3 april 2012 kl 12:14
Bumpar tråden med 12 dagar till start. YR:s långtidsprognos säger en rätt kall och regnig inledning på påskveckan men lagom till torsdag så bättras vädret samtidigt som prognosen tar slut där. Fortsättning följer...
Lättsprungen bana, javisst! Har sprungit loppet två gånger innan, 2007 och 2010, och det blev att jag satte ihop några erfarenheter och reflektioner kring loppet. Långt inlägg, men kanske läsvärt för den som eventuellt undrar vad de gett sig in på...
Nummerlappsmässan är givetvis stor men jag har bara gått igenom rätt snabbt båda mina gånger. Mest beroende på att vi kommit ner på lördag eftermiddag och inte haft lust att lägga energi där, annars finn sdet bra mycket olika roliga lopp att studera i montrarna för den som har lust. Tror inte shoppingen är sådär fantastisk där, skor t.ex. håller nog ungefär svenska nivåer på priset vad jag minns, men utbudet är såklart enormt så har man tid och lust kan det nog vara värt att lägga en stund där. Noteras bör att den hålls i ett stort mässkomplex vid Porte De Versailles som ligger en bit söder om centru,. Det är inga problem att komma dit med t-banan men har du ditt boende bokat efter närheten till själva loppet så tar tunnelbaneturen ner till mässområdet en rätt bra stund.
Starten på Paris Marathon går relativt tidigt, 08.45 på morgonen, långt upp på paradgatan Champs Elysees. Beroende på vädret och främst då nattemperaturen samt hur långt du har från boendet kan det vara bra att ha tänkt igenom så att du har något överdrag på dig om det behövs, oavsett om du har någon att lämna det till eller tar något gammalt som går att slänga. Det finns en effektförvaring på Avenue Foch där målet ligger men jag ha inte använt den själv. Det är inga problem att ta tunnelbana till L’Etoile, den stora platsen/rondellen vid Triumfbågen, men räkna med mycket folk. Personligen har jag bott hyfsat nära så det har passat med uppvärmningsjogg till start för min del.
Den bakersta delen av startområdet är nästan uppe vid rondellen vid Triumfbågen, där finns också några toaletter. Just toaletter är kanske inte världens roligaste ämne men nödvändigt att nämna då det är arrangemangets enda stora nackdel som jag upplevt, vid start är de nämligen en klar bristvara, har iallafall varit de två gånger jag sprungit loppet. Så om du har möjlighet att göra dina behov innan du ger dig till start så passa på. Ett gäng restauranger längs Champs Elysées upplåter mer eller mindre frivilligt sina faciliteter till löpare men köerna blir lätt ganska långa, senast jag sprang i Paris använde jag en sådan och höll koll på klockan i toakön, slutade lyckligt men jag var inne i startfållan c:a 4 minuter före startskottet gick. Puh! Inne i varje startgrupp finns också typ 1 toalett, dvs totalt 8, och då kan ni ju lista ut hur kösituationen ser ut där...
När du närmar dig startområdet, passa på att gå tvärsöver den stora rondellen och fram till Triumfbågen, bara för att ha gjort det. Det är väl ca 6-7 filer(?) och normalt sett extremt livlig och rörig trafik, således inget du korsar till fots någon annan gång än när det som nu är avstängt. Men åter till löpningen. När klockan slår kvart i nio är det dags för start och den franska huvudstadens paradgata är riktigt bred, med andra ord går det rätt snabbt att hitta ditt flyt i löpningen när du väl kommit över startlinjen och fram till den behövar man ju inte ha bråttom i chipteknologins värld. Värt att notera är att paradgatan också lutar, nedåt i löpriktningen. Hela första kilometern ner till den stora obelisken vid Concorde är svagt utför och det är alltså lätt att det går fort i början. Oavsett vilken taktik man har är det något man bör vara medveten om, senast jag sprang där gick första kilometern ca 15 sekunder snabbare än jag hoppades snitta under loppet och då kände jag absolut inte att jag rusade.
När man väl kommit ned till Concorde blir det ganska platt och du fortsätter längs Tuilerierna, förbi Louvren och man springer österut på rymliga gator. Det är flackt du bör kunna hitta din egen rytm utan svårighet. Efter halvmilen passeras Bastillen, som är det enda stället där banan möter sig självt, du kommer tillbaka hit en knapp mil senare. Vid Bastillen finns också den första av banans vätskekontroller, de ligger tämligen jämt utplacerade var 5:e kilometer. Vad som absolut tål att sägas om vätskekontrollerna är att de bara serverar vatten och ingen sportdryck. Till vattnet, som serveras i flaskor varför de är lätta att bära med sig ett slag om man önskar, finns det russin, banan och liknande men alltså ingen energidryck förutom på en särskild station en bit efter tre mil. Så vill du ha kontinuerlig energi av sådant slag så blir det att bära med din gel själv. Strax efter Bastillen kommer en liten uppförsbacke, inget att vara rädd för men några höjdmeter blir det. Med knappa milen sprungen ändrar loppet, eller snarare omgivningen, karaktär. Husen försvinner när du springer in i Bois de Vincennes. Den första av loppet två skogs-/parkområden är en stor park med många gångvägar, loppet går på asfalt men istället för hus är det träd som kantar vägen. Tycker själv att det är trevligt med omväxling så jag klagar inte men det är betydligt mindre publik än inne i centrum. Chateau de Vincennes är ett stort slott som passeras vid 12 km en bit senare så springer man strax intill Vincennes travbana där världens mest prestigefylldaste travlopp, Prix D’Amerique?, årligen avgörs. Det går lite smyguppför på några ställen inne i Vincennes men efter att du passerat travbanan och vänt västerut igen får du igen det med ett par fina lika svagt utförskilometrar. Har du en bra dag kan det bli en liten utmaning här att inte ta i, det är en konst att inte springa så fort man kan på tävling, men med 25 km kvar behöver du inte oroa dig för att du inte skall hinna bli trött senare. När du närmar dig 2 mils löpta tar skogen slut och du är inne i bebyggda kvarter igen.
