26 mars 2012 kl 12:46
Jag tror det bästa du kan göra är att helt sluta läsa av pulsen. Man kan använda sifforna som en av många indikationer på hur man utvecklas men det är många faktorer att hålla koll på om man ska ha verklig nytta av dem så det är lätt att i stället bli förvirrad. Jag förespråkar att använda upplevd ansträngning som mått på hur hårt man jobbat i stället, det har en mer direkt koppling. Ganska snart lär man sig göra en bra uppskattning som stämmer med vad en pulsmätning skulle ge om man kunnat hålla förutsättningarna lika.
Det som händer när man tränar med hög puls, exv intervaller, är att hjärtat töjs ut och får större slagvolym, det går ganska fort, några veckor till månader. Och försvinner fort. Jag antar att hjärtmuskeln blir starkare med tiden om man tränar regelbundet men det tar längre tid.
Det man mäter med "syreupptagningsförmåga" är inte lungornas kapacitet (när jag var ung ansågs lungorna har vuxit färdigt i tonåren, sen var det bra att bromsa utförsbacken men kunde göra, vet inte om detta fortfarande anses vara sanningen). Det är i stället maximal syreförbrukning som avses, hur mycket syre musklerna förmår göra av med. Beror alltså på hur mycket muskler man har, hur stor andel av dem man kan aktivera och hur bra ämnesomsättning de har. Detta tar längre tid att öka, särskilt de två sistnämnda faktorerna.