16 maj 2012 kl 14:57
Jag kan väl tycka att det är lite onödigt, men förstår din vilja. Igår, under bråkdelen av en sekund, så blev jag så oerhört sugen på att springa loppet att jag funderade på att köpa en plats i någon annans namn. Det var fint väder, jag och mitt springsällskap pratade om känslor från förra årets lopp och jag blev så sugen.
Skillnaden mellan mig och dig är dock att jag har ägnat hela hösten åt att reparera en vadskada som jag ådrog mig någon månad före förra årets Stockholm maraton. Att jag slog det ur hågen efter bara bråkdelen av en sekund beror på att det inte är värt att dra upp skadan igen eller att få en ny skada.
Risken att skada sig under ett långt lopp finns även för den som är otränad men tidigare oskadad. Så även om du inte är i samma sits som mig så skulle jag säga att det inte är värt det. Dessutom är det en så fantastisk känsla att stå på startlinjen till sitt första maraton att jag tycker att man förtjänar att vara tränad och väl förberedd på uppgiften. Då får man en fantastisk löparupplevelse som man aldrig glömmer (är man otränad kan man så klart också få en löparupplevelse som man aldrig glömmer, men då av andra skäl ;-)).
