9 september 2012 kl 13:20
Redigerad 9 september 2012 kl 13:23
Att känna sig darrig efter ett milpass - även dagen efter - är inte så konstigt om du inte är så van vid sträckan och har gått på en låg kolhydratkost under en längre tid och sedan börjat springa milen ett par gånger. Har du dessutom försökt springa den "fort" så kan det vara lite av en chock för kroppen. Ska du börja springa milen och lite längre sträckor regelbundet så behöver du egentligen inte äta så värst mycket mer - men du får inte gå halvtom på dagarna och tro att du ska ha ork.
Just under träningsdagen (eller kvällen innan) om du ska springa så mår du nog bättre av att tanka liiiite mer kolhydrater. Dessutom så bör du återställa lite efter passet också.
Däremot så behöver du inte öka kolhydraterna nämnvärt och kanske inte alls under dina träningsfria dagar och kan fortsätta med en lågkolhydratkost. Ska du springa lite mer regelbundet så föreslår jag att du äter mer kolhydrater till vardags. Du kan fortfarande ha lågkolhydratdagar men i ett längre träningsperspektiv så blir det tungt för kroppen. Om man har tömt sina depåer så kan man inte återfylla dem helt på en dag, det tar ett par dagar och ska man sedan träna på låga nivåer så hamnar man i ett läge där man kan känna sig konstant trött och sliten eftersom du konstant naggar på marginalerna.
Innan du vant dig får du nog acceptera att dagsformen varierar. Du får försöka släppa tänkandet att du ska äta "från dag till dag" utan tänka lite mer långsiktigt. Ska du träna två till tre milpass på en vecka så räcker det nog inte med att bara äta lite lite extra inför själva löpturerna om du äter lite för snålt emellan.
Du ska inte unna dig onödig eller dålig mat men för att du ska orka springa och ha energi över och få en förbättrad kondition måste du äta lite förebyggande och lite återställande.
Återställningen i kroppen är inte helt omedelbar så att försöka späka sig och börja träna medelhårt är tufft för kroppen. Vikten blir självreglerande under tid och jag har hittills inte sett någon som börjat springa regelbundet och som äter ordentligt som fått en "fulare" kropp, snarare tvärtom.
Att väga sig för ofta och få panik över en tillfällig viktuppgång (t ex vid glykogeninlagring med vätskebindning) är ju en fälla som man kan undvika att klampa i. Bättre att se det över tid och känna hur det känns i kroppen. Synbara positiva resultat kan man få redan efter ett par veckor även om vikten kan vara bara måttligt mindre eller samma, precis som Badgear skriver. Då kan det vara skönt att veta att man har omvandlat kroppen på rätt sätt utan att för den skull fått utslag på vågen.
Men räknar man i så korta tidsintervaller som att väga sig var och varannan dag så skapar man nog mer stress än balans över tid.
Tyvärr är en mil inte så ruskigt långt att springa ett par gånger i veckan om man är väldigt stillasittande till vardags - då kanske man nätt och jämnt kompenserar för sin inaktiva vardag. Du har trots allt ALLTID nytta av att springa din mil oavsett om det blir tätare eller glesare mellan varven, alternativet är ju att man säckar ihop mer och mer. Springer du så kanske du åtminstone inte ökar i vikt och på sikt får en stabil vikt - och förhoppningsvis en viktnedgång över tid.
Vänder man trenden så kan du kombinera träningsperioder med en vettig kosthållning och öka hälsan, minimera skaderisken och framförallt må bra till vardags.
Jag har sett hela spannet från nollresultat över sex sju månader på folk som tränar tre fyra gånger i veckan (med lågkolhydratkost dessutom) till mycket fina resultat på folk som tränar två tre gånger i veckan under ett par veckors tid. Då tycker jag ju att något är totalt fel med någonting i det första upplägget. En lågkolhydratkost och träning såpass regelbundet borde ju rimligen rendera en viktminsking men snarare så hade den personen ÖKAT i bukfett och såg inte ut att ha byggt muskler heller. Mycket märkligt.
Flera av de jag springer regelbundet med brukar unna sig bakelser och bullar efter löpturen - utöver vanliga frukosten. Det gör jag inte själv utan äter lite snålt efter träningen då jag brukar ha svårt att glufsa i mig direkt efter. Jag äter lite oftare under resten av dagen, och håller vikt och humör i schack ändå. Däremot så håller de som laddar upp med bullar till mackorna på frukosten trots den "onödiga lyxkonsumtionen i anslutning till passet" sin vikt och kroppsform. Skulle de skippa bullarna och wienerlängderna skulle de nog bli lite hårdare i kroppen med tiden. Men de väljer att unna sig.
Flera av styckena ovan har samma innehåll mer eller mindre, men jag orkar inte skriva om dem.
Avslutningsvis så kan jag tycka att om du ska ha ett "längre träningsuppehåll" om du inte får till det med vardagen så kan du gå på en mer lågkolhydratkost, speciellt om du är van vid det till vardags och mår bra av det. Se bara till att börja ladda upp lite innan nästa träningsperiod.