14 juli 2012 kl 22:13
Kan kort säga. Jag har sett helvetet, och vägen dit är förbi Sollentuna, med en banprofil så bisarr att den tycks vara ritad av en psykedelisk sadist.
Sprang den numer ökända "storm-maran" i juni i Stockholm, och den var som en stilla bris jämfört med Jubileumsmaran enligt mig. Den sista stigningen, som aldrig tycktes ta slut, upp mot KTH, var det absolut värsta jag varit med om i mitt löparliv.
Fick 15 minuter sämre tid än Sthlmsmaran i år, och kan helt ärligt lyfta på hatten till alla er som marapersade idag. Ni är magiker.
Men det fanns självklart ljuspunkter. Arrangemanget var kanon! Alla utklädda funktionärer (t o m läkarna och sjuksystrarna var tidstypiskt klädda!) gjorde dagen uthärdlig.
Sollentuna kommun och Sollentuna Kyrka hade också gjort ett fantastiskt arbete med många detaljer som verkligen lyfte arrangemanget. Bästa publikstödet var vid kyrkan vid vändplatsen. Rena rama Avenyn, för en göteborgare som mig.
Vill också tacka alla medmaratonkombatanter. Aldrig ett ont ord, bara leenden, och glada tillrop, fastän trängseln tidvis var stor (Hej Häggvik).
Allt som allt: Arrangemanget fantastiskt, kommuner och kyrka lyste upp tävlingen, och många kul diskussioner med trevliga maratonlöpare.
Kommer - trots att alla kroppsdelar hatar mig, och jag dom - somna med ett leende idag.