28 maj 2008 kl 21:10
Kul tråd! Att erkänna att det blir trist med löpningen ibland är som att svära i kyrkan här på jogg.se;-) För mig kan jag sakna den tid, då man endast på kul forsade genom skogen, utan vare sig pulsklocka eller tävlingsmål...det är klart på den tiden kom man neråt 40min/milen och hade ändå krafter kvar. Idag får man kämpa för att komma under 50min. MEN ibland, ganska ofta, kommer man in i en skön rytm o andning, där problemlösning av dagens utmaningar blir en baggis och man kan tilfullo ta in det vackra omgivningarna på landet eller i skogen - det känns som någon form av religiös lycka! Håller med ovanstående i uppräknade motivatonshöjare - runners world, detta forum, springa motionslopp etc
Men den största motivationshöjaren av alla torde vara K-G:s inlägg. Säger bara: Jag vill bli som dig när jag fyller 70!!