29 juli 2012 kl 11:34
Redigerad 29 juli 2012 kl 11:35
H-G,
det är alla som ska tala om för dig hur du ska göra som sänker dig. Även om de menar väl.
Jag är i din ålder och var lite av en raket som yngre. Nu när jag börjat om så får man höra att man "inte är ung längre" att man kommer "gå sönder" och att man aldrig kommer bli lika snabb som när man var 25.
Jag har varvat att ta det lugnt med att "chocka" kroppen med lika intensiva pass som för femton år sedan och det har fungerat finfint. Jag är medveten om att jag ligger på gränsen för att skada mig och visst har jag ont på nya spännande ställen, men resultaten kommer därefter.
Igår morse sprang jag ett medellångt pass som avslutades "snabbt" och som jag fick lite känningar av. Imorse sprang jag 15km med ont i utsida knä och i säte under de fyra första kilometrarna och med risk att behöva avbryta så stod jag på istället och fick det att släppa runt kilometer fem/sex. Mina 15km rasslade förbi på 57min. Innan frukost, vilket är min sämsta tid på dygnet att springa. Jag drar mig för att köra uppvärmning men har insett att kroppen inte vaknar till förrän tre-fyra kilometrar om jag ska nöta strax under fyra min/km tempo.
Så känn efter själv och spring efter bästa förmåga. Du utvecklas inte av att vila bort mindre krämpor. Oavsett ambition så kommer du inte vidare utan att ta en liten skaderisk. Däremot så får du se till att lyssna på kroppen om det är någon av långtidsproblemen som dyker upp och då får du agera därefter så du inte springer sönder dig. Varierad löpning och hellre långa lugna pass i början och var lite försiktig med hårda intervaller.
Vila sig i form går inte om man inte kört riktigt jäkla hårt först. ;)