eftersnackstråden Stockholm Marathon 2012

@Micke och Tom-Ingar, hahahahaa, envis idiot :)

@Michael och Johan, jag förstår inte heller hur energisnacksen kan ta slut??! Det är väl bara att bunkra upp och räkna med att alla tar minst två-tre av allting. Första året jag sprang, 2007, så var jag bland de långsammare löparna och då var alla bananer slut under andra varvet. När man behöver dem som bäst.. Då tappar man ju sugen och orken totalt. De kanske skulle skippat vattenbaljorna och duschstationerna och satsat på mer gurka istället..?

Då var det ändå 5000 löpare som inte kom till start så viss marginal måste dem ha haft. I lördags fick jag ta del av allt, men jag har också sprungit lopp där jag blivit utan vid flera energistationer. Det svåra då kan ju vara att hålla uppe humöret som påverkar löpningen.

Det står ju så på T-shirten man fick.
Asics sthlm maraton finISher.:-)

Vädret som alla har haft problem med upplevde jag inte alls som jobbigt.
3 gånger under loppet märkte jag av det och det var ut mot gärdet, söder mälarstrand andra varvet och Västerbron på andra varvet. I övrigt kändes det som en fördel för mig.
Hade en tuff målsättning på 03:20 som jag fullständigt krossade. Vid 7km kvar hade jag en god chans på 03:14 men en ömmande ljumske/höft gjorde att jag fick hålla ner farten, slutade på för mig mycket fina 03:16:48.
Min enda besvikelse av årets sthlm Marathon var den gräsligt fula finISher tröja som verkar vara taskig kvalité.

Jag njöt så av upplevelsen av mitt första maraton att jag gled runt på 5:12:37 - gäller att utnyttja tiden ordentligt när man får vara med om något så historiskt som detta busväder:-) Glad över att ändå ha härdats något med Skåneväder som väldigt ofta brukar bjuda på den uppfriskande kombinationen regn/vind/kallt.... bara mörkret som saknades för att det skulle kännas riktigt som hemma i januari-februari. Debutmaran bjöd på en helt ljuvlig träningsvärk i låren, en given dunderförkylning men också en enorm mersmak, allmän löpareufori och stark längtan efter att ställa upp mycket mycket bättre tränad för uppgiften! Så i höst blir det lite mindre glamorösa Växjö och nästa år blir det lätt Stockholm igen.

Någon som vet om det finns målfilmer någonstans? De filma ju målgången hela tiden, då kan det väl finnas på nätet, kanske?

Marathonpremiär var det för mig också.
Sista veckan före loppet kände jag av ett smygande halsont och allmän hängighet som jag försökte slå bort. Jag drog även av nästan helt på träningen och åt upp mig inför loppet.

Vi åkte ner till Stockholm på fredagskvällen och jag kände mig hängigare och hängigare.
På lördagen när jag vaknade kände jag mig helt klart krasslig, trots 8 timmars sömn. Hade inget som helst sug att springa (vädret gjorde inte saken bättre heller). Kände mig otroligt besviken då jag verkligen laddat för marathon och tränat stenhårt. Men jag tänkte att har jag betalat och tagit mig hit ska jag i alla fall uppleva starten.

Jag åkte in mot starten för att rådfråga läkare, var ganska säker på att få ett "nej" beträffande start men var även rädd att dra på mig något allvarligt om jag försökte springa.

Timmen före start stod jag som många andra i ett av tälten och huttrade och bara undrade vad jag gjorde där. Jag var nära att åka hem flera gånger redan där. Men när jag skulle gå på toa sista gången (cirka 20 minuter innan start) hände något. På väg till toan rycktes jag med av adrenalinet och laddningen av alla andra och det var vad som behövdes för mig att göra ett startförsök.

Jag gick ut försiktigt (övergav min tidigare målsättning på 3:45) och hoppades på att bara ta mig runt. Kände efter 2 mil att det här går nog, runt tar jag mig nog.
Vid 3,6 mil kom väggen, fick gå några hundra meter men kunde sedan ta mig i mål. Trodde jag skulle få överge min förhoppning av en spurt inne på stadion pga hur benen kändes sista km, men gjorde ett försök och gick ut i ytterspår och när sedan speakern ropade ut ens namn var det full spurt sista 200 metrarna :) Men det kändes verkligen som låren skulle explodera vid målgång!
Tog mig i mål på 4:08 och är efter omständigheterna jättenöjd!

Som många andra upplevde var det helt vidrigt att ta sig till ombyteskläderna och få på sig dessa. Jag tror aldrig jag har frusit så mycket i hela mitt liv. Jag tror jag stod i duschen 30 minuter innan jag fått tillbaka värmen helt.

Jag blev faktiskt inte sämre av att springa trots nerkylningen men så här i efterhand kan man ju fråga sig om det var vettigt. Men trots vädret vilken upplevelse! Några timmar efter målgång började man redan tänka på nästa års mara!

Stort tack till alla funktionärer och åskådare som lyfte en när det var som tyngst!

Första maran för mig med. Lite skräckblandad förtjusning. Visst, det var "ett par" kilometer mer än vad jag någonsin sprungit, men det var inte problemet. Inte bästa väderförhållandena, men att bryta fanns inte i mina tankar. Är det något försvarsmakten har lärt mig så är det att aldrig ge upp, hur kallt/tråkigt/jäkligt det än är.
Upplevde aldrig loppet som tråkigt, kanske för en bråkdels sekund ute på Djurgården någonstans där vinden piskade i ansiktet. 3:44:51 blev sluttiden. Hade vädret varit bättre hade jag velat springa på 3:30-3:40, men just den lördagen var överlevnad och sub 4h prioriterat, men är nöjd med sub 3:45. Stelfrusna (läs vita) fingrar och nedkyld, men vad gör det? 42,2 km rikare!

Är imponerad av all publik längs. Jag hade inte klarat av att stå still i ett par-tre timmar den dagen.
Ser fram emot min andra mara, i New York den 4 november. MOT SUB 3:30!