Halvmarapassagen är tydligt utmärkt och förhoppningsvis har du pigga ben när du en dryg kilometer senare passaerar Bastillenför andra gången, där brukar det vara bra tryck i publiken, för att svänga tvärt vänster ner mot vattnet. Nu följer en knapp mil längs floden Seines norra strand där det gäller att orka tugga på, eftersom Paris är en vacker stad finns det en del längs vägen att titta på för den som orkar avleda tankarna med sightseeing. Vid c:a 25 kilometer löpta springer man ner i en tunnel som är nästan en kilometer lång, en del löpare ogillar den är ju där oavsett så det gäller att hitta något positivt, t.ex. är det rätt skönt att komma undan solen om det är en varm förmiddag. Ljudet av smattrande fötter och den totala frånvaron av publik gör att du nästan tvingas in i fokus och koncentration på löpningen och steget. Det finns några fler korta tunnlar på sträckan längs Seine, av naturliga skäl blir då också några få korta backar när man kommer ut ur tunnlarna och skall upp på gatunivå igen.
När du till slut passerat tvärsöver vattnet från Eiffeltornet har du plötsligt sprungit 3 mil och har ”bara” 12 km kvar. Som säkerligen bekant så är det här någonstans en marathon börjar på riktigt. Det är lätt att det börjar kännas tyngre och att låren som tagit mycket stryk av asfalten stumnar till en del men samtidigt är ju ålet inom räckhåll när du nu svänger bort från Seine och in i vanliga gatukvarter igen. Sista milen är alltid en mental prövning och då skadar det inte att veta vad som väntar.
Vid dryga 33 km gör man loppet skarpaste sväng, nästan en 180-grader när man rundar området kring tennisstadion Roland Garros som man nyss sprungit längs med. Sen följer det som jag för egen del upplevt som banans tyngsta parti. Banans näst sista officiella vätskekontroll ligger vid ca 34.5 km, i anslutning till detta skall man ta vänster och denna sväng gör man över ett litet torg med kullersten. Efter svängen lutar det sedan uppför de närmsta knappa två kilometrarna parallellt med och sedan in i Boulognerskogen. Strikt objektivt är det inte på något vis världens största uppförsbacke, ett tiotal höjdmeter, men där och då har mina ben inte direkt gillat kombinationen av först kullersten och sedan backe. I år tänker jag vara mentalt förberedd på det ?
Men så är du inne i Boulognerskogen, en grön oas, du passerar 37-kilometersskylten och vet att nu är det så inga höjdmeter att tala om alls sista halvmilen utan snudd på helt flackt. Banan gör några kurvor inne i skogen men med full koncentration är det bara att mala på meter för meter mot det hägrande målet. Har du lust finns det dessutom några inofficiella vätskekontroller där andra arrangörer och vinhus bjuder på dryck av allehanda slag, har inte stannat vid dem själv och de intas givetvis på eget bevåg. Om det är lite mindre publik i inledningen av Boulognerskogen så växer publikleden till desto mer på slutet, från 40km löpta är det fullt tryck med många entusiastiska människor som hejar fram dig. Ut ur själva skogen/parken kommer du först med mindre än kilometern kvar vid Port Dauphine. Där är åter kullerstensbelagt men vad gör väl det när det enda som återstår är att svänga upp på Avenue Foch där man kan skymta Triumfbågen längst bort. Men betydligt närmre, på bara 195 meters håll ett skynke med texten Arrivé/Finish och längre än så behöver du inte. Ge ditt sista fram till tidtagningsmattan, ta emot folkets jubel och var oavsett vad klockan säger stolt över dig själv.
Ta emot din medalj och stapla de plötsligt oöverstigligt många metrarna bort till vätske- och matborden. I den märkliga men fascinerande löpargemenskapen är du helt ensam i just din upplevelse men ändå väldigt mycket tillsammans, ett eventuellt leende kommer besvaras många gånger om.
En fördel med den tidiga starten är att du har gott om tid efteråt, vare sig man ger sig på champange och jordgubbar vid Sacré Coeur eller en middag och en öl på stan... Kanske syns vi?
