Utebliven viktminskning

Jag håller med dig, Jesper. Överviktiga vet vad de inte ska äta osv, ibland kanske de behöver mer kunskap, ibland kanske det bara är svårt att applicera på sig själv - det är ju en sak att läsa en bok men en annan att kunna använda sig av informationen. Den psykologiska faktorn spelar nog störst roll när det gäller övervikt/fetma, och det kan man behöva söka hjälp för. En sporre är det ju så klart att snabbt gå ned i vikt, det håller jag med om. Om det funkar med Atkins eller nåt annat så är det bara bra.
Jag vill avsluta den här diskussionen (som på nåt sätt kom ifrån den ursprungliga frågan!) med att säga att råd som kommer från dietister och livsmedelsverket och alla de "konventionella" institutionerna är trots allt till för att hjälpa, inte stjälpa. Det var ju det som var poängen med råden, trots allt.

Ja, inte vill vi bidra med viktökning och sjukdom! Något som är väldigt viktigt är det forskas mer så att vi kommer sanningen närmare. Om lågkolhydratkost som Atkins osv behövs fler studier som utröner risker/fördelar/nackdelar på sikt. Tyvärr är det ju ingen som tjänar pengar på sådana studier så därför dröjer det ju innan de kommer.

Hej jag satte själv upp mitt mål nyårsafton vägde då 93kg vi hade ett löparband på jobbet som ingen använde så jag tog hem det och sprang 5km varannan dag. I mars började jag springa ute vilket var ganska mycket bättre väger nu 72 kg jag håller med en av föregående inläggare att man riktigt känner när man bränner fett skall även säga att jag är 1.75 lång och har aldrig känt mig överviktig vilket tydligen var fel då jag nu mår betydligt bättre och har en sån otroligt energi till att göra saker. skall även tillägga att jag har varit noga med vad jag har stoppat i mig. Mitt mål nu är under 1.30 på halvmaran. Så mitt råd är ät mindre och spring mer så kommer det, du kan stå still i 2 veckor men sen helt plötsligt så bara rasar det av.
Hälsningar Anders Jelander