3 juni 2012 kl 07:24
Ja med denna maradebut i bagaget har man ju ett lågvattenmärke att jämföra med kommande år :) , gick i mål på 5:06:41 och fick då stanna och stå stilla direkt efter mållinjen då höger knä inte gick att stödja på. Kunde röra mig hjälpligt efter en stund och stapplade då ner mot östermalms ip. väl därnere kände jag mig panikartat nerkyld och huttrade något fruktansvärt.
Åt en halv korv men fick slänga resten för jag mådde illa, kaffe gick bättre och jag hämtade min påse och gick bort till sjukvårdtältet där jag innan loppet sett att dom hade gasolvärmare.
Bytte om till halvtorra kläder och torra skor/strumpor, fick 2 st varma filtar som jag virade runt mig under kläderna.
Sen blev det en kort hälsning på Anders som jag missade att sammastråla med innan loppet och sen avfärd mot en varm tunnelbana.
Överlag en riktigt jävlig dag, samtidigt hade jag aldrig en tanke på att bryta.
Första varvet gick utan musik, njöt av atmosfären och hade koll på vart 4:45 farthållaren befann sig.
Gärdet och djurgården åkte musiken på, och jag växlade upp tempot något, löparmage ute på djurgården och där förlorade jag viktiga minuter som gjorde att jag tappade farthållaren, och även han för 5:00. Ont i höger knä strax innan gröna lund och fick varva med lite gång ( många som stod och stretchade redan på djurgården och såg även ett par som gick med "anksteg" som man går när man nått väggen och benen är tomma. såg inte kul ut.
Garmin klockan fick "kernel panic" ute på djurgården så jag fick nöja mig med pulsdata resten av loppet.
Familjen hejjade på vid mitten av strandvägen och vid det laget var jag riktigt kall. trots att mitt klädval kändes som ett av de mer påklädda alternativen.
Slussen andra varvet började det kännas tungt, mest på grund av kylan men också för att det gjorde ont i vänster baksida lår ner mot knävecket.
Västerbron andra varvet gick jag över, blev omsprungen av ganska många på väg upp för bron men som jag rullade förbi när det gick utför.
Mitt uppe på västerbron på andra varvet kom jag ikapp en man som hade shorts och linne, hukandes inne i en genomskinlig regnkappa , han gick apatisk och såg inte alls ut att må bra, hoppas han fick hjälp nere vid rålis för det såg inte bra ut.
Norrmälarstrand och centralen kändes helt ok även om jag på grund av knät och vänster lår tvingades lägga in lite gång här och var.
Surrade med lite folk sista biten sedan när det var 3km kvar la jag in en sista spurt, vid 41km markeringen kom jag ikapp en kille som gick och jag gav honom en klapp på ryggen och sa "nu kör vi sista biten" och han började springa :)
Stadion var magisk, loppet var riktigt jävligt,men samtidigt fantastiskt underbart.
Som marathon debut var det bra för nu kan det bara bli bättre :)
Stort grattis alla som tog sig i mål!