5 juni 2012 kl 08:42
Gärdet i regn och kuling rakt emot var ju en upplevelse i sig.
Småfrös lite de sista minuterna innan start när man tagit av sig överdrag. Vet att jag brukar få upp värmen så att springa i annat än korta tights och kortärmad tröja var aldrig riktigt aktuellt. Lämnade löparvantarna, tänkte att de nog ändå inte står emot så mycket regn, men behöll buff på vilket var skönt. Hade planerat för nån sekund under 4 min/km-fart första 15-20 km och sen vara noga med att känna efter om det var lagom fart eller ej. Trodde nog på en möjlighet till sluttid kring 2.50-51.
Kändes riktigt fint första varvet, löpsällskapet växlade lite men från Stadshuset och framåt blev vi en liten grupp som höll ihop rätt bra till och från nån mil framöver. Fick omedvetet en liten lucka på de andra, 10-15 meter, i nedförsbacken efter SVT-huset på väg mot Gärdet. Hade några ryggar 50 meter fram men det kändes dumt att trycka på extra här. Istället rullade jag i jämn fart och de andra kom upp i rygg igen. Och som det blåste när man vände upp över Greve Von Essens väg, hade ju det på känn men j-klar alltså. Kanske inte var så taktiskt att ta täten i vår klunga där men hade som sagt känt mig stark i förhållande till de andra där, farten låg precis på 4 min/km och jag insåg att något pers blir det inte oavsett så varför inte hjälpa medtävlarna och ta lite vind. Fick iaf känna att jag levde och som en bonus blev min nya profilbild därifrån bra... (kan tänka mig att Kanmert håller med iallafall). Efter första milen på 39.46 visade uret 1.24.17 halvvägs, fart helt enligt plan.
Fick betala lite för motvindsdraget och det blev tyngre ut mot Djurgården och upp i Manillabacken. Låg inte först i klungan men hängde på när SVT-sportens Peter Jonsson i sin Enhörnadräkt var den som drev oss framåt på väg in mot Skansen. Funderade på att släppa det draget och sänka farten något men huvudet ville inte det då vi plockade mycket folk här och genom centrum. Släppte Peter en bit innan remilsmärket i Gamla Stan (2.00.30) något men höll farten strax över 4 min/km från Slottet bort till Långholmen.
Västerbron seg såklart men det funkade, hittade en klunga och denna gång låg jag bara på rygg. Däremot efter Kungsholmstorg tröt krafterna helt och en minivägg uppenbarade sig. Ett par tuffa kilometrar följde och tappade både tid och platser, fascinerande vilken mental sport det är med maran. Hur det går från bra känsla till dålig, och ibland tillbaka igen. Från Stadshuset, förbi Centralen och Bantorget samt Torsgatans sega motlut var loppets klart tyngsta parti för egen del, tappade 45 sek/km på ett bräde och många löpare sprang om såklart, kändes som man höll knapp styrfart.
Talade allvar med mig själv i slutet av Torsgatan, nu var det ju bara ca 3 km kvar och kombinationen av druvsockret man fick där och att högersvängen vid Vasaparken innebar vind från rätt håll gjorde plötsligt livet lättare. Fick tillbaks en hel del kraft och motivation och gjorde en förhållandevis bra avslutning, där jag tog tillbaka några platser till.
2.53.40 stannade uret på (miltider 39.46, 39.59, 40.26, 44.06) och en 137:e plats. Även om det inte bör skilja 5 minuter på halvorna så måste jag vara klart nöjd, svackan hade jag kunnat vara ute men det är ju en del av marathonlöpningen att det blir så ibland. En annorlunda mara att springa, det är inte så ofta det går meterhöga vågor på riddarfjärden och man känner sig som statist i nån domedagsrulle från hollywood.
Har nog aldrig frusit så mycket som på Östermalms IP efteråt innan jag fått tag på mitt inlämnade ombyte och tagit mig mot omklädningen. Stillastående, tom på energi, i dyblöta korta kläder och fortfarande regn och kuling...
Men kul var det, Stockholmsmaran 2012 är onekligen ett lopp att minnas framöver.
