30 juli 2012 kl 20:22
Redigerad 30 juli 2012 kl 20:32
Henrik!
Jag vet inte hur bra jag är på att producera snyftframkallande historier på beställning, men jag ska göra mitt bästa!
TIll att börja med tror jag att ödet har kopplat oss samman. I lördags UI-debuterade jag (Annelie här ovanför utmanade mig förresten i samband med intervallerna till en duell i ålning medelst hasning), och till mina stora förvåning pallade jag med alla åtta intervaller. Samtliga intervaller genomförde jag iklädd mina trogna Asics Kayano-dojjer, och igår trodde jag jag var smart att jag körde på ett vinnande koncept (enkom ett par skor verkade ju fungera). Igår mådde de nämligen prima, mina fötter (detta har jag även gladeligen skrytit om i UI-forumet :-)). Idag, däremot, ujuj. Inatt fick jag gå upp och knapra treo & alvedon för att lindra värken i fötter och vader, för att sedan kunna somna om.
Näväl, så till ödet. När jag sedan steg upp idag spenderade jag frukosten med att kika på nya skor, samtidigt som jag läste olika trådar här på jogg. Någonstans läser jag om att du sprungit 15km på <60min, och då jag själv skall springa 15,1km i vasastafetten om ett par veckor där jag har sub60 som mål, blev jag intresserad. Jag noterade då att du inte bara sprang under 60min, utan pulvriserade 60-mingränsen. Och detta då du även nått den aktningsvärda åldern av 39/40 år. Huga!
Hursom. Dagen går vidare och efter hemkomst från jobbet får jag ett samtal från min bror. Vi bestämmer att vi ska ses hos honom i helgen för att lira lite frisbeegolf (oklar stavning) och annat skoj. Därefter käkar jag min första riktiga måltid och läser under tiden nya trådar här på jogg, och voíla!
Då jag nyligen fallit för grupptrycket och börjat träna på framfotalöpning och nu fastnat för (se
http://jogg.se/Traning/Pass.aspx?id=5411491), är jag på jakt efter skor som kan främja denna löpstil. Jag misstänker att Kinvara är ett utmärkt alternativ, och storlek 42 är vad jag har på mina Asics.
Skulle det falla sig som så att jag kvalificerar som en adekvat kandidat, kanske vi till och med kan ta en gemensam löprunda på lördag eller söndag där jag får pröva dina kinvara (med rena strumpor, givetvis). I utbyte kan jag erbjuda dig något du saknar, kanske. Snickra isåfall ihop en önskelista så ska jag se vad jag kan göra.
Ja, min bror, han bor förresten strax öster om Huddinge centrum :-)
Nu har jag helt klart skrivit onödigt mycket, men att skriva är nästan lika kul som att springa, så vad gör väl det.
EDIT: Hehe, efter att ha postat inlägget slog det mig att texten bjuder på föga snyfteri. Kanske hjälper detta:
Inför sista UL-rundan ställde min kära mor upp som vätskehållare vid 5:e kilomterna. Sedan åkte hon och ställde sig cirka 1,1km före målet, för att invänta mig och sedan ge mig extra kraft inför slutspurten.
Little did she know, att jag för att lura mig själv inför sista rundan hade "flyttat bak" starten cirka 1,2km, för att på så sätt uppleva att banan var kortare. Så, i ungefär samma stund som jag börjar skymta min mor i spåret, hör jag min pulsklocka pipa då den passerar 10,00km. I samma ögonblick ramlar en lättad Tomas ner i diket av utmattning, med armar och ben spretandes åt alla möjliga håll. 100m bort kommer mamma springades, skrikandes om 112 och ambulans hit och det då hon tror att jag svimmat med 1,1km kvar till mål. Väl framme börjar hon dra i mig och skrika, men efter ett tag förmår jag mig utstöna ett "Lugn mamma, jag fixade det". Bazinga!