom så känns det som att fler otränade som börjar i sen ålder med löpning lättare drar på sig krämpor i leder/senor och ligament då de inte byggt upp dem under lika lång tid.

Thomas F #10
Ja, man kan bli trött av att höra det, men för många är det ändå så. Efter elva år med NOLL löpning och ingen annan konditionsträning kom jag tillbaka i ett par löparskor med skadekrämporna kvar och sprang milen under 45min på andra gången jag sprang sträckan. En vecka senare gick jag under 40 min. Det enda jag kan relatera det till är att jag nog hade en bra grundkondition trots uppehållet och hade samma vikt/kroppsform samt att kroppen under många år var van vid milfart på ca 38min under träningspassen.

Att det sedan var sju resor värre än jag minns att det var att springa i den farten är en annan sak. Host host.

Annars håller jag med, man tappar om man inte tränar, spetsfarten försvinner ganska fort. Under ett par år så blir det lite som pyspunka sedan. Efter det kan man deka ner sig ganska duktigt och jag har en och annan kompis som sprungit milen under 40 som knappt skulle greja 50-min strecket idag.

En potentiell hämsko för ombörjare är att man kan få kraftig muskelobalans i kroppen och inte märka av det så mycket innan man börjar träna igen. Det går bra ett par månader och sedan kan det smälla till ordentligt.

Tillägg:
Var och en skapar sin egen grund. En del har en bra grund i att helt enkelt vara "oslitna" och hela/rena/friska i kroppen och rör på sig lite normalt i vardagen. Dessa kan ofta träna upp sig ganska snabbt - även utan längre träningsbakgrund.

Personer med högre smärttröskel och/eller träningsbakgrund klarar ofta uppbyggande träning mycket bättre och kan sätta (oftast) realistiska mål medan nybörjare oftare klampar i små fällor och skippar basträning till förmån för avancerade upplägg och blir sedan förvånade när de får krämpor eller skador.

Ska själv precis in på behandling nu för lite krämpor, rygg, vad och utsida lår, samt lite uppbyggande träning av försvagad stabiliserande muskulatur som hämmar mig. Skillnaden är att jag inte är direkt förvånad. :)
Erik E
1978 • Piteå
#12
6 november 2012 kl 18:17
Gilla
Man har givetvis någon slags grundkondition när man börjar träna. Man börjar ju inte från noll och saknar förmågan att springa helt och hållet, utan man klarar av ordentligt mycket mer än vad man vanligen tar sig för dagligdags. Och exakt vad som bestämmer hur mycket man skall orka när man sätter igång är nog svårt att svara på.

När jag var 25 sprang jag och tränade väldigt mycket. Endast en enda gång lyckades jag springa en hel mil under ett pass och då tog det mer än en timme. Jag var överlycklig. Senare skulle det visa sig att sträckan var felmätt och att den egentligen bara var 9,3 km.

Vid 34 års ålder drog jag på mig löparskorna igen. Detta efter många års inaktivitet. Jag orkade flera kilometer på en gång och efter fyra veckor sprang jag milen under timmen. På tre månader var jag nästan nere på sub 45 och hade sprungit ett par halvmaror.

Enligt allt sunt förnuft borde jag ha presterat mycket sämre vid 33 än vid 25. Jag var äldre, hade varit inaktiv i många, många år och tränade mindre. Vägde mer också.

Men någon slags grundkondition hade jag fått från ingenstans.
1976 • Sollentuna
#13
7 november 2012 kl 11:24
Gilla
Ingenstans? Du var väl inte död, eller låg i koma? Även i koma motioneras ju hjärtat och lungor etc.

Vart går gränsen för träning egentligen? När det gäller den sk. grundkonditionen finns det ingen gräns skulle jag säga.
Andreas Lindholm
1973 • Växjö
#14
7 november 2012 kl 17:01 Redigerad 7 november 2012 kl 17:03
Gilla
Jag kan skriva under på det här med att det är svårt med omstart. Rundgrens variant att gå från noll och springa sub 40 känner jag absolut inte igen. När jag började springa igen efter över 10 års avbrott så drog jag hela tiden på mig en massa småkrämpor i början fast jag höll mig över 50 på milen. Saker som aldrig drabbade mig förr hela tiden, ont en fot, kramp i vaden, hugg i låret... listan var lång. Efter en visst tid spelar det inte så stor roll hur mycket man tränade förr. Man börjar på noll eller rent av ett minusläge.
Erik E
1978 • Piteå
#15
8 november 2012 kl 19:17
Gilla
"Ingenstans? Du var väl inte död, eller låg i koma?"

Nej, men jag hade bevisligen en kondition som inte direkt kunde kopplas till aktivitetsmängden och som därmed inte var att betrakta som färskvara. Något jag därmed skulle vilja kalla grundkondition. En väldigt hög lägstanivå.

Jag körde bil eller moped dit jag skulle. Idrottade inte alls. Hade självgående gräsklippare. En soffpotatis enligt alla tänkbara definitioner. Ändå hade jag bättre kondition än folk som tränade regelbundet. Så frågar du mig är det fel att säga att alla får den kondition de förtjänar och att begreppet grundkondition inte finns. En del har det lättare än andra.
HR
1972 • Stockholm
#16
8 november 2012 kl 20:30 Redigerad 8 november 2012 kl 20:32
Gilla
Andreas: det kostade absolut inte gratis att komma tillbaka. Första två-tre månaderna hade jag allt du räknade upp och lite till: kramp i vaderna; check. Hugg i låret; check. Hugg i knäna; check. Löparknäkänning: check. En del av krämporna var nya för mig och allt detta trots att farten inte kommit upp.

Det var självklart ett minusläge att börja om. Träningsvanan hjälpte att komma tillbaka även om det var ovant att ha så ont. Känner kroppen ganska bra så jag kunde ligga på marginalen i början när det började gå fort igen. Blev lika glad som förvånad över fartökningen i somras - kroppen svarade bra på träningen. Men, det hade sitt pris.

Idag är formen i dalande pga slitaget efter att ha sprungit så hårt i somras. Även om jag sprungit mig igenom alla krämpor och varit skadefri så har jag legat på marginalen för länge och kroppen orkar inte stå på lika hårt - även om jag vunnit i uthållighet. Nu är dagsformen ganska varierande och kroppen vill ha lugnare pass, en rekyl från att ha tränat lite för hårt i somras. Dvs, för hög belastning men för lite mängd.

Det allra största tappet i min grundkondition - om man nu ska använda det begreppet - kom när jag blev tvungen att skaffa bil pga jobbet och helt plötsligt sitter ner mer varje dag och börjar och slutar arbetsdagen med att sitta.
Andreas Lindholm
1973 • Växjö
#17
9 november 2012 kl 04:59
Gilla
Nu är jag med dig Henrik. Det är säkert så att det går snabbare tillbaka för den som har varit med förr och vet hur man ska göra, men icke problemfritt.
HR
1972 • Stockholm
#18
9 november 2012 kl 07:04
Gilla
Andreas:
Ja, det vore ju skönt att bara kliva tillbaka och spätta på som om ingenting hänt. Verkligheten - eller värkligheten haha - är ju en annan. Rent mentalt har jag inga problem med att springa - det är jag ju van vid. Den gamla skadan hade ju spritt sig med nya krämpor och benen var rätt trasiga så det var en helt ny upplevelse att springa och ha ont i princip hela tiden. :(

Det är skillnad nu mot då och den gamla träningsrutinen hjälper mig att undvika gamla misstag samt att snabbt utvärdera min egen träning och fokusera på det som verkligen behövs. Det jag är "bra" på behöver jag ju inte träna på om jag är dålig på annat så för egen del har ett mycket enkelt upplägg fungerat.

Det är just där jag kan säga att jag har en slags grundkondition som innebär att jag snabbt tar mig över första trösklarna och inte behöver träna upp grundstyrka i muskler, leder och ligament medan någon som inte sprungit alls och saknar träningsbakgrund kanske behöver springa lugnt och öka lite mer gradvis under första halvåret/året. Har man inte varit så aktiv så kanske man behöver jobba upp rörelseapparaten mer än någon som har tränat mycket och som "bara" behöver få tillbaka flåset.

Dessutom så vet jag ju idag skillnaden mellan när det gör ont och jag ska bita ihop och köra på och när det gör ont och jag ska pausa/avbryta.

1971 • Nykvarn
#19
9 november 2012 kl 08:36
Gilla
Min pappa kör stenhårt med begreppet grundkondition. Han tror träningseffekten sitter i fortfarande från att han körde flera hundra lass med jord i skottkärra uppför en brant kulle för att få ordningen på tomten till huset de byggde. Det var 1974...

Att han varit rökare hela tiden är att betrakta som en parentes enligt honom :)
Mattias Thorén
1979 • Malmö
#20
9 november 2012 kl 13:10
Gilla
Erik E: Du gör kardinalfelet som jag påpekar i mitt inlägg. Löpförmåga är inte samma sak som kondition!

En sak som jag tror jag stor betydelse i sammanhanget är storleken på hjärtat. Eftersom det inte kan växa efter ungefär 18-årsåldern* så har det stor betydelse när man början om som äldre hur det såg ut då. Sen verkar det konstigt att du trots mycket löpning och träning bara kunde göra 9km i 7:00 tempo, måste varit något som spökat eller så var du extremt sprinttränad.

*Om man inte blir gravid förståss, men det andar jag att du inte blev ;)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.